Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Orkar inte…

27 oktober 2008 (14:42) | allmänt, livet, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag vet ju att det är en berg-och-dalbana.
Men när det är uppåt så tror man ju ändå, man hoppas ändå, att det ska hålla sig. Man blir tagen på sängen att man ramlar ned.

Just nu är det bara jobbigt. Orkar helt enkelt inte.

Skiter i allt och det skiter jag i…”

Var det så här hon kände?

Läs även andra bloggares intressant a åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ingrid
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (16:19)

Sänder värme, omtanke och massor av styrka.

Kram

Kommentar från Gunilla
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (16:38)

Kära Ludmilla, tyvärr är det just så här som vägen kommer att vara ett bra tag framåt. Du går några steg sedan faller du, reser dig så småningom igen och fortsätter gå och falla många, många gånger. Och aldrig är man beredd heller. Tillåt dig att inte orka, du har nyss mist ditt barn!
Styrkekram från Gunilla

Gunillas senaste blogginlägg..Jag undrar jag?

Kommentar från Judith
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (17:44)

Tack för ditt besök hos mig. Jag kan nog inte ens tänka mig hur det känns att mista sin dotter så. Jag har aldrig fått några egna barn.
Men jag var nära att utsätta min egen mamma för detta för nu snart 18 år sedan. På hennes födelsedag! Men det hade jag ju ingen tanke på då.

Men sorg, förtvivlan, ångest och alla frågor….det kan jag ändå relatera till och förstå. Sänder dig massor av kärlek och ljus och värme och håller dig i handen en stund. Även en kram.

Judiths senaste blogginlägg..Jag är så tacksam

Kommentar från Leena
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (21:33)

Min vän Ludmilla,
Jag kan inte hitta ord att trösta dig…men du får en kram via nätet.

Kram från Leena

Leenas senaste blogginlägg..Leva livet…

Kommentar från Lisa Olveby
27 oktober, 2008 kl 27 oktober 2008 (22:19)

Kramar om hårt och länge, jag är inte längre bort än ett telefonsamtal om du skulle behöva. Kram Lisa

Kommentar från Camilla
28 oktober, 2008 kl 28 oktober 2008 (1:06)

Sitter här och minns denna ilska över att pappa va tvungen att gå….den kan komma upp än idag, visserligen va han inte mitt barn men väl min idol och mitt allt, den enda människa jag känt mig förstådd av…jag hoppas du får många kramar och finner tröst på något sätt i dín sorg…att pendeln går åt andra hållet igen..snart..

Kommentar från Johanna
28 oktober, 2008 kl 28 oktober 2008 (12:13)

jag beklagar verkligen sorgen. är så hemskt verkligen. usch blir tårögd…

kram

Kommentar från amelie
28 oktober, 2008 kl 28 oktober 2008 (23:07)

vilken underbart vacker tjej Linnéa var.
finns inte ord… jag beklagar verkligen.
hoppas att hon mår bättre där hon är nu. var rädd om dig. Kram

amelies senaste blogginlägg..osynliga tårar

Kommentar från tizzelotazzel
29 oktober, 2008 kl 29 oktober 2008 (0:25)

Hej Ludmilla. Har varit här och läst ikapp nu. Ser att du har haft några jättejobbiga dagar igen. Bara koncentrera dig på att andas dig igenom dem. Du kommer igenom! Varmaste omtankar till dig! Skickar en liten tanke uppåt till Linnéa också och ber henne titta till dig!! Kram!

tizzelotazzels senaste blogginlägg..Det blir aldrig någon japan av mig…

Kommentar från Gunilla
29 oktober, 2008 kl 29 oktober 2008 (12:37)

vi finns här…
KRAM

Gunillas senaste blogginlägg..Musikens lindring

Kommentar från Lina
29 oktober, 2008 kl 29 oktober 2008 (16:38)

Hej Ludmilla.. Jag beklagar verkligen sorgen. Har läst din blogg i flera månader nu och det går inte en dag utan att jag tänker på dig och din familj.
Jag förstår Linnéa , har själv varit där, ibland längtan är så stark att man blir maktlös men mamma var där och jag insåg att hon skulle dö om jag gjorde det. Hon är så dramatisk men denna gången visste jag att hon menade det. Hon brukade sjunga till mig ”chiquitita” från ABBA.

Skriv någonting