Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Arbetsdag med Suicide Zero

15 april 2014 (18:47) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

arbetsdag

I söndags träffades en samling entusiaster (och lilla Sophie) i Stockholm för att konkretisera vad Suicide Zero ska arbeta med framgent.

Det var fantastiskt fint att det var så fin uppslutning och att alla hade så konstruktiva och fina idéer. Det ger hopp om att faktiskt kunna göra den skillnaden som vi vill göra.

Suicide Zero är en organisation att räkna med och vi har redan fått en hel del gjort. Alfred Skogberg som är vice ordförande och journalist har fått in flera bra artiklar i tidningar, bland andra SvD Opinion och tidningen Journalisten. Alfred träffar politiker regelbundet och förser dem med information och väcker debatt. Vi föreläser för att sprida information om självmord och hur man pratar om självmord. Vi gör just nu en undersökning om rektorers attityder till självmord och planerar en liknande med skolungdomar.

Mattias Sunneborn är vår senaste ambassadör för Suicide Zero. 

Vi har många fler projekt på gång för att kunna minska självmorden radikalt. Men vi behöver även ditt stöd.

Bli medlem på www.suicidezero.se och gilla oss på facebook här! Sprid budskapet om att vi finns och dela våra inlägg på facebook och twitter. På så sätt kan även du vara med att påverka och minska självmorden! Tack!

suze 13 april sz 13 spril

 

 

Skriv en kommentar:

TV4 Efter tio med Malou 10 april

14 april 2014 (18:31) | psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Efter Tio

I torsdags var jag och Suicide Zeros ambassadör Camilla Henemark med i Malous efter tio. Jag tycker att det känns väldigt bra att vi fick utrymme att prata om självmordstankar och hur man förhåller sig till dem på det här sättet. Ofta handlar medias inslag om självmord om någon som tidigare haft självmordstankar men nu mår bra. Det är bra, för så ser det ju oftast ut. Men som Camilla Henemark har det är det inte så ofta man berättar offentligt om. Jag tycker att Camilla är oerhört modig med att berätta om hur hon känner och hur hon kämpar mot sina demoner dagligen.

Se klippet här…

Camilla har en komplex problematik med Aspergers Syndrom och ADHD bland annat men har ett mycket skarpt intellekt och har väldigt mycket att tillföra.

Titta på inslaget och berätta vad du tänker!

Och glöm inte att gilla Suicide Zero på Facebook om du inte redan gör det!

 

Skriv en kommentar:

Helvetets dag igen… och besök på BUP

13 april 2014 (21:29) | att hjälpa andra, Linnéa, psykiatri, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

BUP rivs

Ja, så var det den 13 april det sjätte året.
För 6 år sedan så försökte Linnéa hänga sig i sitt rum. För dig som inte känner till vår historia så kan du läsa om det här…

2009 skrev jag om allt som hände året innan. Dag för dag.

Hur som helst så var det dagen hon blev inlagd på BUP. Hon hade försökt att hänga sig på sitt rum och kom och berättade det för mig. Efter det så sov hon ingen natt hemma mer. Första permissionen hemma skulle hon ha haft den 30 maj. Det var då hon dog.

För mig personligen innebär den 13 april en nedräkning till den 30 maj. Dag för dag går jag åter igenom vad som hände. I år känns det inte lika kraftigt. För varje år minskar smärtan. Det känns inte smärtsamt nu. Det känns, men det gör inte ont.

För en dryg vecka sedan besökte jag BUP för första gången på 6 år. Jag hade ett ärende i tjänsten. BUP finns inte kvar på samma ställe som tidigare. De har rivit den gamla byggnaden och verksamheten har flyttat in i psykiatrins hus. Det har känts riktigt bra för mig. Byggnaden har varit en symbol för att de misslyckades med vården av Linnéa. Nu är byggnaden borta. Bra!

