Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Kläder

27 december 2008 (15:21) | acceptans, barn, död, Linnéa, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Jag går in i Linnéas rum. Som så många gånger.

Jag kan inte krama om henne, klappa henne på kinden, sätta mig på sängen och småprata eller pussa henne på ögonen. Men hon finns där ändå.

Jag öppnar garderoben. Där är hon. För varje plagg jag tar fram så ser jag Linnéa i det. Kappan som hon såg så tuff ut i. Hennes mjuka morgonrock… jag luktar… Lite, lite lukt finns kvar… Shortsen…
Klänningar…

Jag sitter länge på golvet och minns med mina fingrar genom hennes kläder… Minnena blommar upp som ett moln som fyller ut hela luften omkring mig… Klänningen hon hade när…. och då gjorde vi… och då sa hon… och då sa jag…

En röst utanför rummet gör att molnet sprängs sönder jag kommer tillbaka till verkligheten igen. Reser mig upp. Stänger garderoben. Tillbaka till det här livet. Där jag finns.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ingrid
27 december, 2008 kl 27 december 2008 (22:55)

Tänker på dig när jag läser den här artikeln. Även om dottern är vuxen och har dött pga sjukdom så är sorgen lika stor. Jag ser också likheter i er uppfattning om att bli bemött i sorgen.
http://www.vf.se/Hela-livet/Varmland/Det-gar-inte-att-trosta-bort-att-ens-barn-har-dott.aspx

Kram

Kommentar från Soulsister
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (8:36)

Styrka……ja det är vad jag läser ut av detta inlägget. Styrka…att orka, att gå vidare, steg för steg…i vad du själv skriver: till det här livet, där jag finns!

Kan inte annat än ge dig styrkekramar

Soulsisters senaste blogginlägg..Vanligt med återfall

Kommentar från Ludmilla
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (8:54)

Ingrid: Jag läste artikeln och det var mycket bra saker i den.

Kommentar från annika sandberg
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (20:49)

Jag har också mist en älskad dotter som du…hon var 21 år, skulle fyllt 25 i september i år. Hennes rum står kvar, jag känner också hennes närvaro då jag ser kläderna, bilderna, skivorna, filmerna, nitbälten, smink, teckningar, gosedjur…hon finns alltid kvar.

Annika

Kommentar från ullrika
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (21:24)

hej vackra linnéas mamma!

jag hittade hit via growing people och har suttit här och läst länge länge. helt stum över din styrka. hur du orkar. hur orkar du? jag förstår inte. det är ofattbart.

egentligen vet jag inte vad jag vill säga. tror bara jag vill att du ska veta att jag tycker du är en hjältinna. såå stark. och så modig, som delar med dig.

massa massa krams!

ps. det känns såklart futtigt att plita ner min egen bloggadress, men det är för att jag vill ge dig möjligheten att få veta mer om mig. om du vill/orkar/hinner/tycker det är intressant. du har ju generöst delat med dig!

Kommentar från Ludmilla
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (21:35)

Anki: Jag är ledsen över att höra att du också mist en dotter. Det ska inte behöva hända.
Ullrika: Tack för dina fina ord. Jag tittar gärna in hos dig.

Kommentar från ullrika
29 december, 2008 kl 29 december 2008 (23:32)

jo du. stark som en oxe är du. och modig. som en mungo. så det så!

va kul att du tittade förbi förresten. och tack för gulliga ord tillbaka! som alla föräldrar suger förståss jag stolt åt mig dylikheter.

Skriv någonting