Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

7 år sedan helvetets dag

15 april 2015 (8:19) | Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

April 2008

April 2008

Tid är något märkligt. Tid kan gå så fruktansvärt fort, och så oändligt sakta. På samma gång.

Den 13 april 2008 var det för Linnéa, ”helvetets dag”. Läs här…
Hon tillbringade hela dagen instängd i sitt rum och var väldigt avvisande. Hon hade ångest, men ville vara själv. På kvällen när alla andra gått och lagt sig och jag satt uppe och jobbade kom hon upp till mig. Hon berättade att hon försökt hänga sig i sitt rum, men inte ens lyckats med det. Jag blev livrädd förstås. Isande kyla i mina ådror. Livrädd att göra fel. Vad skulle jag göra? Mitt barn var dödssjukt och hur skulle jag hjälpa henne? Tänk om det jag gjorde skulle få det hela att tippa åt fel håll!?
Linnéa och jag var överens om att vi måste få hjälp.

Jag ringde BUP och berättade att Linnéa måste få komma in. Redan här började en konstig process, en märklig inställning från personalens sida… Man försökte få mig att inse att jag måste passa mitt barn själv, vaka över henne om jag var orolig, precis som när barnen är små och har feber. Men hur skulle JAG kunna ta på mig det ansvaret? Tänk om jag somnar och hon smiter ut? Då är det ju mitt fel att hon dör. Hon vill ju dö!

Jag försökte få personalen att förstå att jag ringer inte till BUP om det inte verkligen är kris. Jag hade själv jobbat på samma avdelning och jag vet när man ska höra av sig och när det inte behövs. Ja om du tycker att det är obehagligt att komma hit kan du ju vända dig till Västerås, blev svaret. Men det var ju inte det jag ville. Jag ville få hjälp i Uppsala, nära vårt hem, så att det skulle kunna bli görligt med de andra barnen och hela alltet.

Efter många om och men var det ok att vi kom in i alla fall. De hade inga platser men vi fick sova i köket under natten. Sedan fick Linnéa ett eget rum. Efter några dagar ville inte Linnéa att jag skulle sova kvar där. Jag tror att hon både ville ha närhet och inte. Att hon både behövde mig men samtidigt hade dåligt samvete för att jag hade de andra barnen att ta hand om också. Att hon både ville må bättre och få möjlighet att ta sitt liv. Dubbelhet.

Så var hon ju där under nästan 8 veckors tid. Försökte ta sitt liv flera gånger på avdelningen. Och till slut gjorde hon det, på en obevakad permission. Den 30 maj 2008. 8 dagar innan hon fyllde 15. Hon ville inte bli 15 år. (Om du vill läsa om vad som hände så börja läsa den här bloggen från början. Jag går också igenom dag för dag vad som hände 2008 under motsvarande dagar 2009.)

Varje år vid den här tiden har minnena blivit alltmer tydliga igen och nedräkningen har varit just mellan den 13 april fram till den 30 maj. Ondare och ondare har det gjort för varje dag, ända tills hon har dött… igen… Sedan har det på något konstigt sätt blivit bättre igen.

Jag har väntat på att känslan ska infinna sig för 7e gången. Våren började tidigt så jag tänkte att det kanske också kommer att göra ont tidigare. Naturen ser likadan ut nu som då.
Ljuset, vinkeln på solljuset.
Träden. Grenarna.
Luften. Lukterna.

Men… känslan uteblir.
Den smärtsamma känslan kommer inte i år.
Inte än i alla fall. Jag ska inte säga att den inte kommer att dyka upp, för det kommer den kanske att göra. Men det är något som är skillnad i år.
Det är läkt.
Det är inte ett öppet sår.

Den största läkningen skedde under de tre första åren. Därefter har det varit läkt, men det har rivits upp så här års. I år är det läkt hela tiden. Det gör faktiskt inte ont nu heller.

Att det är läkt betyder inte att Linnéa är glömd.
Det betyder inte att hon inte är oändligt saknad.
För det är hon.
Alltid.

Linnéa lever i mig varje dag. Hon påverkar mig varje dag. Många beslut är det hon som indirekt leder mig till att ta eftersom det som hänt har förändrat mitt synsätt från grunden.
Det som har hänt har lärt mig så otroligt mycket.
Om mig.
Om livet.

