Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Självmord bland unga ska utredas av kommunen

28 januari 2016 (17:35) | självmord, skolan, tonåringar | av: Ludmilla

Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år. Omkring 150 ungdomar tar sitt liv varje år och därutöver sker några självmord bland barn yngre än 15.

– Självmord bland barn och unga berör oss alla. Ofta finns förväntningar från exempelvis anhöriga om att självmordet ska utredas men det sker sällan. Vi hoppas att det nya stödmaterialet ska hjälpa till att ändra på det, säger Eija Airaksinen, utredare på Folkhälsomyndigheten.

Långt ifrån alla ungdomar söker professionell hjälp från hälso- och sjukvården vid självmordstankar, därför har merparten av självmorden bland unga förblivit outredda. De flesta barn och ungdomar kommer däremot i kontakt med kommunala verksamheter. Genom att göra så kallade händelseanalyser som ger kunskap om hur och varför ett självmord har inträffat kan kommunen också dra lärdomar om självmord bland unga.

– Kommuner har efterfrågat kunskap om hur detta ska gå till. Därför har Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen tagit fram det nya stödmaterialet om händelseanalyser, som ger konkreta råd till kommunerna, säger Hillevi Busch, forskare på Socialstyrelsen.

Stödmaterialet vänder sig i första hand till chefer och beslutsfattare inom kommunala verksamheter. Initiativet till en händelseanalys efter ett självmord tas av en person som har mandat att förändra den aktuella verksamheten, till exempel en rektor i en skola eller en socialchef. Fakta som beskriver händelsen samlas in, orsaker identifieras och åtgärdsförslag utarbetas, som sedan följs upp och utvärderas.

Stödmaterialet finns här…

kommentar: 1

Hjälp vid tonårsproblem

25 januari 2016 (19:38) | allmänt | av: Ludmilla

Internetbaserat föräldrastöd

Har du och din tonåring (13-18 år) hamnat i en ond cirkel?

Blir det ofta bråk eller konflikter hemma mellan dig och din tonåring? Blir du lätt arg och känner dig maktlös? Denna sorts problem är vanliga i familjer under tonårstiden, och kan vara så pass stora att de påverkar vardagen och måendet i familjen. Men det går att bryta denna onda cirkel!

Vad vet man hjälper?

Föräldrastöd är en av de insatser som man rekommenderar och som har visat god effekt för att minska konflikter i familjer. Stödet går ut på att man som förälder först får arbeta med strategier som främjar relationen, för att sedan arbeta med strategier för konflikthantering Föräldrastödet i detta projekt är inte utformat för om bråk och konflikter i familjen uppstår på grund av att din tonåring är allvarligt deprimerad, har en psykossjukdom eller en ätstörningsproblematik.

Vill du vara med i ett projekt om detta?

Om du vill vara med i studien kommer du som förälder att erbjudas internetbaserat föräldrastöd. Att delta i projektet är kostnadsfritt och helt frivilligt och du/ni kan när som helst avbryta ditt/ert deltagande utan att behöva ange några skäl.

Om metoden

Föräldrastödsmetoden heter Hempsykologi och är en svensk anpassning och vidareutveckling av ett program som har visat på goda resultat i forskning när den har erbjudits föräldrar till barn i åldrarna 3-12 via internet. Den version som testas i detta projekt ges via internet och har särskilt utformats för föräldrar till tonåringar, 13-18 år. Programmet består av fem avsnitt och du har cirka en vecka på dig för varje avsnitt. Varje avsnitt tar ca 1-1,5 h att gå igenom. Du kan logga in och ta del av programmet när det passar dig och du har tillgång till en familjeguide online under de fem-sju veckor det tar att gå igenom alla avsnitt.

Anmälan om deltagande

Efter att du gjort en intresseanmälan här kommer du bli uppringd av en forskningsassistent som samlar in information via formulär och intervju. Innan du börjar programmet kommer vi att tillfråga er om att fylla i enkäter som bland annat handlar om hur barnet agerar i olika situationer. Om programmet verkar vara lämpligt för er så får ni antingen påbörja programmet direkt eller vänta på väntelista under 2 månader. Vi vill också mäta resultatet direkt efter programmet, samt efter 6 månader och 1 år för att se om behandlingsresultaten håller i sig över tid. Då blir ni ombedda att svara på ett något kortare frågeformulär.

Vid publicering av resultaten redogörs enbart data på gruppnivå. Alla svar behandlas med största sekretess. Ansvarig för studien är professor Ata Ghaderi vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Ni är varmt välkomna att delta i studien!

