Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Varför är det så svårt att vara tacksam över den man är?

9 november 2008 (13:40) | allmänt, blogg, livet | av: Ludmilla

Detta ämne har tilldelats mig från http://projektpariktigt.blogspot.com i bloggstafetten som sträcka 32:

Att jämföra andras yttre med mitt eget inre
Med ämnesförklaringen:
Varför är det så svårt att vara tacksam över den man är?
Jag kommer på mej själv med att börja jämföra andras yttre med mitt eget inre.
Idiotiskt!
Jag har ju inte en susning av vad som egentligen händer & sker i en annan människas liv.
Det jag ser hos andra människor har ingenting med verkligheten att göra & skall absolut inte jämföras med hur jag känner mej inuti.

Detta ämne är högaktuellt. Jag tror att detta är ett väldigt vanligt problem i dagens samhälle. Vi har väldigt höga krav på oss själva. Och andra. Det hänger liksom ihop. Vi har en bild av vad en lyckad person är för något, och den bilden måste vi leva upp till. Det gäller att hålla upp fasaden efter den bild som förväntas. Vi relaterar oss själva i ett sammanhang. Vi jämför oss hela tiden. Bra-dålig. Stor-liten. Lyckad-misslyckad. Jämfört med VAD? Det är ju det du relaterar till som sätter ribban. Och det är ju bara du som kan bestämma vad du själv vill jämföra dig med.

Det gäller att försöka ta sig tid och fundera på vad man själv vill egentligen. Vad är dina egna värderingar i det hela – och vad är andras förväntningar? När du ifrågasätter dig själv så gör du det ju utifrån någon typ av norm som är ditt facit på hur du tycker att du borde vara. Men vad vill DU egentligen? VAD tycker DU egentligen?

Vårt samhälle är inte heller särskilt tillåtande vad gäller att klappa sig självt på axeln. Man uppfattas då som snorkig, överlägsen, förmer, skrytsam och självupptagen.
Tänk dig själv ett samtal med någon som säger:
-Tack, jo jag vet att jag är väldigt duktig på det här.
-Idag gjorde jag en sådan otroligt bra sak…
-Jag är så tacksam över att jag är så snygg.
-Jag är otroligt stolt över mig själv eftersom jag… (så får man bara säga om man har lyckats låta bli att röka, gått på gymmet eller något sådant…)
-Jag är nog den mest kompetenta person jag känner.
-Vilken tur att mina föräldrar hittade varandra så att resultatet kunde bli en sådan lyckad person som jag.

Det är ju på gränsen till att den personen får en personlighetsstörningsdiagnos.

Det är mycket mer opportunt att förminska sina egna egenskaper och förmågor.
-Jag har en sådan bra frissa…
-Nej, men det är väl inget…
-Äsch, jag hade bara tur…
-Tack, men det är verkligen inte min förtjänst…
-Åh, det var bara för att hon gjorde…

Då förväntas det nästan tillbaka att den andra personen ska säga emot och så ska man stå så en stund innan man genom lite tacksamhetsfraser kan avsluta.

Någonstans skulle nog världen må bra av att vi vågar stå upp för oss själva lite mer. Ge oss själva lite kredit för det som går bra. Att vi är bra. Det ska inte behöva vara kopplat till vad vi GÖR. Ska det inte räcka med det vi ÄR?

Kanske kan vi börja med att säga det tyst till oss själva och vänja oss vid att säga snälla saker till oss själva innan vi vågar säga det högt inför andra. Men det är nog alldeles nödvändigt att vi börjar vara snällare mot oss själva!

Din uppgift idag blir:
-Hitta tre saker som du tycker om hos dig själv. Tre bra egenskaper till exempel. Skriv ned dem på ett papper.

Nästa blogg som ska ta över stafettpinnen är Trollhare. Ämnet jag skickar över är:
”Könsroller. Vilka är de vanligaste fördomar som du möter utifrån din situation? Finns manligt och kvinnligt? Kan det finnas fördelar med att det är skillnad mellan könen?”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från urban cat
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (15:52)

Grymt inlägg!
Trodde nog att jag skulle få läsa något intressant här hos dej, men detta ämne!!

