Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Svaghet

16 november 2008 (22:01) | acceptans, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag känner en enorm svaghet i hela min kropp. Jag är liksom slut.
Händelsen häromdagen har gjort att all den lilla energi jag hade är som bortblåst. Dränerad.
Det är som om jag skulle ligga i en hög feber. Musklerna är matta och ömma. Orkar knappt höja armen. Känner mig likgiltig och uppgiven.
Maktlös inför allt hemskt som händer.

Jag försöker.
Jag försöker fokusera på det jag har.
-Mer än på det jag inte har.

Jag försöker fokusera på det som är positivt.
-Mer än på det som är negativt.

Jag försöker.
Jag försöker att göra saker jag mår bra av. Saker som ger energi.

Men ändå så är det så slut på energi. Batterierna behöver bytas ut.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Camilla
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (8:56)

Smärtan omfamnar dig trots att du försöker av alla krafter att hålla den på någorlunda avstånd…ursäkta att jag är lite filosofisk men jag känner mig patetiskt svag idag trots allt jag ändå har…men orken är slut…just nu…vet inte riktigt vart jag ska hämta kraft eller så får jag vara i detta till de ger sig..som vanligt..kramar om dig

Kommentar från Ludmilla
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (9:00)

Tack Camilla för din givmildhet. Försöker skicka lite styrka tillbaka till dig också!

Kommentar från Rose-Marie
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (9:54)

Åh om jag ändå kunde skicka en packe med Duracell batterier till dig, men tyvärr så hjälper det nog inte. Min son sa ofta när han ville bli buren runt 2 1/2 års ålder – Bär mig mamma för jag har gamla batterier. Då kunde man busa till det och låtsas byta batterier och han ”gick igång” igen. Om det kunde vara så enkelt!!!!

Den stora maktlösheten….. Så jobbig och du är så duktig på att sätta ord på den. Du fantastiska kvinna med din otroliga utstrålning, och allt det finns fortfarande kvar än om det inte känns så just nu.

Många kramar från Rose-Marie

Kommentar från Tina
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (22:31)

Det är helt normalt det du känner. Sorg tär…Inget roligt att höra, men det är
tyvärr så. Lova mej att du vilar mycket!!
”Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit” Lova mej Ludmilla, ta hand om dej!
Många kramar, Tina

Skriv någonting