Jag besökte alltså BUP som professionell. Jag har jobbat på BUP som läkare. Jag har varit förälder till en självmordsbenägen dotter. Nu var jag privat terapeut till en inneliggande och kom för att besöka patienten samt diskutera framtida insatser med personalen. Jag mötte då ett par från personalen som fanns där både när jag jobbade där och när Linnéa dog. Det var mycket speciellt. Kanske var det det sista steget för mig i min bearbetning… (antagligen finns det ännu fler steg kvar?). Jag fick ett fint bemötande och vi kunde även prata om Linnéa. Personalen berättade hur svårt det varit för dem att Linnéa dog. Jag kunde säga att jag förstod det och att jag förstår att ingen hade önskat att det skulle hända, och jag menade det. Det var en symbolisk försoning för mitt håll med hela BUP, även om det bara var en person jag pratade med. Jag kunde därifrån också gå in i min professionella roll igen och hålla samtalen som jag skulle.

Efteråt var jag berörd på många sätt, men nu känns det bara väldigt skönt i själen.

Linnéa! Jag älskar dig alltid! Men det vet du ju redan. Jag vet att du vet. Jag vet att du ler i din himmel eller var du nu är när du ser att jag fortsätter mitt liv så gott jag kan. Jag vet att du är stolt över att jag försöker att förändra med Suicide Zero.

kommentarer: 4

Riskbeteende och psykisk ohälsa hos ungdomar

9 april 2014 (17:50) | självmord, tonåringar | av: Ludmilla

Vladimir Carli och Danuta Wasserman från NASP har tillsammans med forskare från 11 europeiska länder studerat förekomsten av och samband mellan riskbeteende och psykiska störningar hos europeiska ungdomar. Materialet hämtades ifrån SEYLE (Saving and Empowering Young Lives in Europe) ett longitudinellt forskningsprojekt som genomfördes i 11 europeiska länder mellan åren 2009-2011 och som omfattade omkring 12 000 ungdomar mellan 14-16 år. Med användning av Latent Class Analysis identifierades en lågriskgrupp som omfattade 57,8 % av ungdomarna och en högriskgrupp, som omfattade 13,2 % av ungdomarna, där riskbeteendet var högt för samtliga variabler men i synnerhet för alkohol-, drogmissbruk och rökning. Man identifierade även en tredje grupp, som omfattande 29 % av ungdomarna, där riskbeteendet bestod i ett övermått av TV-tittande och data-spelande på internet, stillasittande och för lite sömn. Ungdomarna i den tredje gruppen, som forskarna gav namnet den ”osynliga” gruppen hade samma frekvens av självmordstankar som högriskgruppen (42,2 % vs 44 %), ångest (8 % vs 9,2 %), subsyndromal depression (33,2 % vs 34 %) och depression (13,4 % vs 14,7 %). Det fanns signifikanta könsskillnader i riskbeteende. Författarna påpekar vikten av att man uppmärksammar förekomsten av de ”osynliga” ungdomarna när man utformar åtgärdsprogram för att förändra ungdomars livsstilar och minska deras psykiska ohälsa.

Bakgrund
SEYLE (Saving and Empowering Young Lives in Europe) är namnet på ett longitudinellt forskningsprojekt som genomfördes i 11 europeiska länder mellan åren 2009-2011 under ledning av Danuta Wasserman från NASP. Studien, som hade en randomiserad, kontrollerad design, utfördes för att man på ett stort material skulle kunna insamla data om och göra uppföljningar av europeiska ungdomars psykiska hälsa och suicidalitet samt av livsstilar, värderingar, riskbeteenden och psykosociala faktorer. En utförlig beskrivning av studien samt de olika interventioner som prövades finns i artikeln ”Saving and Empowering Young Lives In Europe” (SEYLE) (Wasserman et al 2010, bifogad). De länder som deltog i studien var Estland, Frankrike, Irland, Israel, Italien, Rumänien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike med NASP, Sverige, som vetenskaplig koordinator.

Med utgångspunkt från SEYLE-studien har Vladmir Carli och Danuta Wasserman vid NASP tillsammans med forskare från de 11 deltagande europeiska länderna studerat förekomsten av riskbeteende samt deras samband med psykisk ohälsa och självdestruktivt beteende hos europeiska ungdomar (Carli et al 2014, bifogad).