Tack vare bloggstafetten hittade jag din blogg, & det är jag MYCKET glad över!

Skickar massor av stöd till dej i ditt sorgarbete!
På återseende!

Kommentar från Ludmilla
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (16:35)

Tack för de fina orden! Jag får tacka för att du valde ett ämne som var lätt att skriva om!

Pingback från Blogstafetten :: 32) Ludmillas blogg – Att jämföra andras yttre med mitt eget inre :: November :: 2008
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (17:27)

[…] Detta ämne är högaktuellt. Jag tror att detta är ett väldigt vanligt problem i dagens samhälle. Vi har väldigt höga krav på oss själva. Och andra. Det hänger liksom ihop. Vi har en bild av vad en lyckad person är för något, och den bilden måste vi leva upp till. Läs mer […]

Kommentar från urban cat
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (17:45)

Varsågod!
Fick själv ett ämne som jag inte fixade sådär jätte bra, så jag försökte anstränga mej lite när jag valde ämne själv!!

Pingback från Finns manligt och kvinnligt? « trollhare
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (21:12)

[…] 08 HBTQ , genus Så var det dags för Bloggstafetten. Jag har fått mina frågor av Ludmillas blogg. De var väl inte helt oväntade, så jag sätter […]

Kommentar från Åsa
9 november, 2008 kl 9 november 2008 (22:01)

Bra skrivet!

Kraven på prestationer är emellanåt enorma. En exkollega sa vid ett antal år sedan att det finns nog bara en som inte är nöjd med vad du presterar, den personen är väldigt kritisk, det är du själv.

Samtidigt upplever jag att motsatsen finns tydligt också. Vi ska vara tydliga med vad vi är duktiga på, både inför oss själva och andra. Jag tycker det är bra att det blivit mer tillåtet att tala positivt om sig själv. Ändå så känner jag ibland att äktheten kan saknas. Positiviteten upplevs som något inlärt på en ”snabbkurs i bokform av Mia Thörnblom eller Kay Pollack”.

Utan att kort kunna precisera vad jag menar, så kan balansen lätt rubbas. Allt ska vara positivt, vi ska bara se möjligheter, vi ska skaffa oss en fin helg. Det är stora krav på positivitet, var finns ventilerna för det som inte är bra?

Samtidigt skriver jag lätt under på att det är viktigt att tänka på hur vi tänker, våra tankar påverkar oändligt mycket av våra liv.

Åsas senaste blogginlägg..Utmaning

Kommentar från Ludmilla
10 november, 2008 kl 10 november 2008 (8:41)

Åsa: Jag håller med dig. Det är mycket krav på att allt ska vara så bra, så ”lyckat”. Men man får inte framhäva sig själv som person.

Pingback från Blogstafetten :: Slutlig lista omg 7 :: November :: 2008
13 november, 2008 kl 13 november 2008 (21:12)

[…] jag (2008-11-10) 33) Trollhare – Finns manligt och kvinnligt? (2008-11-09) 32) Ludmillas blogg – Att jämföra andras yttre med mitt eget inre (2008-11-09) 31) ProjektPåRiktigt – 80 år framåt i tiden (2008-11-08) 30) Firemonkey – […]

Kommentar från Rune
31 december, 2008 kl 31 december 2008 (9:59)

Det finns inga ord som kan trösta dig just nu, men jag vill ändå visa ett stöd och lämna ett litet avtryck här på din blogg.

Att få förmånen att gå igenom ett litet helvete i livet sätter en verkligen på prov och det man får lära sig under denna resa är en ovärderlig kunskap om livets baksida. Dem livsöden och berättelser som finns bland dem som har fått känna på svårigheter i livet borde vara en skatt för den som verkligen vill lära sig att förstå.

Besök gärna min hemsida och se hur det gick för mig i livet med dem förutsättningar jag hade.

http://www.livskunskap.org

Mvh/Rune

Skriv någonting