Det enda ni kan göra är att lita på Linneas ord… Jag har det bra nu.

Kram från The H

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:21
#2 Kommentar från Tribunius (svar):
Vilka domoner drabbade henne???

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:26
#3 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Nu rinner tårarna.

Vilket vackert tal.

Kramar om i massor.

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:26
#4 Kommentar från sthlmscilla (svar):
Kan inget säga, mer än…vilket fint tal till din älskade dotter.
Verkligen tragiskt att sjukdomen tog över henne och att hon hamnade så långt ner i det mörka.
Men…nu på sitt lilla moln…har hon det ljust, fint och lugnt i sin själ säkerligen med en önskan att ni inte ska se sorgen över hennes död utan glädjen av att ha fått haft henne i 14 år.

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:29
#5 Kommentar från Lilla_storasyster (svar):
Hej.
Jag beklagar din stora sorg och jag hoppas att din blogg på något kan hjälpa dig att finna styrka i denna omöjliga, otänkbara situation. Min lillebror dog för snart 3,5 år sedan och att skriva hemsida och blogg har varit till stor hjälp. Mina tankar till dig i natten.

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:51
#6 Kommentar från Manhattan (svar):
Det är min favoritdikt, den första, så fin.
Jag beklagar verkligen, så himla ledsamt. kram.

Skrivet 23 juni 2008, klockan 00:55
#7 Kommentar från guncai (svar):
Ja hon lider inte längre. Hon har det bra nu… så måste man tänka..
Lidandet är ert. Jag känner så starkt för er kamp att försöka uthärda

Skrivet 23 juni 2008, klockan 01:02
#8 Kommentar från Jezz (svar):
Så vackert! Känner er sorg i djupet av mitt hjärta. Kunde jag skulle jag utan att tveka en endaste sekund ge dig din underbara dotter tillbaka i livet.

*KRAMAR OM*

Skrivet 23 juni 2008, klockan 01:05
#9 Kommentar från Fröken Enveten (svar):
Hej Ludmilla! Jag har precis vart på Linnéas minnessida och kollat igenom alla bilderna… så vacker hon var, er dotter. Så så sorgligt att hon valde att ta sitt liv. *Kramar om*

Skrivet 23 juni 2008, klockan 01:09
#10 Kommentar från Fredrik A. Renström (svar):
Jag känner med dig och din familj. Så oerhört tragiskt!

Har själv en dotter som är nyss fyllda 15 år, viket får mig att tänka till om hur hon mår idag…

*kramar*

Skrivet 23 juni 2008, klockan 01:23
#11 Kommentar från Allica (svar):
Jag känner igen hennes tankar om att inte vara nära någon trots att många kände sig nära henne.
Jag har det likadant och har liksom Nea varit där hon var innan hon tog sista steget.

Innerst inne och den högsta sanningen var dock inte som ni kanske tolkat det, att hon verkligen inte kände sig nära någon, sjukdomen gör att du får snedvridna uppfattningar som du innerst inne vet inte stämmer.
Hon kände er kärlek och hon känner den än, skillnaden är att hon fått den ro hon längtat efter så desperat och som jordelivet inte kunde ge henne.
Vissa själar behöver inte vara nere på jorden ett helt liv för att komma till nya nivåer.
Linnéa har kommit högre.
Och som dikten säger, hon kommer alltid finnas kvar.
Jag är hemskt ledsen för er förlust.

*styrkekram*

Skrivet 23 juni 2008, klockan 02:02
#12 Kommentar från En Tjej (svar):
*Kramar om länge*

Skrivet 24 juni 2008, klockan 21:54
#13 Kommentar från Gunilla (svar):
Jag fastnade här på din blogg. Jag hamnade här från Tonårsmorsans blogg.
Jag är själv en änglamamma. Jag känner igen mig själv i mycket av det du skriver…..
Skickar dig styrka genom mina kramar.
Mvh Gunilla mamma till Rickard 81-05

Skrivet 26 juni 2008, klockan 01:00
#14 Kommentar från Mikaela (svar):
Jag vill skriva något. Men vad skriver man?

Jag har själv mått sådär fruktansvärt dåligt. Jag förstår vad hon menade med att hon inte kände sig nära någon. Det är sjukt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta henne tillbaka till er och att jag kunde fått henne att må bra.

Sänder er en stor kram!

Skrivet 3 juli 2008, klockan 19:08