Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Varför bråka om min dotters död?

13 augusti 2008 (22:49) | Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Är det inte svårt nog ändå?

Som säkert många har märkt så har det den senaste tiden funnits ytterligare bloggar som dessutom utger sig vara ”sanningen” om Linnéas död.

Jag kommer inte att kommentera de inläggen och inte heller skriva något mer än det som jag tycker är lämpligt på denna blogg.

Jag försöker bara överleva dag för dag i min sorg.

Jag stödjer tyvärr inte längre Linnéas minnessida.

Vad gäller det äktenskap som tog slut för 12 år sedan kommer jag inte kommentera det. Självklart finns det alltid två sidor av historien och det finns mängder med ofördelaktiga saker att säga men jag tänker inte sänka mig så lågt.

Jag tänker inte ge mig in i en smutskastningskampanj och jag tror definitivt inte att det är det som Linnéas skulle önskat.

Det som har varit har varit. Det var länge sedan.

Nu måste vi försöka komma vidare.

Hur svårt det än är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
9 september, 2008 kl 9 september 2008 (9:49)

#1 Kommentar från jeremy (svar):
..varför reprisera inlägget gång på gång?
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 22:52
#2 Kommentar från Ludmilla:
Det är ett korrigerat inlägg eftersom det tas bort.
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 22:53
#3 Kommentar från jeremy (svar):
aha..ok.
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 22:54
#4 Kommentar från Alma Mater (svar):
Jag förstår inte varför de plockar bort inlägget, du måste väl ändå få skriva eftersom folk undrar som läser den andra bloggen och inte du reagerar.

Har moderatorerna inget att tänka med?

Låt Stå !!
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 23:16
Svar från Ludmilla:
Tack!
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 23:17
#5 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Helt otroligt att du inte får ha kvar inlägget.

Jösses säger jag bara.

Kram
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 23:21
Svar från Ludmilla:
Jag förstår inte heller vad i inlägget som strider mot reglerna.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 06:29
#6 Kommentar från Pluppa (svar):
Men käre nån.
Kan dom inte få låta dig sörja ifred.

Förstår ingenting.

Kram
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 23:23
Svar från Ludmilla:
Jag har redigerat inlägget så mycket att jag har svårt att se vad det är som jag inte får skriva.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 06:30
#7 Kommentar från Mats (svar):
Ludmilla – jag har för första gången läst din blogg och känner verkligen med dig. Det går inte att sätta sig in fullt i andras känslor.

Jag har själv barn i Linnéas ålder. Jag har själv förlorat ett barn – om än ett spädbarn för 11 år sedan – visst såren läker men ärren värker – än idag!

I det fallet var det PSD och sånt händer. Det som hände Linnéa skall inte hända och definitivt inte om vårdinsats finns.

Mina tankar finns hos dig!!

//Mats
Skrivet 13 augusti 2008, klockan 23:30
Svar från Ludmilla:
Jag beklagar verkligen ditt barns död. Barn ska inte dö före sin förälder. Tack för att du har läst och tack för att du tänker på mig.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 06:25
#8 Kommentar från Lilla trista jag (svar):
Va? Tas det bort? Vad knäppt! Måste ju vara nån som anmäler inlägget.

Stå på dig, tycker du gör rätt som inte ger dig in i en sån strid.

Sörjer med dig!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 00:05
Svar från Ludmilla:
Tack för ditt stöd.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 06:25
#9 Kommentar från Marina (svar):
Jag förstår inte vad sjutton Moderatorn tänker med!
Snälla Låt stå!!

Försök inte sudda ut en mammas sorg… Det är omöjligt!

Känner med dig och upprörs över det som försiggår.

Massor med kramar och tankar.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 00:26
Svar från Ludmilla:
Tack.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 06:28
#10 Kommentar från Tizzel (svar):
Hoppas du hann få min kommentar från igår innan det togs bort!
Kram!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 08:00
Svar från Ludmilla:
Jag tror det men jag är inte säker…
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 09:34
#11 Kommentar från Susanna (svar):
Stå på dig!
Stora styrkekramar till dig!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 10:20
#12 Kommentar från Ludmilla:
Tack!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 12:20
#13 Kommentar från theWitch (svar):
Jag har skickat ett mail till din Linnea-adress.

Varma tankar och kramar till dig och din familj.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 12:47
#14 Kommentar från Anonym (svar):
Klart att du inte vill kommentera den andra bloggen när du vet att du inte har någonting att komma med.
Du vet själv vad som är sant och inte! Du vet innerst inne vad och vem som ligger bakom den här tragiska hälndelsen.
Hur mycket du än försöker spela offer och ta emot sympati och uppmärksamhet av folk som kommenterar dina inlägg, så vet du innerst inne hur det ligger till.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 13:11
#15 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
SKÄMS du inte av att skriva en kommentar som den ovan? Och att dessutom göra det utan att våga stå för vem du är! Hur ska man då kunna ta dig på allvar?

