Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Vem var min döda dotter egentligen?

7 juli 2008 (8:16) | Linnéa, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Det verkar ju som att det finns så mycket som jag inte visste. Jag förstår att det måste ha varit svårt att hålla fasaden uppe.

Jag känner mig förvirrad. Vad ska jag känna nu? Om hon inte var den jag trodde att hon var. Om hon nu gick och bar på så mycket känslor som hon inte visade. Om hon nu valde att visa upp den bild som var och en ville se, men egentligen var någon annan.

Vem ska jag sörja då?

Den jag trodde hon var eller den hon var? Vem var hon?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
7 september, 2008 kl 7 september 2008 (18:56)

#1 Kommentar från Kär Lek (svar):
Du sörjer ”ditt barn” den dotter DU kände, för oavsett vad hon hade inom sig så älskade du henne, eller hur? Fundera inte så mktpå ”vem hon var” Det vet du! Att hon bar på ngt inom sig som hon valde att inte prata om.. det är en sorg i sig.. Men låt inte tvivlande tankar om hurvida du kände ditt barn bäras i sin sorg.. För inne i ditt hjärta så var hon precis den du såg..Ditt älskade & nu oxå saknade barn.

Ta hand om dig & de dina & beklagar er sorg.

/M

Skrivet 7 juli 2008, klockan 09:12
#2 Kommentar från Ludmilla:
Tack för de orden.
Det var väldigt kloka ord!

Skrivet 7 juli 2008, klockan 09:33
#3 Kommentar från Camilla (svar):
Linnea var den du såg och upplevde,resten var sjukdom,man är inte sin sjukdom!Hennes sjukdom var dödlig precis som många andra sjukdomar.Psykiatriska sjukdomar är ju ännu långt ifrån enkel att hantera vare sig det gäller meso,macro eller mikronivå. Det är nog så svårt för att personer som lider psykiskt är mästare på att försöka bemästra sin sjukdom och skam…

Skrivet 7 juli 2008, klockan 13:14
#4 Kommentar från Ludmilla:
Det är väl det jag måste påminna mig om hela tiden… Att hon faktiskt var sjuk…

Skrivet 7 juli 2008, klockan 16:18
#5 Kommentar från Liz (svar):
Du ska sörja den Linnea som hade mycket roligt och många fina minnen med, att du inte visste allt om hennes mörka tankar är nog för att hon ville bespara sin älskade mamma det onda.

Den Linnea du ska sörja är den dotter du födde och som du sedan följt genom åren, den kärlek du fick av henne, den trygghet hon fick av dig, den erfarenhet du lärt henne, de upplevelser ni delat och den villkorslösa kärleken du givit henne, det är den Linnea som är borta, det som var på slutet är egentligen inte hon, det var det onda som tog över henne då.

Hoppas du förstår tanken i mina ord, så du inte misstolkar det sista.

Kramar i massor, finns nära dig hela tiden.

Skrivet 7 juli 2008, klockan 16:27

Skriv någonting