Hemstudier.se

Projektsamordnare: kajsa.lonn.rhodin@ki.se

kommentarer: 2

Studie om självskadebeteende

23 januari 2016 (15:33) | psykiatri, tonåringar | av: Ludmilla

Vi vet att självskadebeteende är utbrett bland Svenska ungdomar och unga vuxna. Vi vet också att det många gånger är förenat med stort lidande. Inte alla söker hjälp för sitt självskadebeteende, vilket är en bidragande orsak till att det fortfarande finns vissa kunskapsluckor. Förutom självskadebeteende är vi också intresserade av faktorer som t.ex. upplevd bekräftelse, hur du identifierar, tolkar och reglerar känslor och om du har varit utsatt för mobbing. I och med internet har vi fått nya möjligheter att skydda både anonymitet och ”privacy”.

Vi söker dig med eller utan självskadebeteende som är mellan 15-20 år och som vill svara på några frågor om de här ämnena. Dina svar är viktiga även om du själv inte har ett självskadebeteende.

Du kommer att vara helt anonym. Vi frågar inte efter namn eller andra identifierande uppgifter. Dina enkätsvar kommer inte att kunna kopplas till den dator eller internetuppkoppling (IP-nummer) du använt då inga sådana uppgifter sparas! Inga obehöriga får tillgång till svaren. Resultaten kommer dessutom att presenteras på gruppnivå.

Det är frivilligt att delta och du kan när som helst avbryta ditt deltagande. Enkäten tar ca 25- 45 minuter att fylla i.

Läs mer här…

Om du har några frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta Moa Bråthén Wijana via mejl eller telefon.

Moa Bråthén Wijana Leg. Psykolog, doktorand
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Karolinska Institutet
moa.brathen.wiijana@ki.se
Telefon: 070-611 29 20

kommentarer: 2

Vad vet du om självmord? Testa dig!

10 januari 2016 (17:26) | självmord | av: Ludmilla

Vad vet du om självmord?

Testa dig själv om hur mycket du kan om självmord! Genom att ha rätt kunskap kommer du kunna rädda liv. Tack för att du vill lära dig!
Starta
SZ_huvudbild_webb Fyll i detta för att få resultaten skickade till dig: %%FORM%% Tack! Du har just gjort Vad vet du om självmord?!
Din poäng: %%SCORE%% av %%TOTAL%%.
Ditt betyg: %%RATING%%
Läs mer om hur du kan minska självmord på www.suicidezero.se
Behöver du prata med någon? Ring 901 01 dygnet runt eller chatta på mind.se

Quiz Results

  • mTouch Quiz Populated Fields

    mTouch Quiz will automatically populate the fields below. Feel Free to add additional fields for the Quiz Taker to complete using the "Add Fields" options to the right.
  • The name of the quiz
  • The number of correct answers. This has the same value as the %%SCORE%% Variable on the Final Screen.
  • The total number of questions. This has the same value as the %%TOTAL%% Variable on the Final Screen.
  • Correct answer percentage. This has the same value as the %%PERCENTAGE%% Variable on the Final Screen.
  • Number of wrong answers. This has the same value as the %%WRONG_ANSWERS%% Variable on the Final Screen.
  • Time allowed (Requires timer add on). This has the same value as the %%TIME_ALLOWED%% Variable on the Final Screen.
  • Time used (Requires timer add on). This has the same value as the %%TIME_USED%% Variable on the Final Screen.
Dina svar är markerade nedan.
Återgå
Skuggade frågor är besvarade.
12345
6Slut
Återgå

kommentarer: 2

Mitt 2015

31 december 2015 (17:01) | Linnéa, livet, Mindfulness, självmord | av: Ludmilla

IMG_8868

En sådan här dag tänker man tillbaka på året som gått.

Summerar liksom.
Stämmer av.

Jag tror att det är bra att göra det med jämna mellanrum. Man behöver se att man är på rätt spår. Risken är annars att man kör på i en rasande fart i livet, med skygglapparna på, och inte förrän man kommit väldigt långt på livets resa eller när man kraschar så stämmer man av. Och då kanske man inser att man kört på åt fel håll alldeles för länge…

Mitt år 2015 har varit bra i det stora hela!