Du borde verkligen skämmas!!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 13:17
#16 Kommentar från Blackpanther (svar):
Anonym: Fy atten för en sådan kommentar! Håller verkligen med Tonårsmorsan! Skäms!!! Och om du nu vet sanningen bakom det hela så borde du också kunna stå för vad du tycker och använda namn! Respekt är något du verkligen saknar!

Ludmilla stå på dig. Kram
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 13:40
Svar från Ludmilla:
Jag gör mitt bästa, men det gör fruktansvärt ont.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:13
#17 Kommentar från Marina (svar):
Man får ont i magen när man läser en kommentatr som #14!
Det är så lågt, så respektlöst. Det är även OTROLIGT fegt!

Stå på dig Ludmilla! Vi är många som följer och stöttar dig. Jag hoppas att stödet känns och att det kan ge lite styrka i alla fall.

Kram!
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:00
#18 Kommentar från Tantalurum (svar):
Mitt första besök här på din blogg. Känner starkt med dig. Har en son på 14 och kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att missta honom på det sätt som du misste Linnéa. Beundrar din styrka att dela med dig av ditt liv och föraktar anonyma inlägg som #14.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:07
Svar från Ludmilla:
Tack för att du kommer och läser hos mig.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:12
#19 Kommentar från Monika (svar):
Ytterligare ett bevis för att moderatorerna inte läser inläggen, för mig veterligen har du inte skrivit något som strider mot reglerna.

Ge inte upp Ludmilla! Vi är många som stöttar dig här!
Kram
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:12
#20 Kommentar från sandra (svar):
Åh jag läste percis din blogg från allra första inlägget. Jag sitter på jobbet och fick tårar i ögonen som till slut svämmade över.
Jag känner med dig och din familj.
Stå på dig!

One love.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:27
#21 Kommentar från Anonym (svar):
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Ni som kommenterar här har ju inte en aning om nånting. Fakta kvarstår att en helt underbar tjej ställde sig framför ett tåg och tog livet av sig.
Tror ni att man gör något sådant utan anledning? Man kan skylla på psykos och depression hur mycket man vill, men det var mycket annat som låg bakom som ni inte har en aning om. Det är svårt att läsa och hålla tyst när man vet hur otroligt falskt det är.
Skrivet 14 augusti 2008, klockan 14:33
#22 Kommentar från Nina (svar):
Instämmer med ”tonårsmorsa” att anonym bör SKÄMMAS att skriva dylika saker både här och i den andra bloggen!

Tror de som skriver detta att det var Linnéas vilja och att hon sitter uppe i himlen och känner sig stolt över dem som behandlar hennes mamma så illa?!

Nu är det som det är och därifrån får man utgå. Ingen (inte ens Linnéas pappa) kommer att vara glad eller stolt för detta i framtiden…
Jag blir så illa berörd av detta behov att skriva och lämna ut en person och dess familj på det sätt som sker av en annan bloggare!

Oavsett vad som skett tidigare, lögner elelr inte lögner m.m så har ingen människa i världen gjort sig förtjänt av en sådan behandling!

Jag hoppas på bättre tider för er alla!!
Varma kramar
Nina

Kommentar från Linda
4 september, 2009 kl 4 september 2009 (9:01)

Hittade Ludmillas blogg först och läste fram till nu och tyckte det var hemskt och tragiskt det som hänt och kände verkligen med mamman, sedan upptäckte jag att det fanns en annan blogg, skriven av pappan, jag sökte upp den och läste hela den med. Har helt ändrat uppfattning nu tyvärr….jag måste säga att här ligger en hund begraven! Dömer ingen men har mina egna klara åsikter om historien bakom hennes död. Oavsett vems eller vad som var orsaken så borde inte två föräldrar hålla på som de gör över ett barn, sätt barnet i främsta rum och sluta upp å slåss. Ni var barnsligare än linnea själv i era uppträdanden. Överbeskyddande mammor har man ju hört talas om, men man kan inte ta ett barn ifrån sin pappa av egna egoistiska skäl! Jag skulle aldrig bete mig så mot mitt barn eller hans pappa!!!

Kommentar från Jungle Boy
3 november, 2010 kl 3 november 2010 (21:24)

Linnea skrev i sin dikt om skvaller runt omkring sig, ”fågeln vågade aldrig säga nej”. Kan det vara att hon menade hennes föräldras skvaller. Både ville att hon skulle prata illa om den andra, sen när hon gjorde det så använde föräldren det som ett vapen mot andra föräldren. Mitt emellan var stackars Linnea, även då. Hon ville behaga båda, men att behaga en menade att hon svek den andra. Inte undra på att hon ville bli fri.

Skriv någonting