Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

103 dagar sedan…

13 september 2008 (10:01) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

103 dagar har jag varit utan min dotter.

103 dagar har jag vaknat upp med skräcken, tomheten, smärtan.
103 dagar har jag klätt på mig (nja… en dag gick jag faktiskt inte upp ur sängen),
103 dagar har jag ätit frukost, lunch, middag (någon dag har jag nog hoppat över något…),
103 dagar har jag kämpat för att ta mig igenom minut för minut
103 dagar har jag klarat av att överleva

Tiden är ur led.
Tiden står stilla samtidigt som den rusar framåt.

Så mycket som har hänt sedan Linnéa valde att ta sitt liv.
Så mycket som tillkommit efter, trots att tiden står stilla.

Jag fick igår tips om en blogg där Paulina skriver om kvällen den 30 maj 2008 när hon satt och åt pizza samtidigt som tåget tjöt i en minut. Någon hade hoppat framför interncitytåget från Duved.

Det var mitt barn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Gunilla
13 september, 2008 kl 13 september 2008 (12:34)

Tiden får ett annat pespektiv, nyss men ändå så längesedan….
Vill ge dig en stor kram!
Kom att tänka på min text ”Tiden bara går”. Ett litet utdrag ur den….

Mitt räknande av tid har ändrats
Under tiden jag vandrat på den nya banan
I början skötte hjärnan räkningen
Det skötte den alldeles av sig själv

Det var veckor som räknades
Nån gång när vi var framme vid 60
Tappades räkningen på veckor
Det övergick till månader

Nu har det gått 13 månader
14 månader
15 månader
Idag är det 16 månader

Alldeles nyss dog min son……

skrivet av Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05

Gunillas senaste blogginlägg..Livet

Kommentar från Tonårsmorsa
13 september, 2008 kl 13 september 2008 (13:10)

Tiden är ur led, för barn ska inte dö före sina föräldrar! Så är det bara. Men det finns de barn som gör det och det är just det som är så obegripligt och orättvist. Det är så fel och kommer aldrig att kännas rätt! Kram!

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Kulturnatten i Uppsala 20 år

Kommentar från Kathleen
13 september, 2008 kl 13 september 2008 (13:25)

jag beklagar 🙁 jag såg precis på sjuhuset på tv3, och där var det ett självmord med, men jag vet inte om det var din flicka, beklagar 🙁

Kommentar från Katarina
13 september, 2008 kl 13 september 2008 (19:59)

Rest in peace. Mina tankar går till dig. Kämpa vidare, och var stark!

Många styrke kramar

Katarinas senaste blogginlägg..Ännu mera –

Kommentar från Lisa Olveby
13 september, 2008 kl 13 september 2008 (21:16)

103 dagar av oändlig sorg, saknad och längtan. Tiden har stannat men ändå fortsätter dagarna att gå.

Stor stor kram min vän. Lisa/Jessicas mamma.

Kommentar från Ingrid
14 september, 2008 kl 14 september 2008 (1:02)

Kathlen:
Nej det var en man som hade hängt sig, inte Linnéa. Jag följer också sjukhuset…

Kommentar från Missbeauty
14 september, 2008 kl 14 september 2008 (9:58)

Tiden kommer aldrig att spela någon roll, saknade i dig kommer alltid att finnas där och du kommer alltid att tycka att det var som igår.
Jag vet att du kämpar och det kommer du alltid att göra.

Läste den andra flickans inlägg, det måste på något sätt vara skönt för dig att få läsa någon annans sida av det som hänt om du förstår hur jag menar.
Just för att du inte hade en aning om hur det var just då.

Skänker dig tusen kramar

Kommentar från Pluppa
14 september, 2008 kl 14 september 2008 (17:04)

Jag skulle hoppa en gång.
Polisen blev ditkallad av min livlina,så det blev inget hopp.
Känner så mycket tillsammans med dig.

Håller om dig hårt……….

Kommentar från Liza
14 september, 2008 kl 14 september 2008 (19:52)

Jag klarade inte helt enkelt att läsa hela din blogg. Tårarna förstör seendet. Jag känner med dig. varma hälsningar från mig.

Kommentar från Sigge
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (1:07)

Tack för din blogg. Jag har läst alla inlägg nu och gråtit. Flera gånger tänkte jag på Joan Didions bok ”Året av magiskt tänkande”. Den handlar om sorg. Den har betytt mycket för mig, så jag vill rekommendera den.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170361193
Kram

Kommentar från Ludmilla
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (8:01)

Tack alla för allt stöd.

Sigge: Jag blir varm av att höra att du läser min blogg. Om jag kan göra någon liten skillnad genom att dela med mig så blir jag väldigt glad.
Tack för boktipset. Ska köpa den!

Kommentar från helena
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (10:09)

Jag vill bara ge dig en stor styrke-kram..jag förlorade min make i cancer för drygt 1 år sedan,nu sitter jag här med barn och tonåringar och tycker att livet är så ..orättvist..Att förlora sitt barn så som du har gjort måste ändå vara värre,kan inte föreställa mig att förlora någon av mina tjejer..men sorgen den tror jag är detsamma.En vän sa till mig en gång att han är bland änglarna nu!Då blev jag arg..han ska inte vara hoss änglarna ,han ska ju vara hoss mig tänkte jag…jag har skrivit och berättat i min logg om min man som du gärna får gå in och läsa..jättekram från mig..

helenas senaste blogginlägg..Hiss eller diss!

Kommentar från helena
15 september, 2008 kl 15 september 2008 (14:12)

Den tiden kommer.Din sorg är så ny än..första året är fruktansvärt..för oss blev det en chock eftersom han aldrig var sjuk innan eller visade det minsta symptom och på en månad.men att förlora sitt barn är värre..det känns alltid bättre att läsa om andras sorg..Jättekram

helenas senaste blogginlägg..Sommarens roligaste stund enligt ungdommarna!

Kommentar från Kathleen
17 september, 2008 kl 17 september 2008 (7:01)

Ingrid: Åhh usch vad tråkigt 🙁

Kommentar från Fransyskan
17 september, 2008 kl 17 september 2008 (15:11)

Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom, men du finns i mina tankar. Kram

Fransyskans senaste blogginlägg..37 grader

Skriv någonting