IMG_2483

IMG_5385

Vi började vårt år i Sydney efter att ha varit i Peking och sedan på julafton flugit vidare till Sydney. Där firade vi jul med familjen Zancanaro, en av de många fina kontakterna inom simvärlden som vi har. Vi har varit i Australien tidigare och är sålda. Underbart land.
IMG_0049

I februari fyllde Johan 50 år och därför blev det snart ytterligare en fantastisk resa. Till Mauritius. Och JA, det var precis så underbart som man trodde. Helt fantastiskt!
IMG_5640

Under våren åkte Johan och jag till New York. Vi var där för några år sedan när det var kallt och med barnen och då blev vi inte särskilt imponerade. Nu gav vi det en ny chans och vi tog oss an nattlivet. Nu kom NY mer till sin rätt! Det kommer säkert att bli fler resor dit.

Sommaren tillbringade vi som vanligt i vårt paradis vid Vallentunasjön förutom en sväng till Gotland över midsommar. Eftersom sommaren var lite klen så toppade vi med en vecka i Turkiet i augusti. I augusti åkte Jonas, 17 år till USA för sitt utbytesår. Jonas är kvar där nu men har bytt familj en gång. Han började i NY men är nu på västkusten.
IMG_8698

Oscar går i nian och funderar över gymnasieval. Det lutar åt Naturvetenskaplig linje. Sophie har börjat 6-års och trivs riktigt bra. Det har underlättat för mig att kunna hämta lite senare än tidigare. Mina två barnbarn bor i Uppsala nuförtiden och det är härligt att kunna träffa dem oftare. Även min äldsta dotter som är 28 år mår bra.

Jobbmässigt har jag fördelat min tid över fyra olika verksamheter. 1) Jag driver sedan 1993 Linnéas Simskola i Uppsala, Stockholm, Västerås och Örebro. Det är en fantastiskt rolig verksamhet där jag har mycket kompetenta medarbetare som sköter ruljansen. En av våra viktigaste bassänger har vi blivit uppsagda ifrån vilket har inneburit att vi måste bygga en egen simhall. Ett spännande men tidskrävande arbete. Jag håller på att omarbeta Babysimboken också. Den är slut igen och kräver lite uppfräschning. Under nästa år kommer jag att vara med i utvecklingen av babysim i Kina. 2) Jag driver även Linneashopen.se, en webshop där vi säljer saker för barn och vatten. Armringar och simfötter från storlek 22 t ex. Jag börjar ofta mina dagar med att packa paket. Här håller vi också på att ta fram egna produkter. 3) Inom Rosengrens Läkartjänst tar jag emot patienter/klienter för terapier. Mitt klientel är varierat med viss överrepresentation av deprimerade ungdomar, suicidala personer och sörjande. Men det kan även vara relationsproblematik, social fobi, tvångssyndrom m.m. Jag har 9 patienttider i veckan. 4) Resten av tiden och mer därtill ägnar jag åt Suicide Zero som nu funnits i 2,5 år. Det är häpnadsväckande vilket gensvar vi fått. Vi syns i medier nästan varje vecka och är en självklar organisation att räkna med i dessa frågor. Det är fantastiskt att få vara del av något så viktigt och spännande att bygga upp organisationen. Men det är också knepigt på många sätt för det kräver ju finansiering att kunna ägna tid åt frågorna. Vi behöver ha anställda och ett kansli med administrationen. Men det kommer säkert under nästa år får vi hoppas.
IMG_0673.JPG

Jag föreläser en hel del på olika ställen. Det är olika utbildningar som behöver kunskap framför allt inom suicidprevention och även skolor som är de stora arenorna men även allmänheten och psykiatrin. Det blir ungefär en föreläsning i månaden någonstans i Sverige.

Relationer har varit bra under 2015. Det sociala livet som egentligen aldrig är särskilt stort för mig (tvärtom vad många kanske tror) har varit lagom. Jag är lyckligt gift med Johan och med allt det som hänt oss under åren har vi bara kommit varandra närmare.

Min hälsa är bra. Jag är friskförklarad eftersom det är mer än 5 år sedan jag fick min sista cancerbehandling (Choricarcinom=moderkakscancer). Jag ska fortsätta att ta hCG-prover en gång per år, men läkarkontrollerna är slut. Jag hade en mental måendesvacka under sommaren men har under hösten mått bättre än någon tidigare höst tror jag trots att det inte blev någon solresa då. Höstarna är inte min favoritårstid… Jag balanserar mitt liv hela tiden där jag mår bra av att ha många projekt på gång men blir det för mycket hinner jag inte med mina relationer och mig själv. En smal ås att balansera på!
IMG_1516

Linnéa har nu varit död i 7,5 år. Det är mycket, mycket märkligt. När man tänker efter vad som hänt efter detta. Vilken musik som tillkommit, vilka böcker, filmer, vilka stora händelser i världen och vilka nya människor som kommit till livet… Det är mycket. Det är nästan som en svunnen tid när Linnéa fanns. En omodern tid. Hon skulle ha varit 22 år nu. Overkligt. Jag minns när jag var nydrabbad hur lång tid jag tyckte det var med 7 år och tyckte det var nästan underligt att man fortfarande var så fokuserad på sorgen. Det tycker jag inte nu förstås. Att mista ett barn i självmord är ett oerhört stort trauma. Det är inget som man någonsin kommer över.