I studien deltog 12 395 skolungdomar mellan 14-16 år, 5 529 pojkar och 6 799 flickor, från 179 slumpvis utvalda skolor i de deltagande länderna. Riskbeteende, enligt nio variabler, skattades med användning av Global School-based Student Health Survey (GSHS) och Young Diagnostic Questionnaire (YDQ). De studerade variablerna var: Alkohol och drogmissbruk, rökning, sömnvanor, över/undervikt, stillasittande, internet-TV/videospel-beroende (mediamissbruk) och skolk. Psykisk ohälsa fastställdes med the Beck Depression Inventory (BDI), the Zung Self-rating Anxiety Scale (Z-SAS), the Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), the Paykel Suicide Scale (PSS) och the Deliberate Self-Harm Inventory (DSHI). Materialet delades upp i tre åldersgrupper: 14 år eller yngre (n= 4 007), 15 år (n= 5 350) och 16 år eller äldre (n= 2955).

Resultat
Samtliga riskbeteenden ökade med stigande ålder och det fanns signifikanta könsskillnader.
I alla åldersgrupper var alkohol- och drogmissbruk samt rökning signifikant vanligare bland pojkar än hos flickor och ett genomsnitt för variablerna för samtliga åldersgrupper var 10,9 %, 5,7 % respektive 12,4 % för pojkar respektive 6,0 %, 3,6 % och 9,2 % för flickor.
Även media-beroende och skolk var signifikant vanligare hos pojkar med ett genomsnitt för alla åldrar med 11,7 % respektive 5,1 % för pojkar och 8,8 % respektive 2,6 % för flickor.
Mer än 17 % av flickorna sov mindre än 6 timmar per natt jämfört med 13 % av pojkarna och signifikant fler av flickorna (22,6 %) tillbringade mer tid stillasittande jämfört med pojkarna (13,6 %).

Omkring en tredjedel av ungdomarna hade subsyndromal depression och frekvensen var signifikant högre hos flickorna (34,2 % vs 25,8 %, p<0,05). Totalt hade 8,1 % av ungdomarna en klinisk depression och det var en signifikant ökad förekomst bland flickor (10,6 % vs 4,9 %, p<0,05). Förekomsten av depression ökade med åldern. Även introverta symtom (depressiva symtom, oro, ångest och psykosomatiska problem) ökande med åldern och var signifikant vanligare bland flickor (11,2 % vs 3,0 %, p<0,05) medan extroverta symtom (uppförande och uppmärksamhetsstörningar) dominerade hos pojkar (12,5 % vs 8,4 %, p<0,05). En tredjedel av ungdomarna rapporterade självmordstankar. Förekomsten var signifikant högre i den äldsta åldersgruppen och bland flickor (38.7 % vs 24,5 %, p<0,05). Något fler än fyra % av ungdomarna hade gjort självmordsförsök och förekomsten var signifikant högre bland flickor (5,2 % vs 3,0 %, p<0,05).

Latent Class Analysis (LCA) användes för att identifiera subgrupper med skilda riskbeteendeprofiler i materialet och man fann tre:
1) En lågriskgrupp som omfattade 57,8 % av materialet (2 557 pojkar och 4 597 flickor)
2) En högriskgrupp, som omfattade 13,2 % av materialet (622 pojkar och 562 flickor) med höga skattningstal på samliga riskbeteenden, i synnerhet alkohol och drogmissbruk och rökning
3) en s.k. osynlig grupp, som omfattade 29 % av materialet (687 pojkar och 1,109 flickor), som karaktäriserades av höga skattningstal för mediamissbruk, stillasittande och minskad sömn.
Forskarna döpte denna sistnämnda grupp till den ” osynliga” riskgruppen eftersom dessa beteenden ofta inte uppmärksammas och eller sätts i samband med psykisk ohälsa av föräldrar och lärare. Emellertid visade fortsatta analyser att förekomsten av självmordstankar samt depressions- och ångestsymtom, såväl allvarliga som subsyndromala, förekom i samma utsträckning både i den osynliga riskgruppen som i högriskgruppen. Introverta problem och problem med jämnåriga förekom signifikant oftare i den osynliga riskgruppen jämfört med i högriskgruppen och signifikant oftare i båda dessa grupper jämfört med lågriskgruppen.

