Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Underbara liv…

25 juli 2014 (18:38) | allmänt | av: Ludmilla

Bättre liv än så här kan man inte ha. Så är det bara. Jag har ett långt sommarlov i vårt paradis. Även om jag nu är egen företagare och bed har kontakt med patienter per sms och Skype emellanåt så är det en sommarlovslunk. Allt går långsammare. Man vet inte riktigt vilken dag det är och dagarna passerar utan att man riktigt förstår hur. Det är väl det som är semester :-)

Vi är nog en ganska ”tajt” familj. Det som hänt oss- både Linneas död och min sjukdom har nog satt sina spår. Inte så lätt att förstå om man inte var där. Jag tror att våra killar blivit mer ”hemkära” pga av det.

Idag är Sophie hos mormor och morfar på deras landställe. Hon längtade så mycket! Men hon trodde nog inte att vi skulle klara oss mer än en dag utan henne så hon packade för en natt. Ett par trosor, en klänning, flytväst och tandborste. Hon är 4 år.

Sophie pratar ofta om Linnea och att hon kom och gjorde alla glada. Man funderar över vilken roll hon fått den lilla tjejen. Hon kom med solen och glädjen. Nu har vi nästan vant oss..

På ytan är allt perfekt. Man kan inte ha ett bättre liv. Jag försöker göra det jag kan utifrån det som hänt. Jag arbetar med organisationen Suicide Zero, vilket går snabbt framåt. (Kolla på Facebook www.facebook.com/suicidezero ) Jag jobbar som läkare och terapeut samtidigt som mina företag Linneas Simskola (simskola för barn 3 mån till 6 år) och Linneashopen.se (badleksaker, simhjälpmedel, solskydd mm) kräver sitt.

Jag kan styra mycket själv och är inte beroende av landstinget. Det är skönt.

Den gnagande smärtan finns där ändå. Det är väl bara så. Bara att acceptera. Fokusera på det som är positivt och göra det bästa som det bara går.

Tänk goda tankar om varandra!

kommentarer: 2

Unga och vuxna bipolära visar olika hjärnaktivitet

12 juli 2014 (9:20) | psykiatri, sjukvård | av: Ludmilla

I Lancet Psychiatry presenteras en metaanalys i vilken man undersökt hjärnan hos unga (under 18 år) med bipolär sjukdom och jämfört dessa med vuxna bipolära. Författarna har ställt samman data från flera studier och försökt svara på om det finns skillnader mellan unga och vuxna vad gäller vilka områden i hjärnan som är engagerade. Efter en omfattande litteratursökning har forskarna inkluderat 95 studier vilka i sin tur totalt omfattar drygt 4 000 unga och vuxna med bipolär sjukdom samt jämnåriga kontroller. I de olika studierna har man låtit både bipolära och friska genomgå kognitiva test och prövat den emotionella reaktionen på exempelvis olika bilder av ansikten. Samtidigt har hjärnan undersökts med funktionell magnetkamera.

Resultaten visar bland annat att i både inferiora prefrontala cortex och delar av amygdala skiljer sig aktiviteten mellan unga och vuxna bipolära när den emotionella reaktionen testas. För anteriora cigulat cortex (ACC) ses skillnader i aktivitet mellan unga och vuxna bipolära vid kognitiva test. Men i andra områden av hjärnan, däribland striatum, ventrala prefrontala cortex och delar av amygdala, är aktiviteten i hjärnan liknande hos både unga och vuxna med bipolär sjukdom (dock skiljer sig aktiviteten i dessa områden från friska)

Man kan ha flera invändningar mot studien. Det är naturligtvis ofta vanskligt att diagnostisera bipolär sjukdom hos individer under 18 år. Inte sällan krävs ett par års ytterligare historik, till dess att individen är i 20–25-årsåldern, för att diagnosen ska kunna säkerställas. Men även mot bakgrund av detta är studien principiellt intressant då funktionell magnetkamera har potential att bli ett kliniskt verktyg som skulle kunna användas som hjälp vid diagnos av både bipolär sjukdom och andra psykiatriska sjukdomar. Sjukdomar som vi idag främst har skattningsskalor och klinisk erfarenhet att luta oss mot vid diagnostik, vilket öppnar för subjektiva tolkningar. Ett möjligt sådant test skulle kunna vara att med hjälp av magnetkamera titta på reaktionen i amygdala när ansikten med olika uttryck visas. Den aktuella studien visar nämligen att aktiviteten ökar kraftigt i amygdala hos patienter med bipolär sjukdom. Det gäller särskilt patienter under 18 år.