Men hur det än är så är jag tacksam för det jag har. Mina närmaste betyder väldigt mycket för mig. De vänner jag har är oerhört värdefulla. De personer jag arbetar med tycker jag väldigt mycket om. Min familj med mina syskon är en stor trygghet. Min man och mina barn är förstås det bästa jag har. Jag är tilltuffsad av livet, jag kämpar själv kortare perioder i mörkret men jag njuter samtidigt av det som livet ger. Varje dag är en gåva som man inte vet vad den innehåller. Nyfiket betraktar jag det och de jag möter i livet och känner tacksamhet.

Gott Nytt År 2016 och var rädd om dig!

Ludmilla

kommentarer: 5

Är du i riskzonen för olycksfall?

27 december 2015 (13:15) | självmord, tröst&hopp | av: Ludmilla

olycksfallsmodellen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På radio hör jag varningarna för snöfall och risk för olyckor på vägarna. Varje år dör ca 250 personer i trafiken. Just nu är det risk för fler olycksfall av fler anledningar. Dels så rör det sig fler människor på vägarna i och med att man har firat jul på annan ort eller är på väg till fjällen på ledighet eller liknande. Och dels så vet vi att det är ett snöoväder på väg in över landet i eftermiddag. På radio varnas det för detta. Man uppmanar till att köra långsamt och att hålla avståndet till fordonet framför. Detta för att man vet att bromssträckorna kommer att vara längre. De yttre kraven i trafiksituationen är förhöjda. Man uppmanar också till att ha extra tid i resbudgeten eftersom man kan behöva ta fler pauser om man är trött. Vidare vet vi redan att vi inte ska ge oss ut på vägarna om vi har druckit alkohol. Inte heller om vi drack mycket alkohol i går kväll. Vår prestationsförmåga är försämrad. När prestationsförmågan minskar samtidigt som kraven är förhöjda krävs det en ganska liten utlösande faktor för att olyckan ska vara ett faktum. Du blir bländad, får möte på fel sida, du tittar bakåt på barnen en sekund och förlorar kontrollen över bilen.

Kloka råd på radio. Och vi vet att det fungerar. Trafikdödsfallen har minskat radikalt de senaste åren.

På samma sätt borde vi varna för ökad risk för psykologiska olycksfall. De yttre kraven är ökade just nu. Att möta familjen är inte alltid det lättaste. Våra gamla obekväma roller tvingas man in i igen, irritation och ökad risk för gräl. Vi känner pressen att vi ska vara en enda lycklig familj och förväntningarna kanske inte införlivas. Eller så är man ensam fast man inte vill. Eller så blir saknaden extra tydlig när det är någon som brukar vara med som är borta. När ledigheten kommer är man ofta trött och tankarna som jobbet hållit borta kommer ifatt. Vi är kanske vakna längre än vanligt på kvällarna och dricker kanske mer alkohol än vanligt. Vår prestationsförmåga är minskad. Nu krävs det bara en liten utlösande händelsen för att olyckan ska vara ett faktum.

Självmord är ett psykologiskt olycksfall. Det är inte svårare än så att förstå. Det är en serie olyckliga omständigheter som leder fram till en katastrof. Samtidigt så är det så oändligt svårt att förstå. Mer än 1500 personer dör varje år i självmord. Det går att förhindras i många fall om vi ser det på samma sätt som trafikolycksfallen.

När vi vet att det är ”dåligt väglag” dvs känslomässig risk för halka är det extra viktigt att vi har koll på våra sårbarhetsfaktorer. Se till att du sover, håller dina rutiner, inte dricker för mycket alkohol eller tar lugnande tabletter, gå ut och rör på dig, isolera dig inte. Stå upp för dig och det som är du. Låt dig inte ”tryckas ned” av det du tror är andras åsikter om dig. Tro inte på dina tankar och känslor som sanningar utan se dem för just det de är; känslor och tankar. Dina känslor och dina tankar.