Slutsatser
Mer än 10 % av europeiska ungdomar har ett högriskbeteende som karaktäriseras av alkohol- och drogmissbruk och rökning. Att dessa missbruk förekommer samtidigt som psykiska störningar är välkänt. Studien tillför emellertid nya kunskaper om en tidigare okänd, stor ”osynlig” undergrupp där depression, ångest och självmordstankar förekommer i lika hög utsträckning som i högriskgruppen, men där riskbeteendet karaktäriseras av så till synes oförargliga sysselsättningar som TV-tittande, spel på internet, stillasittande och för lite sömn. Åtgärdsprogram för att förebygga psykisk ohälsa hos ungdomar är utformade för att fånga in högriskgruppen. Studien visar vikten av att uppmärksamma även den ”osynliga” gruppen i åtgärdsprogrammen samt att beakta de typiskt kvinnliga och manliga olikheterna i riskbeteende.

Sammanfattat av Rigmor Stain, NASP

Skriv en kommentar:

Våga fråga om självmord

2 april 2014 (12:47) | självmord | av: Ludmilla

Många av oss tycker att det känns otäckt att fråga någon om den har självmordstankar. Varför? Antagligen för att vi är rädda att höra svaret. Vad gör man med det svar man får?

Läs mer på www.suicidezero.se i suicidpreventionsbloggen!

Jag blev intervjuad i begravningsentreprenörernas tidning Memento för en tid sen.

20140402-134714.jpg

20140402-134726.jpg

kommentar: 1

Fin kväll i Uppsala om självmord

2 april 2014 (8:54) | att hjälpa andra, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Den 24 mars föreläste Camilla Henemark och jag i Uppsala, Clarion Hotell Gillet. Det var för Suicide Zeros räkning.
Det var fin uppslutning. Ca 80 personer kom. Det var anhöriga till personer som mår dåligt eller till personer som tagit sina liv, skolpersonal, sjukhuspersonal, personal inom kyrkan m fl.

Vi fick mycket fin feed-back efteråt.

Det känns värdefullt att dela med sig av viktiga erfarenheter och inte minst, viktig – allmängiltig kunskap.

kommentar: 1

Bipolär sjukdom är kopplad till bra ledarskapsförmåga

28 mars 2014 (11:25) | psykiatri | av: Ludmilla

Framstående politiska ledare som Winston Churchill och Abraham Lincoln anses ha haft bipolär sjukdom. Men betyder det att bipolär sjukdom är vanligare hos ledare än hos andra? I den nya avhandlingen undersöker Simon Kyaga, överläkare i psykiatri i Stockholm, denna fråga genom en stor registerstudie.

I studien ingick knappt 70 000 personer med bipolär sjukdom och samtliga syskon till dem. Varje person matchades med upp till tio kontrollpersoner ur normalbefolkningen. I Värnpliktsregistret finns uppgifter om ledarskapsförmåga vid mönstringen, och dessa samkördes med bland annat uppgifter om yrke från andra offentliga register.

Resultatet: Personer med bipolär sjukdom – utan annan psykiatrisk sjuklighet – hade vid mönstringen oftare än andra påtagliga ledaregenskaper. Detsamma gällde deras syskon, fast i något lägre grad.
Ser man vad som hänt senare i livet är bilden en annan. Då återfinns personer med bipolär sjukdom inte så ofta i ledarskapsyrken. Deras friska syskon är däremot starkt överrepresenterade inom chefsyrken – i synnerhet som politiska beslutsfattare.

I en annan studie i avhandlingen visar Simon Kyaga, att personer med bipolär sjukdom är överrepresenterade i kreativa yrken, både konstnärliga och vetenskapliga. Även syskon till personer med bipolär sjukdom, eller schizofreni, har oftare än andra kreativa yrken.

kommentar: 1

Om militär och självmord

27 mars 2014 (14:52) | självmord | av: Ludmilla

Det är känt att man kan må väldigt dåligt av att arbeta inom det militära.