Anders Hansen, specialistläkare, psykiatri, Läkartidningen

REFERENSER
Wegbreit E, at al. JAMA Psychiatry. Epub 18 jun 2014. doi: 10.1001/jamapsychiatry.2014.660

kommentar: 1

eBUP

10 juli 2014 (8:40) | psykiatri, tonåringar | av: Ludmilla

Barn och ungdomspsykiatrin vid Akademiska sjukhuset är först i landet med att introducera en ny internetbehandling för unga med komplicerad psykiatrisk problematik.
Kommentarer(0)Spara favorit Tipsa kollegaRapportera problem
Syftet med eBUP är att komplettera traditionell vård på mottagning och ge patienterna nya möjligheter att kommunicera med behandlare samt utbyta erfarenhet med andra i samma situation.

– Det nya är att internetbehandlingen även omfattar unga med svåra diagnoser, exempelvis tvångssyndrom och bipolär sjukdom, samt att patienterna erbjuds en kombination av kognitiv beteendeterapi via möte med terapeut och via internet, säger Cecilia Arlinger Karlsson, psykolog och ansvarig behandlare inom eBUP.

Bakgrunden till satsningen är att både unga samt deras anhöriga aktivt söker information på nätet. Internetplattformen kommer att kunna användas för både enskild behandling samt gruppterapi och ge möjlighet för patienterna att chatta med varandra.

Projektet som är ett pilotprojekt, finansierat av Sverige Kommuner och Landsting, SKL, kommer att starta i september.

kommentar: 1

När en förälder tar sitt liv

9 juli 2014 (9:24) | självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

När en förälder dör blir ingenting sig likt i familjen. Sorgen och saknaden är stor och nya tankar och känslor tränger sig på. Om den som dog dess- utom tog sitt liv kommer ytterligare komplicerade tankar och frågor. Vissa saker kan man inte prata med släkt och vänner om utan bara med dem som har varit med om ungefär samma sak. Att få prata om tankar och känslor tillsammans i grupp är för många till stor hjälp när det gäller att hantera sorgen och saknaden efteråt.

För vem?
Bris stödhelger vänder sig till barn, unga och föräldrar i familjer där mam- ma eller pappa har tagit sitt liv. Helgerna är planerade till höstterminen 2014.

Hur går det till?
I erbjudandet ingår två stödhelger, fredag till söndag, med några månaders mellanrum. Datum, plats och detaljerat program för helgerna kommer att meddelas deltagarna längre fram.
Barnen och ungdomarna träffas i grupper med jämnåriga och föräldrarna träffas i egna grupper. Under ledning av stödgruppsledare delar deltagarna erfarenheter och gör övningar kring sorgen och livet efter dödsfallet. Vissa övningar gör barn och föräldrar tillsammans. En stor del av helgen ägnar vi också åt lättsammare aktiviteter och umgänge.

Var är det?
Helgerna äger rum på en kursgård i Storstockholmsområdet, dit man lätt kan ta sig från hela landet.

Vad kostar det?
Priset är 1 000 kr/deltagare, max 3 000 kr/familj för båda helgerna, inklusi- ve kost, logi och aktiviteter.

Frågor och anmälan:
Sofia Grönkvist, socionom och sakkunnig Bris. 070-160 88 04
sofia.gronkvist@bris.se

kommentar: 1

Motsägelsefulla rön om fullmånens påverkan på sömnen

8 juli 2014 (8:16) | allmänt | av: Ludmilla

Det är en populär uppfattning att vår sömn påverkas av fullmånen. Internationella forskare försöker nu en gång för alla komma till en vetenskaplig slutsats – däribland forskare vid Sahlgrenska akademin, vars studier visar att vi sover 20 minuter kortare när månen är full.