Var försiktig med dig själv.

Vi vill inte att du ska dö i en psykologisk olycka.

Skriv en kommentar:

Håll koll på din stressnivå

23 november 2015 (17:56) | livet, Mindfulness | av: Ludmilla

Att det är vanligt med stress och att vi upplever att vi inte är i balans, det vet vi alla. Men vad gör man åt det? Förhoppningsvis väntar man inte till dess att man ”går in i väggen”. Tyvärr så tar det lång, lång tid – om man låter det gå så långt – innan man är tillbaka.

Kroppen är gjord för korta perioder av stress. Adrenalinet frisätts av kortisolet som finns som en depå, och kortisolet bygger upp sig när man vilar. Men när kortisolet tar slut så tar det slut…

Jag hittade följande sida för snart 4 år sedan och har sedan regelbundet gått in och skattat mitt mående. Det är gratis och man kan ställa in påminnelser så att man får varje vecka eller varje månad. På så sätt ser man hur man mår. Man jämför sig med sig själv. Testa själv!

https://healthwatch.se/Default.aspx

Hur är din stressnivå? Vad gör du för att återhämta dig?

stress

kommentarer: 5

Jag svarar på frågor om självmord i SVT chat

1 november 2015 (22:28) | att hjälpa andra, självmord, skolan, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Efter Morgan Allings program Morgans Mission som den 26 okt handlade om självmord som den yttersta konsekvensen av mobbing svarade jag på tittarnas frågor:

Ludmilla Rosengren, läkare, KBT-terapeut och styrelseordförande för organisationen Suicide Zero, svarade på tittarnas frågor om mobbnings- och självmordsproblematik.

Gina: Jag har känt mig deprimerad i nästan ett år (med anledning i bland annat problematisk relation och fysisk sjukdom) och mitt liv är meningslöst men samtidigt vill jag fortfarande så mycket hitta tillbaka till glädjen i livet vet bara inte hur ska man göra? Det är inte en sak som är fel som man kan vrida rätt utan det är mer allmänt att jag känner mig malplacerad? Vad kan jag göra till en början? Jag har tappat det mesta känns det som och jag orkar inte äta för vad tjänar det till? Går det att komma tillbaka i små steg och släppa självmordstankarna? Hur?

Ludmilla Rosengren: Hej Gina, Vad otroligt tufft du har det. Jag hör att du tycker att det känns hopplöst. Att det finns flera saker som gör att du känner meningslöshet. Jag tycker att du ska se till att få en terapeutisk kontakt som kan hjälpa dig att se på tillvaron på annorlunda sätt och att få hopp om att det ska kunna bli förändring. För förändring är möjlig. Även om det inte känns så. Ja, det går att komma tillbaka i små steg. Men det är just små steg man måste ta. Varmt lycka till! Ge inte upp!

Amanda: Vad säger man till någon som berättar att de vill ta livet av sig?

Ludmilla Rosengren: Då ska man ta det på största allvar. Egentligen vill personen nog inte dö, utan just då är det för svårt att leva. Man har givit upp hoppet om att det ska bli bättre. Men det blir bättre. Det du kan göra är att inge hopp. Och att hjälpa personen att få hjälp. Och sedan fortsätta finnas kvar och stötta. Lova aldrig att inte berätta om självmordstankar. Det visar att personen är i livsfara och det måste alltid tas på allvar oavsett om det är självmord, hjärtinfarkt eller något annat.

Max: De flesta som tar sig genom högstadiet och gymnasiet vet att det oftast blir lite lättare sedan, men hur får man ett skolbarn att förstå det? Det är liksom inte så enkelt att tro på när allt är som jobbigast.

Ludmilla Rosengren: Ja, precis så är det ju. Jag tror att vi måste vara öppna med att det finns svårigheter i livet och istället för att skydda våra barn från våra problem visa hur vi löser det som uppkommer. Det är problemlösningsförmågan som är en av de viktigaste sakerna att öva upp för att kunna se olika lösningar på uppkomna situationer.

Jonna: Hej Ludmilla, en vän till mig har en son i yngre tonåren som haft det ganska svårt socialt och varit ganska ensam. Oftast verkar det fungera ok men ibland är han väldigt nedstämd. Finns det några särskilda tecken man ska hålla utkik efter? Och hur stöttar man lättast personer i sin närhet som brottas med depressioner eller liknande problem?