Men det går att överleva.
Till slut.

Linnéa på 13-årsdagen (2006)

Linnéa på 13-årsdagen (2006)

kommentarer: 3

Många bollar och Skavlan

2 april 2015 (16:04) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

  

Fotograf: Carol Schultheis

Det händer väldigt mycket hela tiden. Suicide Zero har fått ett enormt stort gensvar och det blir mer och mer att göra. Det är väldigt positivt. Och jag känner att vi gör stor skillnad.

För några veckor sedan föreläste jag och Mia Skäringer på svenska psykiatrikerkongressen i Göteborg. Mia sjöng och berättade sin historia om varför hon valt att vara ambassadör för Suicide Zero och jag berättade om organisationen och hur vi tänker att självmord kan förebyggas. Mia är en fantastisk person med ett mycket varmt hjärta!

En väldigt bra sak var att Carl-Fredrik Wachtmeister som är en av våra fina volontärer ropade in en studioinspelning hos Skavlan i Musikhjälpen 2014. Han skänkte den till Suicide Zero och jag fick möjligheten att bli intervjuad för några veckor sedan. Det var en väldigt trevlig upplevelse och programmet blev riktigt bra tycker jag. Vad tycker du? Fredrik Skavlan gjorde även #hoppetförsuicidezero!

Jag föreläser i olika sammanhang om självmord t ex processen som leder till att någon tar sitt liv – den psykiska olycksfallsprocessen. Jag möter också i min kliniska vardag som läkare och terapeut personer som har stor hopplöshet och tankar på att avsluta ditt liv. Jag vet att det går att förhindra självmord.

Hur sätter man detta i relation till piloten som genom sitt utvidgade självmord tog med sig 150 personer i döden?

En deprimerad person brukar inte vilja skada andra. Man upplever tvärtom ofta att man inte vill vara till besvär och att andra skulle ha det bättre utan en. Jag tror därför inte att det är hela sanningen att han bara var deprimerad utan att det även fanns en allvarligare psykisk störning.

Det är olyckligt om det som inträffat skulle innebära att det uppstår en rädsla för deprimerade personer och att de skulle kunna göra andra illa. Det verkar ju i helt fel riktning när vi försöker avstigmatisera psykisk ohälsa.

En deprimerad person ser ofta väldigt negativt på sig själv, på framtiden och vill inte vara tull besvär för andra. Hopplöshet. Meningslöshet. Man tror inte att det kommer att bli någon skillnad. Att det inte kan bli någon skillnad. Men det är den deprimerade hjärnan som tänker så. Och det blir alltid bättre. En depression går att bota. Det är det som är utmaningen för mig som läkare, att förmedla hopp och en tydlig steg för steg-plan för hur man blir frisk, till mina patienter.

Läs mer om Suicide Zeros arbete här…

Engagera dig gärna genom att bli medlem och volontär. Stöd oss genom att starta en egen insamling, köpa våra armband och gör #hoppetförsuicidezero.

kommentarer: 2

Jag överlevde…

10 mars 2015 (9:16) | allmänt | av: Ludmilla



Tänk att jag överlevde. 

Jag överlevde tonåren.

Jag överlevde skilsmässan. 

Jag överlevde mina barns födelser. 

Jag överlevde min dotters självmord fast jag inte ens orkade bitvis. 

Jag överlevde min agressiva cancer. 

Och jag överlevde ännu en vinter. 

Det är vår!

Tänk att jag överlevde. 

kommentarer: 6

Stödhelger för drabbade

23 februari 2015 (17:26) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

bris

När en förälder dör blir ingenting sig likt i familjen. Sorgen och saknaden är stor och nya tankar och känslor tränger sig på. Om den som dog dessutom tog sitt liv kommer ytterligare komplicerade tankar och frågor. Vissa saker kan man inte prata med släkt och vänner om utan bara med dem som har varit med om ungefär samma sak. Att få prata om tankar och känslor tillsammans i grupp är för många till stor hjälp när det gäller att hantera sorgen och saknaden efteråt.

