Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Månad: september, 2008

Idag är det 4 månader sedan min dotter tog sitt liv

30 september, 2008 (13:29) | acceptans, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

4 månader är ingen lång tid. Det fattar jag ju. Men det känns som en evighet. I morse var det första frosten… När hon dog var det väldigt varmt. Däremellan har det gått en hel sommar. 4 månader utan mitt barn. Hur är det möjligt? Hur kan jag överhuvudtaget fortsätta leva? Det är märkligt. Det […]

Our deepest fear

30 september, 2008 (10:59) | acceptans, allmänt, tröst&hopp | av: Ludmilla

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? Your playing small does not serve […]

Den onödigaste döden…

29 september, 2008 (16:58) | allmänt, depression, död, psykiatri, självmord, sjukvård, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag läser en bok ”Den onödigaste döden” av Stefan L Holm. Den handlar om hans dotter Amanda, om hur hon lyckades ta sitt liv trots inläggning på psykiatrisk klinik och hur dåligt den svenska psykvården fungerar. Jag känner igen väldigt mycket i det han skriver. Han skriver otroligt känslofyllt och kärleksfullt om sin dotter. Jag […]

Nytt liv

28 september, 2008 (10:23) | allmänt, livet, tröst&hopp | av: Ludmilla

Igår åkte jag och pojkarna och hälsade på en liten flicka, 1 vecka gammal. Allt sätts på sin spets. Liv och död. Hon var med inne i magen på Linnéas begravning. Här har ett nytt liv börjat sin bana i vår värld. Förväntan. Så ny, så oförstörd. Mammans glittrande ögon, lycklig, stolthet över sin förstfödda […]

Förändrad

26 september, 2008 (8:51) | acceptans, Linnéa, livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

När jag tänker på Linnéa nu, tänker jag mer på hennes som hon var innan hon blev sjuk än hur hon var de sista månaderna. Det har faktiskt gått längre tid efter hennes död nu än den tid hon var sjuk. När jag tänker på Linnéa nu så ser jag den glada, positiva och entusiastiska […]

Omgivningens reaktioner

24 september, 2008 (14:14) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Återigen skrivs det om oförstående anhöriga och vänner i samband med att man förlorar ett barn. Jag känner igen det som skrivs och jag håller med. Man blir förvånad över att en del håller sig borta. Jag har även blivit väldigt förvånad och ledsen över att några av de som står mig närmast inte har […]

Någon drog ut kontakten…

24 september, 2008 (12:47) | acceptans, sorg&saknad | av: Ludmilla

Men hallå… inte nu igen… Jag som var så bra på banan. Jag är så förbaskat trött på att vara så här… Gillar inte den här rollen. Opålitlig, ineffektiv och okoncentrerad. Det är inte ”jag”. Ok. Acceptera. Nu ska jag bara se om jag kan hitta kontakten igen så att jag kan sätta igång systemet […]

Att hitta balansen…

23 september, 2008 (22:11) | psykiatri, självmord, sjukvård, tröst&hopp | av: Ludmilla

Det känns ändå som att smärtan är något mindre skarp just nu. Lite mindre brännande, skärande, intensiv. En skön paus i själen. Just nu. Jag tror att en del av anledningen till att det känns lite lättare är att jag förstår lite mer. Frågan Varför börjar få svar. Pusslet är mer helt. Varför tar en […]

Jag vill inte veta…

22 september, 2008 (10:44) | allmänt, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Vissa saker vill man inte veta. Det räcker liksom som det är. Jag fokuserar om. Tänker på Linnéa som den positiva person hon var utåt. Jag läser i hennes dagbok från aug 2008, dvs Linnéa är 13 år: ”Problemet är inte problemet, problemet är din attityd till problemet! Allt handlar om hur du ser på […]

Vem var Linnéa?

21 september, 2008 (10:08) | allmänt, Linnéa, psykos, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Idag har ytterligare fakta kommit fram. Jag har inte bett om att få veta mer. Men som Gunilla Karlsson skriver i sin dikt: ”Det fattas bitar i mitt pussel”. Precis så känns det när man försöker förstå varför. Linnéa var ju en oerhört omtänksam, mjuk, varm, hjälpsam, snäll, kärleksfull, inkännande person. Det är så vi känner […]