Ludmilla Rosengren: För att upptäcka om någon har självmordstankar är det viktigaste att våga fråga om de finns. Att han verkar nedstämd är tillräckligt för att ställa den frågan. Du kan fråga t ex ”Jag märker att du är nedstämd emellanåt och jag blir orolig över hur du har det. Kan vi prata om det?” Sedan kan du fråga: ”När man är så nedstämd som du berättar att du är så är det vanligt att man ibland tänker att man inte orkar leva längre. Har du känt så någon gång?” Det viktigaste att göra är att se till att personerna får professionell hjälp och att själv finnas kvar och visa att man bryr sig om.

Evelina: Vem ska man ta kontakt med om någon berättar att hen vill ta livet av sig? Om det inte finns föräldrar eller skolpersonal att vända sig till.

Ludmilla Rosengren: Det är väldigt viktigt att man inte sitter med den typen av förtroenden alldeles ensam. Kanske finns det någon annan vuxen man kan prata med? Eller så ringer man till vårdcentralen eller psykakuten. Är det riktigt akut får man ringa 112. I möjligaste mån så ska man ha den som mår dåligt med ”på tåget”. Att ni står på samma sida om problemet. Bekräfta personens självmordstankar t ex så här ”Så svårt du har det som känner på det här sättet. Det måste kännas otroligt svårt. Har du svårt att lita på dig själv nu?” Sedan kan ni tillsammans diskutera hur ni ska gå vidare. Steg för steg.

Anonym: Min kompis berättade att han ville ta livet av sig för ett tag sen men nu istället är väldigt deprimerad. Han drar bort alla bekymmer genom att spela. Varje dag, varje helg sitter han hemma i sitt rum och spelar. Får knappast ut honom längre. Vad gör man?

Ludmilla Rosengren: Det låter som att din vän är deprimerad och använder spel som en flykt från det som är jobbigt. Det är förståeligt att han använder spel om det får honom att släppa de jobbiga tankarna för ett tag. Det kan du ju bekräfta. Men det är ju samtidigt bara en kortsiktig lösning för problemen finns ju kvar ändå. Depressionen bryts lättast om man aktiverar sig, kommer ut bland folk och tvingar sig själv att göra saker som får in positiva tankar in i mörkret. Kanske behöver han även medicinsk hjälp för att bryta depressionen. Fråga hur han mår. Och fråga igen.

Fd Mobboffer: Finns det folk som är mobbningsmagneter? Var mobbad och utfryst under hela grundskolan. När jag var 26 och 28 år gammal blev jag mobbad på två olika arbetsplatser igen. Kunde jag ha gjort någonting annorlunda? Var nyanställd på båda arbetsplatserna.

Ludmilla Rosengren: Ingen människa ska behöva känna sig kränkt. Ibland blir det en ond cirkel där man har en förväntan om att andra ser på en på ett negativt sätt. Det kan påverka hur man agerar i sociala situationer. T ex så kanske man undviker ögonkontakt och undviker att säga så mycket. Detta i sin tur kan göra att en del försöker få kontakt genom att vara lite provocerande. Och så är den onda spiralen igång. Att arbeta med att stärka ens självkänsla brukar få bra effekter på olika sociala sammanhang och andras bemötande.

Orolig mamma: vad ska man göra som mamma om ditt barn har försökt ta sitt liv och som har varit i kontakt med psykiatrin. När en person blir 18 år är du myndig och föräldrarna får inte veta vad som kommit fram i utredningen. Hur kan jag hjälpa mitt barn.

Ludmilla Rosengren: Jag förstår att du är orolig. Det är ett systemfel att man bara för att barnet fyllt 18 inte inkluderar föräldrarna. Självklart ska anhöriga vara med i vården och bli informerad om vårdplan osv. Om ditt barn inte tycker det är en bra idé beror det ofta på att hen inte vill belasta sina föräldrar och för att hen skäms över att hen mår dåligt och inte blir bättre. Här måste jag be dig att stå på dig och prata med ditt barn om att ni vill vara engagerade. Jämför med om det hade varit en fysisk sjukdom. Eller om det hade varit en vuxen anhörig. Sannolikt skulle man vara inkluderad då. Glöm inte att du är den som känner ditt barn bäst.