För vem?
Bris stödhelger vänder sig till barn, unga och föräldrar i familjer där mamma eller pappa har tagit sitt liv. Höstens helger är 5-7 sep samt 28-30 nov.

Hur går det till?
I erbjudandet ingår två stödhelger, fredag till söndag, med några månaders mellanrum. Barnen och ungdomarna träffas i grupper med jämnåriga och föräldrarna träffas i egna grupper. Under ledning av stödgruppsledare delar deltagarna erfarenheter och gör övningar kring sorgen och livet efter dödsfallet. Vissa övningar gör barn och föräldrar tillsammans. En stor del av helgen ägnar vi också åt lättsammare aktiviteter och umgänge.

Var är det?
Helgerna äger rum på en kursgård i Storstockholmsområdet, dit man lätt kan ta sig från hela landet.

Vad kostar det?
Priset är 1 000 kr/deltagare, max 3 000 kr/familj för båda helgerna, inklusive kost, logi och aktiviteter.

Frågor och anmälan:
Sofia Grönkvist, socionom och sakkunnig Bris.
070-160 88 04, sofia.gronkvist@bris.se

kommentar: 1

Studie om hjälpsökande

10 februari 2015 (17:44) | att hjälpa andra | av: Ludmilla

Just nu pågår en studie om hjälpsökande vid Lunds Universitet. Syftet är att bättre förstå vad som får någon att söka hjälp eller avstå från att söka hjälp. Tidigare forskning har visat att hjälpsökande skiljer sig mycket mellan olika grupper och därför är det viktigt att förstå vad som påverkar hjälpsökande för olika personer.

Vi strävar efter att få så många olika personer som möjligt att besvara studien för att resultatet senare ska kunna representera så många olika röster i samhället som möjligt. Detta för att vården i framtiden bättre ska kunna anpassas efter olika behov. Observera att deltagare i studien inte behöver vara i behov av hjälp för att besvara enkäten, som tar cirka 10-15 minuter.

Du kan läsa mer på www.hjalpsokande.se

Albin Tingsvall och André Magnusson
Lunds Universitet

Skriv en kommentar:

Är du mellan 18-20 och har haft allvarliga självmordstankar?

3 februari 2015 (14:42) | självmord, tonåringar | av: Ludmilla

Är du mellan 18-20 och har haft allvarliga självmordstankar och/eller gjort självmordsförsök och kan tänka dig att vara med i en mailintervju? Du kommer att få frågor hur du har fått hjälp eller stöd av din tidigare skolsköterska som du besvarar anonymt och skickar via mail till ansvarig för studien.
Om du är intresserad maila a14chala@student.his.se för mer information.

Ansvarig för studien är Maria Brovall, sjuksköterska, filosofie doktor, docent på Högskolan i Skövde

kommentarer: 2

MIND behöver fler volontärer

28 januari 2015 (11:30) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

mind

 

 

 

 

 

 

 

 

Mind ska under 2015-2016 starta en suicidpreventiv stödlinje som är öppen dygnet runt. Idag finns det ingen sådan stödlinje i Sverige, vilket är en stor brist eftersom antalet självmord ökar. Vi söker nu volontärer till stödlinjen.

Den nya stödlinjen är en vidareutveckling av Minds uppskattade webbtjänst Självmordsupplysningen. Stödlinjen kommer att erbjuda stöd både via chatt och telefon.

Vi söker därför volontärer som kan bemanna chatt och telefon under olika pass hela dygnet 2 gånger per månad. Personlig lämplighet är avgörande och förtrogenhet med kommunikation på nätet en förutsättning. Det är en fördel om du har kunskap om och utbildning i psykisk hälsa. Du får 3 dagars utbildning och löpande handledning och stöd. Verksamheten genomförs främst vid vårt kontor i Stockholm.

Vi erbjuder en möjlighet att göra en mycket uppskattad medmänsklig insats, under trevliga och utvecklande former. Läs mer och anmäl dig här.

Känner du någon som skulle vara intresserad av att bli volontär?
Tipsa dem gärna om möjligheten!
Välkommen!

