Släpp kontrollen…
… och låt smärtan göra dig hel igen.
Det är rubriken på en artikel som jag fick från utredaren på polisens familjenhet precis när det hade hänt. Hon var med och skulle utreda om ett brott förelåg, om det var en olycka eller om det var självmord.
Eftersom det fanns minst ett vittne (en 14-årig flicka) som såg Linnéa först sittandes i busken och sedan ställa sig framför tåget och stå kvar när det tutade och bromsade så att det hördes flera kvarter bort… och att Linnéa var självmordsbenägen med en öppet uttalad avsikt… och att det fanns ett avskedsbrev… så avskrevs det hela med att det var ett självmord. Att Linnéa själv hade förorsakat sig döden.
Hur som helst så hade jag kontakt med utredaren ett par gånger efteråt. Hon gav mig artikeln som jag tog fram idag igen. Många kloka saker står där som jag inte orkade ta till mig de första veckorna när jag var i chock.
Journalisten Lisbeth Welin skriver i tidningen Allas:.
”När du mister någon älskad, ett barn, en nära anhörig eller vän dör även en del av dig själv.
Det är som om solen slutat lysa och alla färger försvunnit. Inte för några minuter eller timmar-utan för alltid.
Men det finns en morgondag och ett liv bortom sorgen. Om du tillåter dig att släppa fram den.”…
”Man måste igenom känslorna för att bli av med dem.”
…
”Gråt ut. Gråt tills tårarna tar slut. Tänk aldrig att ”nu måste jag skärpa mig”, nu får jag sluta gråta”. Uppmuntra gråten istället. Den läker och förlöser, för varjen gång kommer du en bit på väg i sorgearbetet. ”
…”Sök upp den som sörjer. Vi har för stor respekt för sorgen och vågar inte närma oss. men den som är drabbad behöver stöd så nu gäller det att visa vad vänskapen går för. Ta kontakt. Säg inget om du inte vet vad du ska säga men visa att du bryr dig. Lyssna framför allt.”
…
Mot slutet av artikeln står det om att man är redo att gå vidare en dag. Att man kan se färgerna i livet igen. Att man säkert har förändrats och att man prioriterar om. Man omvärderar relationer och livet i stort. När man åter ser möjligheterna i livet är man på väg.
Kronisk sorg är när man fastnar i sorgen och fortsätter att leva sitt liv som om den döde fortfarande finns med. Att man vägrar släppa taget. Man behåller allt som det var och tackar nej till nya kontakter.
Om man drabbats av kronisk sorg är det bra att ta hjälp av en terapeut.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kronisk sorg, sorgearbete, gå vidare, tröst och hopp, förlust, dödsfall, Allas, Lisbeth Welin