Bland amerikansk militär personal har man under senare år sett en ökning av andelen självmord. Nu visar en Läkartidningen som presenteras i tidskiften JAMA Psychiatry att majoriteten av dem som har suicidtankar eller suicidplaner haft sådana redan innan de påbörjade sin militära bana.
Undersökningen inkluderar 5 428 amerikanska soldater. Dessa har fått i en enkät fått svara på om de någon gång haft suicidtankar, suicidplaner eller försökt ta sitt liv, och i så fall när detta skedde. Det visade sig att 13,9 procent uppgav att de någon gång haft suicidtankar, medan 5,3 procent respektive 2,4 procent haft suicidplaner eller gjort ett suicidförsök. Men i minst hälften av fallen (tankar, planer och försök sammanräknade) visade det sig att symtomen debuterat redan innan den militära banan påbörjades; andelen var 47,0–58,2 procent beroende på om det var suicidtankar, suicidplaner eller suicidförsök. Därtill noterades bland annat att kvinnor och personal med lägre militär befattning var överrepresenterade bland dem som rapporterat att de gjort ett självmordsförsök efter att de börjat sin militära bana.

Studien har uppmärksammats i amerikanska medier då den reser frågor om militärens förmåga att screena individer för psykiska problem i samband med att de anställs. Undersökningen är en av tre olika studier som presenteras i JAMA Psychiatry under temat suicidalitet bland amerikansk militär personal. En av studierna visar att närmare en av fem amerikanska soldater uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos, som depression, ångestbesvär, paniksyndrom eller substansmissbruk, vilket är i storleksordningen en dubbelt så hög andel som i normalbefolkningen i samma ålder.

I artikeln i Läkartidningen sätter man rubriken ”Suicidalt beteende hos soldater fanns ofta redan före militärlivet”. Men jag tycker att det är intressantare att se på den del som inte hade psykiska problem och självmordstankar under tiden och efter man varit militär. Det är ju oerhört viktigt att se vad man kan göra för att hjälpa dessa personer att hantera de traumatiska upplevelserna som den militära miljön kan innebära.

Skriv en kommentar:

De 5 vanligaste sakerna man ångrar på sin dödsbädd

26 mars 2014 (16:59) | död, döden, livet, Mindfulness | av: Ludmilla

En sjuksköterska som jobbade med döende patienter förde anteckningar som beskriver de tankar och funderingar många människor har innan de dör.

1. Det vanligaste människor ångrar med sitt liv är att de inte vågade leva sitt liv som de ville, utan levde efter andra människors förväntningar.

2. Näst högst på listan, och främst när det gällde män, var att man önskade att man inte jobbat så mycket och så hårt.

3. Nästa sak på listan är att man inte hade modet att uttrycka sina känslor. ”Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar”

4. Som nummer fyra på listan kommer att många ångrar att de inte hållit kontakten med sina vänner.
” Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs.

5. Sist på listan kommer, kanske något överraskande, en ånger för att man inte tillåtit sig att vara lycklig.
”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val”.

Skriv en kommentar:

Hjälp till SVT?

17 mars 2014 (17:16) | psykiatri, sjukvård, tonåringar | av: Ludmilla

Vi håller just nu på att titta lite på barn- och ungdomspsykiatrin i hela landet för en kommande dokumentär på SVT. Vi skulle därför gärna vilja komma i kontakt med er som har erfarenhet av kontakt med BUP de senaste fem åren (2009 och framåt). Både erfarenhet som anhörig och egen direktkontakt som patient är intressant.

Kontakten med oss sker i researchsyfte och det går bra att vara anonym om man vill det. Kontakten kan också ske på det sätt som känns bäst för just dig, d.v.s det går bra via mejl, telefon eller att träffas. Det kan också ske stegvis. Ingenting som sägs till oss kommer att spridas, vi är väldigt måna om att skydda våra källor och kommer inte att använda era uppgifter i publicering utan ert medgivande.

Vänliga hälsningar:

Lisa och Johanna på Mediabruket

Kontakt: johanna.svensson@mediabruket.se alt 08-6680100

kommentarer: 2