Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Var 6e timme tar någon sitt liv i Sverige…

18 juli 2008 (14:32) | allmänt, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Självmord i Sverige år 2005 från Epidemiologiskt Centrum , Socialstyrelsen (2007).

Antal självmord i Sverige, 2005, säkra och osäkra
0-14 15-24 25-44 45-64 65+ Total
Män 6 83 281 404 261 1035
Kvinnor 5 40 123 193 120 481
Total 11 123 404 597 381 1516

Källa: NASP, Karolinska Institutet

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
8 september, 2008 kl 8 september 2008 (17:46)

#1 Kommentar från Andromeda (svar):
Det är förfärligt… 🙁

Skrivet 18 juli 2008, klockan 14:44
#2 Kommentar från Pernilla (svar):
1516 människor som av någon anledning inte orkat fortsätta sitt liv! Det är så orättvist!

Varför?

Varför är frågan som aldrig får något svar och som vi som blev kvar ständigt ställer oss.

Varför?

En kram till en änglamamma från en annan änglamamma.

Pernilla Christians änglamamma

http://www.christiansellergren.se

Skrivet 18 juli 2008, klockan 20:14
#3 Kommentar från queenia (svar):
Siffrorna är fruktansvärda.. och vården för de som inte orkar mer obefintlig… När skall psyket få mer anslag? När skall samhället finnas där för dom svagaste?

Jag förstår mörkret många unga upplever. Vi har en nittonåring, som varit suicid och självskadande i flera år. Ett tag var det fruktansvärt nära. I ett år satt vi på nålar, nätter som dagar. Varje telefonsamtal förutspådde nya sjukhukörningar och chocker. Vad hon fick för hjälp? Elchocker, samtal, mediciner och en ständig plats på piva.. me det var när hon fyllt arton… innan dess fick hon ingen hjälp…

Vuxna tar sina liv, unga tar sina liv… o samhället blundar…

Idag går dessa ledsna, självskadande ungdomar, utan utbildning, utan arbete, utan pengar, utan hopp, i ett mörker… dom vet att dom aldrig blir sedda som vuxna.. adrig får ett eget hem… dom är bundna vid förädrar som för länge sedan kanske havererat pga barnets sjukdom…

Var finns hjälpen? Den frågan borde vara större eller åtminstonde vara lika stora i politikn, än tobaks/bilköring/miljö frågor… för vad spelar allt det andra för roll.. om folk tar livet av sig… ?

kram Q.

ps. Jag ha skrivit en till kommentar på ditt inlägg om svaghet och styrka…

Skrivet 18 juli 2008, klockan 20:30
#4 Kommentar från Liz (svar):
Det är fruktansvärda siffror och ilskan skjuter i mig. Vad är det som är fel när allt fler väljer att ta sina liv. Något måste göras nu, tänk om alla vi föräldrar kunde gå ihop, samla oss och visa att vi finns och något måste göras nu.

Kram vännen, du vet att det är bara att maila om du behöver.

Skrivet 18 juli 2008, klockan 22:33
#5 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Det är det här som gör mig väldigt upprörd! Vi pratar om att vi lever i ett samhälle som har möjligheter till vård och omsorg. Varför är det då så många som inte får det? Jag blir upprörd över att vi går omkring och tror att allt är bra, eller för att vi inte vågar öppna ögonen, trots att det går omkring en massa människor framför våra ögon som inte vill leva.

Vi måste få kunskap, möjligheter och resurser att hantera människor i kris. De har oftast inte förmågan eller viljan att själv söka hjälp. Men vi som står bredvid och tittar på och som tafatt försöker… vi måste få verktyg!

Alla människor måste få vetskap om hur många som faktiskt går runt och inte vill leva! Kram!

Skrivet 19 juli 2008, klockan 13:32
#6 Kommentar från Ninna (svar):
Det är ju bara helt vansinnigt…visste inte att det var så många? Fruktansvärt.

Ville bara titta till dig och höra hur du känner idag? Tänker på dig gör jag, du som berör mitt hjärta så!

Mvh Ninna

Skrivet 19 juli 2008, klockan 21:29
#7 Kommentar från Leo Beata (svar):
Vi diskuterar eutanasi – aktiv dödshjälp – men vi kanske borde fundera på hur vi bäst ska hjälpa människor att orka leva!

Skrivet 19 juli 2008, klockan 21:37
#8 Kommentar från Anonym (svar):
Finns ingen framtidstro kvar i det här landet. En politisk fråga.

Sedan har kärnfamiljen dåligt rykte, ingen bryr sig om nåt och ungdomarna får flyta runt hursomhelst.

Också en politisk fråga.

Skrivet 19 juli 2008, klockan 21:42
#9 Kommentar från Mellan himmel o pannkakor (svar):
Jag bara gråter när jag läser dina texter . …
Blir liksom ett kvitto på det jag själv tänkt på … mina anhöriga
Försökte ta livet av mig för några veckor sedan- dummast jag någonsin gjort .
Har aldrig var så egoistisk som i den stunden impulsiviteten tog övertaget .
Jag sökte hjälp innan … gång på gång blev jag hänvisad till en telefonjour
Ett telefonsamtal med en främling skulle göra mig bättre .
Idag ber de om ursäkt när mitt hjälpsökande står ristat i journaler och jag fått specialist behandling o rätt medicinering – tackar gud för att jag misslyckades men är förtvivlad .Behöver det gå så långt ?

Skrivet 22 juli 2008, klockan 01:40
#10 Kommentar från Mia (svar):
Har du sett Spes ?
http://www.spes.nu
Kanske du kan gå ihop med spes och påverka ?
Det måste verkligen hända något nu !
Radio ? TV ? Tidningar ? Riksdag ? Regering ?
Kram från Zandras mamma

Skrivet 14 augusti 2008, klockan 23:45

Skriv någonting