En schweizisk forskningsstudie visade förra året att människors sömn påverkas av fullmånen. Enligt studien minskade den totala sömntiden med 20 minuter, det tog fem minuter längre tid att somna och den ytligare REM-sömnen, där merparten av vårt drömmande tros ske, förlängdes med 30 minuter.

Studien är en av otaliga som genom åren försökt bevisa eller motbevisa att månens cykel påverkar vår sömn. Resultaten visade sig dock svåra att upprepa: när en samling forskare från bland annat ansedda Max Planck-institutet analyserade data från över 1 000 personer och totalt 26 000 registrerade sömnnätter lyckades de inte påvisa någon som helst effekt av måncykeln.

För att en gång för alla komma till en vetenskaplig slutsats uppmanas nu världens sömnforskare att publicera sina resultat. En av dem är Michael Smith vid Sahlgrenska akademin, som tillsammans med sina kollegor nu analyserat data från en tidigare sömnstudie och jämfört dem med måncykeln.

Resultaten, som publiceras i Current Biology och som bygger på en undersökning av 47 unga friska individer mellan 18 och 30 år, ger stöd åt teorin att måncykeln påverkar sömnen.

– Vår studie ger liknande resultat som den schweiziska: våra försökspersoner sov ungefär 20 minuter kortare och hade svårare att somna vid fullmåne. Påverkan på REM-sömnen tycktes dock vara som störst under nymåne, säger Michael Smith.

Göteborgsforskarnas retrospektiva studie antyder att hjärnan tycks vara känsligare för yttre störningar vid fullmåne.

– Syftet med vår ursprungliga studie var att undersöka sömnstörningar från buller. När vi åter analyserat våra data ser vi att känsligheten, mätt som aktiviteter i hjärnbarken, är större under fullmåne, säger Michael Smith.

Effekterna på känsligheten gäller båda könen, medan effekten på insomning och total sömntid bara syns hos männen. Just köns- och åldersskillnader är något som kritikerna menar kan utgöra en felkälla, liksom mer subtila faktorer som dagsform och ljusexponering under dagen.

Michael Smith är medveten om problemen men vill inte avfärda Göteborgsstudiens resultat.

– Sovrummen i våra sömnlaboratorier saknar fönster. Den noterade effekten kan alltså inte bero på påverkan från en artificiell belysning. Det tyder på att det kan finnas något slags inbyggd biologisk klocka som påverkas av månen, liknande den som styr vår dygnsrytm. Men det är än så länge bara spekulationer – det krävs fler och bättre kontrollerade studier som specifikt behandlar dessa mekanismer innan vi kan säga något med säkerhet, säger Michael Smith.

Studien Human sleep and cortical reactivity are influenced by lunar phase publiceras i tidskriften Current Biology.

kommentar: 1

Be you!

5 juli 2014 (17:35) | allmänt | av: Ludmilla

20140705-183529-66929330.jpg

Skriv en kommentar:

Vi måste bli bättre på att lägga oss i

2 juli 2014 (9:55) | allmänt | av: Ludmilla

20140702-105421-39261488.jpg

20140702-105425-39265502.jpg

20140702-105424-39264065.jpg

20140702-105422-39262509.jpg

20140702-105419-39259777.jpg

kommentar: 1

Psykotiska symtom, psykisk flersjuklighet och suicidalitet hos ungdomar

29 juni 2014 (20:09) | depression, psykiatri, psykos, självmord, tonåringar | av: Ludmilla