Marie-Louise Söderberg
Verksamhetschef

Skriv en kommentar:

Teatertips: I morgon ska du bestiga Mount Everest

19 januari 2015 (19:36) | psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Vi heter Hanna Jokela och Marielle Gröndahl och tillsammans med vår regissör Theresia Holmstedt-Jensen har vi startat en teaterförening. Därefter har vi skrivit ett manus -föreställningen ”Imorgon ska du bestiga Mount Everest”. Vi har spelat den runt om i Sverige och även på Åland och publiken har  främst bestått vårdpersonal och personer som kommer i kontakt med psykisk ohälsa. De som sett pjäsen menar att den ökar kunskapen och förståelsen kring sjukdomar av detta slag.

Syfte och bakgrund

Vårt syfte är att bryta tystnaden kring, och öka kunskapen om psykisk ohälsa. Pjäsen är informativ, med inriktning mot diagnosen Borderline personlighetsstörning. Den  är till stor del baserad på våra egna erfarenheter av hur det kan vara att leva med diagnos. På 45 minuter beskriver vi en inre själslig resa mellan himmel och helvete, genom teater, sång och dans.

Tv & Radiointervju på Åland: http://www.radiotv.ax/aland-idag/om-psykisk-ohalsa

Skriv en kommentar:

Sophies fråga

11 januari 2015 (8:36) | acceptans, död, Linnéa, självmord | av: Ludmilla

Före jul kom frågan som jag hade väntat på. Men jag trodde kanske att den skulle komma om 10 år eller så.

Jag har bävat för den.

Hur ska man kunna svara på en sådan fråga? Ja egentligen var det inte en fråga. Men inom mig så blir det en fråga. Frågan om hur man skulle välja mellan Linnéa och Sophie.

De tillhör ju olika liv.

Olika verkligheter.

Vi hade inte skaffat fler barn om inte Linnéa hade tagit sitt liv. Sophie finns för att Linnéa är död.

Sophie konstaterade:

-Mamma. Om inte Linnéa hade dött så hade inte jag funnits.

Jag stelnade till. Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

-Hur tänker du nu? Varför tänker du så?

-Jo, ni har sagt att Linnéa mest av allt önskade sig en lillasyster och att ni inte kunde ge henne det för att ni inte skulle ha fler barn.

-Ja, så är det. Men nu finns du. Och det är jag så lycklig för!

Kanske kommer följdfrågan i framtiden. Den som inte går att svara på. (-Hade du hellre önskat att Linnéa hade funnits och jag inte?)

Den frågan går inte att svara på.

Jag kan inte välja mellan mina döttrar.

Sophie finns.

Linnéa finns inte.

kommentarer: 6

Nedstämd eller orolig? 15 – 18 år?

9 december 2014 (15:38) | att hjälpa andra, KBT, tonåringar | av: Ludmilla

  • Ungefär var tredje ungdom har idag symtom av depression och ångest men det är få som söker eller kan få hjälp.
  • KBT är en effektiv psykologisk behandlingsmetod för depression och ångest.
  • Studien genomförs av forskningsgruppen för Internet, hälsa och klinisk psykologi vid Linköpings Universitet och utvärderar om nätbaserad KBT är effektivt och kan göra det lättare för unga att få behandling.

En forskningsstudie från Linköpings Universitet erbjuder unga kostnadsfri psykologisk behandling. Vi riktar oss till unga 15-18 år som är nedstämda och oroliga. Behandlingen består av nätbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT) som inkluderar sessioner med psykolog via chatt och video. Man anmäler sig nu i december-januari på www.deastudien.se och man kan delta var man än bor.

DEA är en forskningsstudie som riktar sig till ungdomar med nedstämdhet och ångest. Studien genomförs av Prof. Gerhard Anderssons forskningsgrupp vid Linköpings Universitet och syftar till att undersöka hur effektiv psykologisk behandling över nätet är för att minska psykisk ohälsa hos unga. Deltagare i studien ges under 10 veckor psykologisk behandling i form av sessioner med en KBT-psykolog via chatt och video, och ett etablerat internetprogram som har anpassats till unga. Det kostar ingenting att delta och man kan bo varsomhelst i Sverige.

Frågor om studien:
Naira Topooco, Doktorand, projektledare DEA
E-post: naira.topooco@liu.se

 

Skriv en kommentar: