Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Hur kunde det bli så här?

26 oktober 2008 (15:40) | babysim, barn, död, Linnéa, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Häromdagen var jag hos min sjukskrivande läkare. Han sa att han tycker att det har gått lite för fort för mig. Mmm… Jag vet. Jag försöker sörja effektivt men jag vet ju att det inte finns några genvägar.

När jag var hos min psykolog senast för två veckor sedan kom vi överens om att jag skulle fokusera på annat än död, självmord, sorg och Linnéa. Så det har jag gjort. Men, då kommer det ju och biter en där bak istället.

Nu har jag varit nere på botten igen. Inte så länge som tidigare.

Jag är ensam hemma. Jag går in i Linnéas rum och känner saknaden äta upp mig inifrån.
NEEEEEEJ!!! Jag VILL INTE!!!!
Jag vill inte att det ska vara så här. Sorgen och gråten väller upp inom mig och kulminerar i ett vrål:

-HUR KUNDE DET BLI SÅ HÄR? Älskade Linnéa…! LINNEA!!!!?????

-VARFÖR???

-När var det som det gick fel?? När blev det så här? Hur kunde det bli så här???

-LINNEA????

-Ge mig något… Jag mig en förklaring. Hjälp mig!!!

Jag skriker tills jag blir alldeles hes. Linnéa svarar inget alls. Jag letar bland hennes saker och försöker hitta något tecken. Någon ytterligare liten pusselbit. Jag hittar ytterligare en lapp med anteckningar som jag inte sett förut. Då förstår jag igen. Hon var ju sjuk…

Nu måste jag samla mig. Kan inte sitta här. Jag ska vikariera för en instruktör. Jag ska ned i det varma vattnet till de glada barnen. Jag måste hitta kraften.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Leena
26 oktober, 2008 kl 26 oktober 2008 (17:02)

”A hand above the water
An angel reaching for the sky
Is it raining in heaven –
Do you want us to cry?

And everywhere the broken-hearted
On every lonely avenue
No-one could reach them
No-one but you

One by one
Only the Good die young
They’re only flying too close to the sun
And life goes on –
Without you…

Another Tricky Situation
I get to drownin’ in the Blues
And I find myself thinkin’
Well – what would you do?

Yes! – it was such an operation
Forever paying every due
Hell, you made a sensation
You found a way through

One by one
Only the Good die young
They’re only flyin’ too close to the sun
We’ll remember –
Forever…

And now the party must be over
I guess we’ll never understand
The sense of your leaving
Was in the way it was planned…

So we grace another table
And raise our glasses one more time
There’s a face at the window
And i aint never, never saying goodbye…

One by one
Only the Good die young
They’re only flyin’ too close to the sun
Cryin’ for nothing
Cryin’ for no-one
No-one but you”
-Sarah Gayle-Harding (Ainos kompis)

Kram…

Leenas senaste blogginlägg..Lite "rosa" och annat…

Kommentar från Lisa Olveby
26 oktober, 2008 kl 26 oktober 2008 (20:41)

Kram vännen.

Kommentar från Tonårsmorsa
26 oktober, 2008 kl 26 oktober 2008 (21:33)

Du lägger puzzelbitar ochj puzzlet börjar sakta men säkert bilda en helhetsbild. Kanske kommer det alltid att saknas en bit eller två, men jag tror du börjar få en helhetsbild och jag hoppas du lär dig leva utan de sista bitarna. *smeker ömt din kind och går sakta ut härifrån…*

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Kriget fortsätter

Kommentar från Ingrid
26 oktober, 2008 kl 26 oktober 2008 (22:28)

Det varma vattnet och de glada barnen får symbolisera den mjuka mossan…
Styrkekramar i massor

Kommentar från Minna
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (9:20)

Ludmilla, livet blev inte som vi trodde, för alltför många av oss! Det är så orättvist! Och saknaden och sorgen är nu våra följeslagare =(
Men det går upp och det går ner…
Önskar jag kunde skriva lika uppmuntrande och klokt som du gjort till mig. Sköt om dig!
Kramar

Kommentar från Cissi
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (12:34)

Känner igen bergodalbanan, man mår bra en stund för att sedan skrika ut i desperation och bara vilja ha svar. Men börjar man fråga sig varför för mkt är det risk att man hamnar fär. Fortsätt kämpa, det gör ont, det smärtar men någon dag känns det bättre! Kramar

Cissis senaste blogginlägg..slappis

Kommentar från Trebarnsmamman
28 oktober, 2008 kl 28 oktober 2008 (15:45)

Vill bara skicka en värmande kram!

Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Dagens ljus

Skriv någonting