Ian Kelleher vid Education and Research Centre, Dublin, Irland och hans kollegor har genomfört en klinisk undersökning av förekomsten av psykotiska symtom hos 108 ungdomar mellan 12-16 år gamla som remitterats till psykiatrisk öppenvård. Forskarna studerade även samband mellan psykotiska upplevelser och icke-psykosrelaterade psykiska sjukdomar samt samsjuklighet, global funktionsduglighet och självmordsbeteende. Man fann att 52 av ungdomarna hade haft psykotiska upplevelser. Återstående 56 ungdomar, som inte haft psykotiska symtom, användes som kontroller i undersökningen. Av de 52 ungdomar som haft psykotiska upplevelser hade 68 % egentlig depression, 60 % ångestsjukdom och 41 % uppförandestörning.Det var en signifikant högre flersjuklighet bland de ungdomar som hade psykotiska symtom: 78 % hade två eller fler diagnostiserbara psykiska sjukdomar jämfört med 49 % i kontrollgruppen, och 46 % hade tre eller fler diagnostiserbara psykiska sjukdomar jämfört med 19 % i kontrollgruppen. Vid en jämförbar börda av två eller fler psykiska diagnoser var den sociala funktionsdugligheten signifikant sämre hos gruppen ungdomar med psykotiska symtom jämfört med kontrollgruppen. Att ha haft psykotiska upplevelser ökade risken trefaldigt för att ha göra upp specifika självmordsplaner respektive göra självmordsförsök. Psykotiska erfarenheter hos barn och ungdomar bör uppmärksammas inom den psykiatriska vården som viktiga varningssignaler för allvarlig psykisk flersjuklighet, låg funktionsduglighet och starkt ökad självmordsrisk, skriver författarna.

Bakgrund

Psykotiska upplevelser i form av hallucinationer och vanföreställningar, de klassiska symtomen vid psykos, är betydligt vanligare hos normalbefolkningen än diagnostiserbar psykossjukdom. Symtomen, som förekommer utan funktionsnedsättning eller förändrad verklighetsuppfattning, är särskilt vanliga hos barn och ungdomar. En nyligen genomförd metaanalys av befolkningsstudier visar en genomsnittlig förekomst på 17 % i åldrarna 9-12 år och 7,5 % bland ungdomar 13-18 år. Man har även funnit att psykotiska upplevelser som barn ökar risken femfaldigt att utveckla psykossjukdom som vuxen. Senare års forskning har visat en ökad risk att även insjukna i icke-psykotiska psykiska sjukdomar som depression och ångestsjukdomar. I en omfattande studie av omkring 1000 irländska skolungdomar mellan 13-16 år fann man en närmare70-faldigt ökad risk för självmordsbeteende hos ungdomar som rapporterat psykotiska symtom (Kellerhan et al, JAMA Psychiatry 2013:70).

Ian Kelleher vid Education and Research Centre, Beaumont hospital, Dublin, Irland och hans kollegor har genomfört en klinisk undersökning av
förekomsten av psykotiska symtom hos 108 patienter, mellan 12-16 år, som remitterats till vård vid psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Man studerade även samband mellan psykotiska upplevelser och i) psykiska sjukdomar som depression, ångestsjukdomar och beteendestörningar, ii) samsjuklighet, iii) global funktionsduglighet samt iv) självmordsbeteende (Kelleher et al 2014).

Förekomst av psykisk sjukdom enligt DSM-IV, psykotiska symtom och självmordsbeteende bedömdes med användning av skattningsinstrumentet K-SADS-PL (the Schedule for Affective Disorders and Schizophrenia for School-aged Children, Present and Lifetime Versions). Global funktionsskattning gjordes med användning av Children´s Global Assessment Scale (C-GAS).

Man fann att 46 % (n=52) av ungdomarna hade haft psykotiska upplevelser och denna grupp jämfördes med gruppen ungdomar (n= 56), som inte haft psykotiska upplevelser, vilka alltså användes som kontroller.

Resultat

Den procentuella förekomsten av olika psykiatriska diagnoser bland de 108 ungdomarna har listats i Tabellen här nedan. Inga patienter diagnostiserades med bipolär sjukdom, 2 patienter diagnostiserades med psykossjukdom.

Diagnoser Förekomst (%)

Affektiva sjukdomar

Egentlig depression 34
GAD (generalized anxiety disorder) 34
Separationsångest 23
Social fobi 21
Specifik fobi 8
OCD (obsessive compulsory disorder) 12
Panikångest 2

Beteendestörningar

Trotssyndrom 37
Attention deficit/hyperactivity disorder 36
Uppförandestörning 11

Av de 52 ungdomar som haft psykotiska upplevelser hade 68 % egentlig depression, 60 % ångestsjukdom och 41 % uppförandestörning.