Balderskolan: Jag var mobbad ifrån 1:an till och med 9:an, jag hade stundvis självskade beteende, jag drog mig undran och sa till min mamma redan när jag gick i 3:an att jag inte ville leva. Idag så går jag i 3:an på gymnasiet och trivs bra, för första gången har jag vänner och känner ingen rädsla och oro inför att fara dit. Men jag har stora problem att prata med mina vänner om privata saker, både sådant som händer just nu och det som hänt. det tog tex flera månader innan jag kunde berätta för min ända barndomsvän att jag hade haft sex mot min vilja. De 5 nya vännerna som jag är ganska tajt med idag berättar mycket för mig och vi ser varandra som bra vänner, men jag har som sagt jätte svårt att berätta något alls för dem och jag fortsätter att föredra ensamheten. På sist tiden har även många av dem visat att de tycker att det är jobbigt att jag inte berättar saker och några börjar bli irriterade typ.. Vad ska jag göra? vad kan jag göra, har försökt att prata mer men går inte, och de få jag berättat börjar jag som ångra direkt efter det lämnat min mun…

Ludmilla Rosengren: Jag förstår att du har svårt att lita på andra med tanke på hur fruktansvärt jobbigt du har haft det. Det värmer mig mycket att du mår så mycket bättre idag. Jag tycker att du ska fundera på om du verkligen måste berätta allt för dina vänner. En del saker berättar man kanske inte alls. En del saker berättar man för någon speciellt utvald. Andra saker kanske man berättar senare i livet. Du måste hitta balansen där du kan känna dig trygg. Eventuellt skulle du nu eller senare behöva jobba med din självkänsla hos någon kurator eller psykolog så att du lättare kan hitta balansen för hur mycket du vill ge av dig själv. Men så länge det inte är ett problem så är det inte ett problem. Stå på dig och var den du är!

Lena: Vår dotter bröt i 9:an med ”bästa vännen” som genom åren visat sig vara allt utom en vän. Den forna ”vännen fick och tog i uppbrottet offerroll och ”hämndaktionen” mot vår dotter blev raffinerad, subtil grym och långvarig. Den forna ”vännen” har med mycket raffinerade och manipulerande metoder fått alla forna gemensamma vänner som tyckt mycket om vår dotter och som hon tyckt om att ta den forna vännens parti och vända sig mot vår dotter. Detta har pågått genom hela gymnasiet…så många år. Vår dotter har gått i terapi i 4 år snart och hon tar antidepressiva. Hon blir alltid bedömt av terapeuter som klok förståndig och att hon tar emot och följer alla råd, men inget hjälper. Hon gör en massa saker är musikaliskt begåvad har nya vänner men chocken över att ha blivit så orättfärdigt sviken och utfryst av alla sina vänner har satt så djupa spår att inget hjälper. Vi har fått se en levnadsglad snäll begåvad och omtyckt tjej förvandlas till en orkeslös självskadande deprimerad tjej. Hon kämpar på men ger många signaler om att hon inte har någon livslust. Vad gör man när terapi i 4 år och antidepressiva inge hjälper? Finns det något nytt grepp.

Ludmilla Rosengren: Så svårt din dotter har haft det och har fortfarande. Jag förstår att hon känner uppgivenhet när hon inte blir hjälpt av hjälpen hon får. Ibland handlar det om timing med terapi och ofta handlar det om personkemi. Det gäller också att din dotter måste kunna vara helt ärlig med hur hon känner. Ibland är ”duktiga flickor” väldigt ”duktiga” även i terapin vilket gör att de säger och visar det som de tror att de ska visa, men egentligen finns det mycket mer som aldrig kommer fram. Det är också viktigt att inte missa en medicinsk orsak till att hon mår dåligt så jag hoppas att man har utrett det. Ibland kan rubbningar i sköldkörteln och B12-brist t ex leda till djupa depressioner.

Fia: Min mamma oroar sig ständigt för mig och tyvärr finns det fog för hennes oro, då jag har återkommande suicidtankar och svåra ätstörningsproblem. Dessvärre slutar hennes kontaktförsök oftast i att jag måste ta hand om henne och vara den som tröstar, något jag inte orkar. Jag vill inte ta avstånd helt från henne, men hon tycks inte heller förmögen att fungera annorlunda. Att ideligen känna ett ansvar för att hålla henne lugn och informerad om att jag är ok är mer än jag orkar. Vad gör jag?

Ludmilla Rosengren: Jag hör att du kämpar Fia. Så tufft du har det. Jag gissar att du för dåligt samvete för att du mår dåligt, vilket då gör att du mår ännu sämre. Du ska inte ta ansvar för din mammas mående. Det måste hon få hjälp och stöd med någon annanstans ifrån. Jag förstår att din mamma är orolig, men det är inte ditt ansvar att hjälpa henne. Däremot är det ditt ansvar att hålla dig vid liv. Att inte ta livet av dig. För det är mycket bättre för din mamma att du fortsätter att leva oavsett hur du mår. Att förlora ett barn i självmord är det värsta en förälder kan vara med om. Du kommer inte alltid må så här. Det kommer att förändras. Nummer ett måste vara att få ordning på dina ätstörda tankar. Och det går, jag lovar!

