Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Liten badtjej

16 november 2008 (22:18) | allmänt, babysim, barn, Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har börjat titta igenom en massa gamla bilder.
Det är ett led i att komma vidare i min sorg.
Jag sorterar och gör album på olika ledder. Sorterar minnena.

Det finns så många fina bilder.

Här är inte Linnéa gammal. Cirka 6 månader. Precis när vi startade Babysimmet Linnéa. Men det här är i badkaret!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från BeckaBus
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (0:28)

Åhhh så söt hon ser ut… Svårt att tro att det e hon…Så liten.
Och ni tillsammans. Fint!

Många kramar

BeckaBuss senaste blogginlägg..Inga kommentarer annat än…

Kommentar från Ludmilla
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (0:31)

Ja, vi var mycket tillsammans.

Kommentar från Anette
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (8:31)

Hej Ludmilla!!!
Jag såg din kommentar på min blogg och inser att jag ej skrivit en kommenatr på din blogg och har ändå följt den sedan i våras.
Jag har följt dig och din familjs kamp att stå ut i sorgen,smärtan och förlusten av Linnea.
Har gråtit med dig,lidit med dig och framförallt känt för dig!!
Har förlorat min mamma genom ett suicid för drygt 10 år sedan,men det har tagit mig lång tid att bearbeta den sorgen,smärtan,ilskan som hon lämnade efter sig.
Skickar en varm kram i höstmörkret/Anette

Kommentar från Camilla
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (8:49)

Så fint och sån närhet…klart att smärtan är outhärdlig…kram

Kommentar från Hans
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (12:00)

Om jag vetat och det vore i min makt skulle jag sett till att Dina och Linnéas skyddsänglar vore där redan när de som bäst behövdes. Livet är ett stort mysterium med både mörker och ljus. Det är ofattbart när man ser bilden av Dig och Linnéa – en ung och mycket vacker människa utstrålandes den ljusa energi som kommer med mänsklig värme och kärlek …. inte längre finns här i livet.

Jag förlorade min bror när jag var 17 år, han var 15 år, genom en motorcykelolycka .. vi stod varandra väldigt nära. Jag kan fortfarande minnas att jag grät en stor del av den vakna tiden ett långt tag efter och att det fanns saker som jag i efterhand skulle velat gjort .. klarat upp på ett annat vis. Tiden läker ingen sorg den bleker möjligen. Däremot tror jag att som Du nu gör att på något vis hantera/bejaka … finna vägar att bearbeta den på ett konstruktivt sätt kommer att skänka en sorts mening och frid över tid inte bara för Dig utan för många fler som ny tar del av Ditt engagemang och blogg. Du är både en klok såväl som modig människa Ludmilla !

allt det bästa
Hans

Kommentar från Helena
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (13:51)

Hej och tack så jättemycket för din fina kommentar!

Har läst igenom en massa av dina inlägg nu och jag känner så otroligt mycket med dig, måste vara en mors absolut största och värsta mardröm att mista sitt barn. Och vilken otroligt vacker liten tjej hon var. Inget jag kan skriva kan ju få dig att må bättre men jag skickar i alla fall en stor kram!!

Kommentar från Cissi
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (15:34)

Det hela slutade til sist med att jag somnade, gjorde inget av o städa och diska eller något utan sov bara– Nu är jag sjuk dessutom. Snurrig, huvudverk och ont i nacken och feber.. Inget roligt. men karmas lag tror jag..
Söt bild =)
Kram

Cissis senaste blogginlägg..But I know better

Kommentar från Tina
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (22:35)

Vilket fint kort, det bara strålar kärlek:)
Åhhh va söt hon är Linnea!!

Kommentar från Ingrid
18 november, 2008 kl 18 november 2008 (12:29)

Ååååh, vilken underbar bild på dig och Linnéa.

Massor med värme och kramar!

Kommentar från Annika
18 november, 2008 kl 18 november 2008 (23:11)

Kan känna hur mina ögon fylls av tårar! Ingen vet hur det är att leva med denna smärta om man aldrig upplevt det själv. Den gör ont och kväver en nästan.

Ni är så vackra ihop så nära och kärleksfullt!

Sänder mina varmaste tankar till dig!

//Annika

Skriv någonting