Hälften av ungdomarna (n=26) hade haft hörselhallucinationer och de flesta (73 %) hade hört röster vid tillfällen när ingen annan person var närvarande. Den vanligast förekommande röstupplevelsen var att få kommentarer om uppförandet (53 %) medan 26 % hade hört röster som gav order. När det gällde visuella hallucinationer hade 29 % av ungdomarna sett personer eller ansikten som inte fanns där i verkligheten. Bland vanföreställningar var det vanligast (63 %) att ha upplevt att man var förföljd eller utsatt för spioneri.

Att ha psykotiska upplevelser var förenat med en ökad risk för flersjuklighet.
78 % av ungdomarna med psykotiska upplevelser hade två eller fler diagnostiserbara psykiska sjukdomar jämfört med 49 % i kontrollgruppen.46 % av ungdomarna med psykotiska upplevelser hade tre eller fler diagnostiserbara psykiska sjukdomar jämfört med19 % i kontrollgruppen (Odds Ratio; OR 2,35; 95 % CI 1,48-3,87, p<0,001).

Vid en jämförbar börda av två eller fler psykiska diagnoser var den sociala funktionsdugligheten signifikant sämre hos gruppen ungdomar med psykotiska symtom jämfört med kontrollgruppen.

I den totala patientgruppen rapporterade 12 % (n=14) att man hade haft självmordstankar, 34 % (n=37) hade gjort upp specifika självmordsplaner och 27 % (n=30) hade gjort självmordsförsök. Att ha haft psykotiska upplevelser ökade risken trefaldigt för att göra upp specifika självmordsplaner (OR 3,35; 1,39-8,08) och för att utföra självmordsförsök (OR 2,70; 1,06-6,89).

Hos ungdomar med psykotiska upplevelser var risken för självmordsförsök vid egentlig depression (OR 8,89; 1,59 -49,83), ångestsjukdomar (OR 15,4; 1,85-127,9) och beteendestörningar (OR 3,13;1,11-8,79) signifikant högre jämfört med för ungdomar som inte upplevt psykotiska symtom.

Slutsatser

Resultaten visar att i ett kliniskt material av psykisk sjuka ungdomar är psykotiska upplevelser ganska vanligt förekommande vid en rad diagnostiserbara icke-psykotiska psykiska sjukdomar. Enligt författarnas kliniska erfarenhet avslöjar barn och ungdomar sällan sina psykotiska upplevelser under rutinmässiga kliniska intervjuer. På direkta frågor däremot, berättar de vanligtvis gärna om sina psykotiska symtom och är ofta lättade över att kunna dela sina upplevelser med en lugnande och förstående kliniker. Förekomst av psykotiska upplevelser hos barn och ungdomar bör alertera behandlingsansvariga läkare för den starkt ökade risken för självmordsbeteende hos dessa patienter samt den höga sannolikheten för psykisk multisjuklighet, skriver författarna.

Sammanställt av Rigmor Stain, NASP

Skriv en kommentar:

Självmordsrisk vid olika former av psykiatrisk vård

22 juni 2014 (13:10) | depression, psykiatri, psykos, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Carsten Hjorthöj vid Köpenhamns universitet och hans kollegor redogör i en artikel i Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology för resultaten av en fall-kontrollstudie om risken för självmord i relation till nivån av psykiatrisk behandling. Underlaget hämtades från danska nationella register med utgångspunkt från självmord som registrerats mellan åren 1996-2009. Till varje självmordsfall utvaldes 20 kön- och åldersmatchade kontroller och studien kom totalt att omfatta 2 429 självmordsfall och 50 320 kontroller. Nivån av psykiatrisk behandling året före självmordet graderades hierarkiskt som 1) ingen behandling (= kontroller); 2) endast psykoaktiv medicinering, 3) psykiatrisk öppenvård, 4) psykiatrisk akutmottagning och 5) psykiatrisk slutenvård. Efter kontroll av andra riskfaktorer var riskkvoten (Risk Ratio=RR) 5,8 (95 % CI 5,3 -6,6) för personer som endast medicinerat året före självmordet; 8,2 (6,1- 11,0) för personer som vårdats vid psykiatrisk öppenvård; 27,9 (19,5 – 40,0) för personer som vårdats vid psykiatrisk akutmottagning och 44,3 (31,6-54,4) för personer som fått psykiatrisk slutenvårdsbehandling under året före självmordet. Omkring en månad efter senaste besöket vid psykiatrisk akutmottagning respektive skrivits ut från psykiatrisk slutenvårdsenhet hade 50 % av patienterna från respektive vårdenhet dött genom självmord.