Malin Stintzing: Hej Ludmilla! Jag är dramapedagog och vill få kontakt med dig angående de här frågorna. Jag har skickat ett meddelande till din facebook som kommer att hamna i din ”övrigt-mapp” eftersom vi inte är vänner på facebook. Jag hoppas du hinner läsa det vid tillfälle? Mvh

       SVT Moderator: Hej, du kan prova att maila till Ludmilla på: Ludmilla@suicidezero.se

T: Hej Ludmilla. Hur gör man om man vill engagera sig i Suicide Zero? Kan man hjälpa till och göra skillnad/T

Ludmilla Rosengren: Vi är väldigt tacksamma för all typ av engagemang i Suicide Zero. På vår hemsida finns ett formulär som man kan fylla i om man vill bli volontär (http://suicidezero.se/bli-volontar-2/). Andra sätt att engagera sig är att följa oss i sociala media och dela våra inlägg så att fler lär sig hur man kan tala om självmord och hur man kan förhindra att självmord sker.

Doris: Min son är deprimerad, men jag tror inte han är suicidal längre. Men han får ingen annan hjälp än medicin och sjukskrivning. Vad kan jag göra? Känner mig enormt frustrerad, och tror han skulle behöva prata med någon kontinuerligt. Han är myndig.

Ludmilla Rosengren: Först och främst skulle jag råda dig att fråga din son hur han mår. Fråga honom om han har självmordstankar. Om han har det, fråga om han i och med det också verkligen vill ta sitt liv. Det är nämligen inte samma sak att ha självmordstankar och att komma att ta sitt liv. Jag tycker att det låter som en bra idé att han skulle behöva prata med någon. Medicin kan vara direkt livräddande många gånger men för att få en förändring i livet kan man behöva påverka de tanke- och beteendemönster man lagt till sig med. Du behöver inte vara rädd att fråga om självmord. Det är inte farligt!

  • SVT Nyheter

Publicerad:

Uppdaterad:

Skriv en kommentar:

Deltagare till TVprogram sökes

28 oktober 2015 (19:26) | att hjälpa andra, media, självmord, tonåringar, tröst&hopp | av: Ludmilla

Ny filminspelning! Deltagare till en TV-dokumentärserie sökes snarast (av Titan media):

”I det är programmet så möter två kända profiler som själv drabbats av självmord i sin närhet eller lidit av depression andra personer som antingen själva varit nära att ta sitt liv eller haft en dotter, son, vän som begått självmord. Programmets mål är att vi tillsammans i en kampanj skall arbeta förebyggande och ta bort tabun kring självmord.

Vi behöver personer, unga (eller tidigare unga) som funderat på eller försökt begå självmord, anhöriga (allt från pojk/flick-vänner, syskon eller föräldrar) och även lärare. För precis detta berör och påverkar detta många.”

Är du rätt person eller känner du någon som passar in? Hör av dig omgående till mig: ludmilla@suicidezero.se

kommentar: 1

Ung med erfarenhet av hur ett självmord hanterats?

15 oktober 2015 (10:55) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

På socialstyrelsen ska håller man glädjande nog på med ett projekt om händelseanalyser efter självmord bland unga.

Nu letar de efter personer till en informationsfilm:

Eftersom projektet handlar om unga skulle vi gärna vilja inleda filmen med att en ung person berättar något om sina erfarenheter av hur ett självmord har hanterats. Kanske uttala sig i termer av att ingen tog tag i saken och utredde självmordet och eventuellt vilka konsekvenser det fick. Om det är svårt att få tag på en ung person fungerar det bra med en vuxen med liknande erfarenhet. Inspelningen kommer att ske i Stockholm någon dag i vecka 45. Filmen kommer enbart att vara fyra minuter lång så just denna person kanske enbart medverkar cirka 20 sekunder. Det är alltså inte frågan om en stor roll – men en viktig roll! Med tanke på detta kanske det är bra med en person som befinner sig i Stockholmstrakten eller i alla fall någon som har möjlighet att resa till Stockholm under vecka 45. Resekostnader ersätts.

Maila mig eller kommentera här om du vet någon som kan ställa upp! ludmilla@suicidezero.se

Skriv en kommentar: