Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Du är med mig hela tiden…

21 december 2008 (13:19) | acceptans, barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Älskade dotter

Älskade dotter

Älskade Linnéa,
Först nu känner jag att jag kan vända mig till dig direkt. Jag har varit så oerhört ledsen och besviken på dig. Arg på dig. Du lämnade mig. Du lämnade mig när du var arg på mig. Jag förstår att du tyckte att jag stog i vägen för dina noga planerade planer om att du skulle ta ditt liv. Jag förstår att du inte menade att göra mig ledsen. Men det du gjorde har förändrat hela mitt liv. Jag kommer aldrig, aldrig att bli samma person igen.

Kommer du ihåg att jag sa till dig:
-Linnéa jag älskar dig alldeles för mycket. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att förhindra att du tar ditt liv. Jag vet att du kommer att bli arg på mig, men det gör inget.

Du visste att jag inte skulle låta dig cykla själv ner på stan. Jag hade inte låtit dig vara själv alls. Jag skjutsade och hämtade och vaktade. Jag visste ju vad du ville. Du ville dö.

Jag har inte förlåtit dig för att du tog ditt liv. Jag tycker inte att du gav det en ärlig chans. Du hade ju inte berättat allt. Hur skulle vi kunna hjälpa dig om du bara berättade en del av det du hade inom dig. Inget Linnéa, inget hade varit värre än det som nu har hänt. Förstår du det?

Hur ska vi kunna fortsätta leva våra liv nu utan dig? Det är så oerhört tomt! Jag tycker att du slösade bort ditt liv. Du hade ju ”allt” Linnéa. Du hade så mycket. Du hade så många talanger, var så vacker och hade så många som älskade dig så oerhört. Du har gjort intryck gumman. På så många, så många.
Jag har varit så stolt över dig. Allt vad du har varit. Och jag har varit så tacksam älskade dotter, att jag fick så många år med dig. Nästan 15 år. Tack för det Linnéa. Tack för alla underbara stunder. Tack för vår fina vänskap. Tack för att jag har fått ha dig.

Jag älskar dig så oerhört mycket. Alltid!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sandra
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (15:59)

Så fina ord, jag blir så rörd av din text! Såg artikeln i Expressen, jag tycker du är så stark som orkar. Varm kram
Sandra

Kommentar från Erika
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (16:26)

Blir alldeles tårögd när jag läser…. Stor kram till er båda!

Kommentar från Kristin
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (16:31)

Ludmilla… du skriver så fint! sitter med tårer i øynene… Tenker på dere alle – alltid! håper du vet og husker på det.

Varm klem fra meg.

Kommentar från Ingrid
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (16:42)

Jag läste artikeln om dig i Expressen idag. Tänker som du gör att jag skriver i hopp om att det kan göra skillnad för någon. Om en enda ung människa kan få klart för sig hur värdefull hon/han är för alla anhöriga och vänner så är oerhört mycket vunnet. Kärleken till våra barn är villkorslös och den tar aldrig slut.
Önskar dig en så god jul som möjligt!
Kram Ingrid

Ingrids senaste blogginlägg..4:e advent och vintersolståndet

Kommentar från pat punkt
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (18:45)

Tungt…Ingen borde någonsin behöva gå igenom sorgen av att ett barn lämnar en..Din blogg är oerhört gripande och jag blir gripen av ditt sätt att skriva..

Min mormor brukade säga ”Natten blir aldrig så mörk och lång att inte dagen åter skola gry”..Jag brukar tänka på de orden då livet är tungt…

Må väl och hoppas du får en fin jul trots allt…

MVH

PP

pat punkts senaste blogginlägg..

Kommentar från Tonårsmorsa
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (18:52)

Vad skönt att du kunnat vända dig direkt till Linneá!

Jag har en liten utmaning till dig:

http://tonarsmorsa.se/2008/12/21/utmaningar/

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Utmaningar

Kommentar från Margareta
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (21:27)

Dina vackra ord berör..jag kan aldrig ta bort den stora sorgen över din dotter..så ofattbart vacker! Jag vill önska dig o din familj en fin jul trots allt..Känns så enkelt o säga ta en dag i taget…men jag tror det är det man måste göra…Vill sända många styrkekramar till dig så du kan klara alla juldagar..Jag tänker på dig o din familj/ Kram Maggan

Kommentar från Ludmilla
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (21:45)

Tack för era fina kommentarer. Det hjälper mig att läsa att ni tycker att jag gör skillnad genom att vara öppen om det här!