15,1 % av självmordsoffren hade en diagnos på affektiv sjukdom, 8,6 % en diagnos på psykossjukdom och 22,2 % hade andra psykiatriska diagnoser.
En rad suicidpreventiva åtgärder har under senare år föreslagits för att minska självmordsfrekvensen vid psykiatrisk slutenvård och utbildning av allmänläkare inom primärvården har visats vara en suicidpreventiv åtgärd med hög vetenskaplig evidens. Resultaten i den aktuella studien antyder att även vårdformer som psykiatrisk öppenvård och akutmottagning borde bli föremål för suicidpreventiva program och åtgärder.

Bakgrund

Självmord är så gott som alltid en konsekvens av psykisk sjukdom. Risken för självmord vid psykisk sjukdom har beräknats vara 5-15 gånger högre jämfört med normalbefolkningens. Vetenskapliga studier har visat att mellan 70-90 % av dem som tar livet av sig har varit i kontakt med sjukvården inom ett halvår före självmordet. En metaanalys redovisar att i genomsnitt 45 % av fallen har tagit kontakt med primärvården månaden före självmordet. En hög andel av de som senare avlider genom självmord har haft en depressionsdiagnos. Ett flertal studier har klarlagt att risken för självmord är hög vid psykiatrisk slutenvård samt under den närmaste tiden efter utskrivning. Men det finns även i behov av att klarlägga hur stor självmordsrisken är vid andra former av vård som primärvård, psykiatrisk akutmottagning och öppenvård.

Självmordsrisk vid olika former av psykiatrisk vård.

Carsten Hjorthöj vid Köpenhamns universitet och hans kollegor har genomfört en undersökning av självmordsrisk i relation till nivå av psykiatrisk behandling. Studien hade en fall-kontroll design och underlaget hämtades från danska nationella register, med utgångspunkt från självmord som registrerats mellan åren 1996-2009. Uppgifter om tidigare psykisk sjukdomshistoria samt på vilken nivå vården erhållits, d v s om vård skett genom behandling med läkemedel, eller vid akutmottagning, öppen – eller slutenvård, fick man från det Danska centrala psykiatriska registret (the Psychiatric Central Research Register). För varje självmordsfall inkluderades 20 ålders – och könsmatchade kontroller. Materialet delades in i 6 grupper där Grupp 1 var kontrollgrupp medan grupperna 2-5 bestod av självmordsfall som haft olika former av psykiatrisk kontakt under året före självmordet. Grupp 2 hade sökt inom primärvården och inte haft någon psykiatrisk kontakt före självmordet utan endast föreskrivits farmakologisk behandling; grupp 3 hade behandlats vid psykiatrisk öppenvård; grupp 4 hade huvudsakligen behandlats vid psykiatrisk akutmottagning, men inte remitterats vidare till vare sig öppen- eller slutenvård, och grupp 5 hade vårdats vid psykiatrisk slutenvård.

Resultat

2 429 personer suiciderade under studieperioden och dessa fall matchades mot 50 320 kontroller. Medelåldern för självmordsoffren var 53,7 år (SD 18,7 år) och 71,8 % av dem var män. 53 % av självmordsoffren hade fått någon form av psykiatrisk behandling året före självmordet men endast 7,6 % av kontrollerna.

Jämfört med kontrollgruppen och efter kontroll av andra riskfaktorer var riskkvoten (RR) för självmord 5,8 (95 % CI 5,3 -6,6) för personer som endast fått psykiatrisk medicinering året före självmordet; 8,2 (6,1- 11,0) för personer som vårdats vid psykiatrisk öppenvård; 27,9 (19,5 – 40,0) för personer som behandlats vid psykiatrisk akutmottagning; och 44,3 (31,6-54,4) för personer som fått psykiatrisk slutenvårdsbehandling under året före självmordet.

Av dem som besökt psykiatrisk akutmottagning dog 21 % genom självmord under första veckan efter senaste besöket; 28 % inom 2 veckor och 50 % inom 38 dagar efter senaste besöket på psykiatrisk akutmottagning.

Av dem som vårdats vid psykiatrisk slutenvård dog 31 % genom självmord under första veckan efter utskrivningen, 37 % inom 2 veckor och 50 % inom 35 dagar efter utskrivning.

Man undersökte även samband mellan möjliga riskfaktorer för självmord och fullbordat självmord och fann att risken för självmord som ensamstående var nästan tre gånger högre jämfört med för gifta eller sammanboende (RR = 2,7 (2,5 -2,9). Frekvensen självmord ökade i takt med sämre ekonomiska förhållanden och lägre utbildningsnivå (p<0,001) samt tidigare självmordsförsök (p<0,001).

Bland dem som dog genom självmord hade 8,6 % en diagnos på psykossjukdom jämfört med 0,9 % av kontrollerna, 15,1 % av självmordsoffren hade en diagnos på affektiv sjukdom jämfört med 1,3 % av kontrollerna och 22,2 % av självmordsoffren hade någon annan form av psykiatrisk diagnos jämfört med 4,5 % av kontrollerna (p<0,001 för samtliga).

Forskarna beräknade även riskkvoten (RR) inom de olika vårdformerna för att dö genom självmord vid en diagnos på psykossjukdom, affektiv sjukdom eller andra psykiatriska sjukdomar. För öppenvårdspatienter med psykossjukdom eller affektiv sjukdom var riskkvoten förhöjd trettio gånger jämfört med kontrollgruppen, medan den var 12 gånger högre vid andra psykiatriska sjukdomar. Vid behandling på akutmottagning var RR 204,54 vid en diagnos på psykossjukdom och 66,17 vid affektiv sjukdom och 43,06 vid andra psykiatriska sjukdomar. Vid slutenvårdsbehandling var RR högst och 143,73 för patienter med affektiv sjukdom, 116,48 vid andra psykiatriska sjukdomar och 74,22 vid psykossjukdomar.

Slutsatser

Vid en ytlig betraktning av resultaten förefaller det som om psykiatrisk behandling ökar självmordsfrekvensen, men resultaten är nog snarare ett resultat av urvalet d v s ju högre behandlingsnivå desto fler är antalet självmordsnära patienter, skriver författarna. Som en följd är självmordsrisken som högst i den högsta nivån d v s psykiatrisk slutenvård. En rad suicidpreventiva åtgärder har föreslagits under senare år för att minska självmordsfrekvensen vid psykiatrisk slutenvård. Utbildning av allmänläkare inom primärvården att diagnostisera och behandla depression hos kvinnor har visats vara en suicidpreventiv åtgärd med hög vetenskaplig evidens. Den aktuella studien visar att även patienter som fått vård vid psykiatrisk öppenvård eller psykiatrisk akutmottagning har en avsevärt ökad risk att dö genom självmord jämfört med normalbefolkningen. Resultaten antyder att även dessa vårdformer borde bli föremål för suicidpreventiva åtgärder. Visserligen var sambandet mellan psykisk sjukdom och självmord starkast för affektiva sjukdomar, men man bör vara uppmärksam på den förhöjda risken för självmord även för andra diagnostiska grupper, skriver författarna.

Sammanfattat av Rigmor Stain, NASP

Skriv en kommentar:

TV – program söker medverkande

9 juni 2014 (16:08) | allmänt, att hjälpa andra | av: Ludmilla

Kanal 5 söker par för medverkan i ett kommande program med Filip och Fredrik.

Har ert förhållande gått i stå, går ni varandra på nerverna, har ni ett stort konkret problem, eller behöver ni bara liva upp er relation och hitta tillbaka till känslan som fick er att bli kära i varandra från första början?

Låt Filip och Fredrik hjälpa till att få fart på förhållandet.

Vid intresse: skicka en beskrivning av er själva och er relation samt en bild till ansokan@mexikomedia.com

Eller ring: 076-099 20 44

Vill du tipsa om andra personer med relationsproblem kan du också anmäla vänner, kollegor, familj och bekanta.  

kommentar: 1