Kommentar från Tonårsmorsa
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (22:08)

Det blev lite mer än en länk! 😉 Hoppas det är okej, säg till annars, så ändrar jag! ♥♥♥
http://tonarsmorsa.se/2008/12/21/hennes-dotter-valde-bort-livet/

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Hennes dotter valde bort livet…

Kommentar från Mamma Melissa
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (22:10)

Ja, det är svårt att skriva till barnen… ibland är det lättare att skriva om dem. Jag gör olika i olika perioder, i början skrev jag bara till dem.

Du hanterar det hela så sunt. Om det nu är en tröst. Du reflekterar kring hela hennes person, ditt agerande, hennes agerande och visar ett brett spekra av sorgen. Mitt i allt detta tragiska så kan jag ändå känna värme i maggropen -för du vågar och du skäms inte! Din dotter är en del av alla och det försvinner inte med fysiken.

Tack för din kommentar inne hos mig!
Vi är många änglamammor! Av olika de slag…

Kram till dig

Mamma Melissas senaste blogginlägg..Han städar bra

Kommentar från Jennie
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (22:10)

Vädligt fint skrivet. Vet inte vad jag skall säga, men din sida öppnade mina ögon. TACK

Kommentar från Matilda
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (22:54)

sv; Svarade på din kommentar i mitt senaste inlägg.

Matildas senaste blogginlägg..ångesten hinner ikapp.

Kommentar från Therese
22 december, 2008 kl 22 december 2008 (0:03)

Hej,
Jag läste artikeln om Dig och denna blogg på Expressens hemsida. Du gör många en enorm tjänst, till och med räddar liv, genom att öppna upp Dig som Du gör. Men jag förstår även om Du gör det för en självläkande effekt också…
Jag var länge deprimerad, försökte lösa problemen på egen hand, men tack och lov ”misslyckades” jag och fick nya chanser. Däremot hade inte en av mina vänner samma tur. Att själv uppleva sorg, saknad och förbanna någon för att den gjorde det så enkelt för sig själv (när man själv försökt med samma sak halvåret innan) var viktigt för mig. Och att gå på begravningen, möta hennes föräldrar och syster, det fick mig att förstå hur otroligt illa man gör alla andra…det räddade mitt liv – och som jag skrev ovan så tror jag att Din sida kan rädda mångas liv också..Kämpa på och all värme och lycka till Dig och Din familj!

Kommentar från vega
22 december, 2008 kl 22 december 2008 (4:01)

Tårarna rinner när jag läser. Det är fruktansvärt, och det värsta som kan hända en förälder. Jag tänker på den sorg som drabbar er alla omkring, om hon bara visste, hur mycket ni sörjer. Min närmsta väns pappa tog sitt liv för ett par år sen. Det var så svårt att förstå, och det kom en rysning i hela kroppen när hon berättade att hennes pappa inte fanns längre, vi tog en promenad och pratade. Idag har hon ett eget liv, med pojkvän, lägenhet jobb och hund. Hon verkar ha det bra, och vi pratar inte så mycket om det längre. Jag förstår inte hur hon tänker/känner, hur hon orkar. Jag vet inte hur jag skulle orka om någon i min familj tog sitt liv. Men vill inte åsamka någon den sorgen som följer, och därför väljer jag att leva, och hoppas att alla omkring mig också gör det. Jag tror jag är rädd för sorg. Att du skriver ökar min föreståelse för sorgen. Lycka till, till dig och hela din familj.

vegas senaste blogginlägg..Förhandstitt!

Kommentar från Gunilla
22 december, 2008 kl 22 december 2008 (15:10)

En sådan bra artikel! Jag tycker det är bra att verkligheten visas upp. Det som för alla är en mardröm är även verklighet för många…
Jag har lagt ut länkarna på min blogg.
Kram Gunilla

Gunillas senaste blogginlägg..Från mig till dig…

Skriv någonting