Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Anställda som ger chefen huvudvärk

29 januari 2009 (19:50) | allmänt, arbete, babysim, livet, sjukdom | av: Ludmilla

Att vara chef är sannerligen inget lätt jobb. För mig är det något som jag ”hamnade” i utan att jag någonsin att tänkt mig i den rollen. Jag har lärt mig av mina erfarenheter, helt klart. Jag har gått på en hel del nitar under resans gång och det var inte lätt att ha mig som chef för 12 år sedan.

Det var Johan som tyckte det vore synd om jag skulle stå i vattnet varje söndag för han ville ta söndagspromenader med mig. Idag inser han också att det kanske inte var så enkelt. Även om jag inte står i vattnet varje söndag längre (just nu gör jag ju det föresten…) så uppkommer ju andra problem och arbetsuppgifter med att ha anställda. Så väldigt många söndagspromenader har det inte blivit…

Men det är också mycket utvecklande att ha anställda. Men det gäller att ha ett öppet sinne!

Som läkare är man ju också chef. Nu har man börjat utbilda blivande läkare i chefsrollen. Det synsättet hade man tyvärr inte när jag gick Läkarlinjen (1990-1996).

Som många småföretagare, eldsjälar och entusiaster så har man svårt att släppa kontrollen. Delvis sitter ju själva affärsidén i just den egna entusiasmen. För mig handlar det inte om att tjäna pengar. Inte alls faktiskt. Däremot är ju intäkter en förutsättning för att man ska kunna ägna sig åt det som man tycker är det roligaste som finns. För så är det för mig. Det är superlyxigt att kunna utveckla och grotta ned sig i sin roligaste hobby. Oftast så jobbar man ju väldigt mycket mer än en normal 40 timmarsvecka. Men man kan fördela tiden som det passar familjen. Det är lyx.

Jag har 3 deltidsanställda på kontoret och 16 timanställda instruktörer. De är superduktiga allesammans och jag är helt ärligt mycket stolt över dem allihop.

Jag har insett med åren att det är mycket jobb med anställda. Gör de inte som man önskar måste man ju arbeta med att informera tydligare och motivera. Man ska dessutom vara duktig på att visa uppskattning och ge alla möjlighet till att utveckla sig. Det är ett heltidsjobb i sig självt.

I Dagens Industri idag finns en kul artikel där man karikerar anställda. Jag känner igen flera av dessa karaktärer från tidigare och på andra arbetsplatser (Jag vill poängtera att jag inte har några sådana anställda nu!):

Nejsägaren – är negativ och gnäller på det mesta. Klagar på de flesta förslag som läggs fram men kommer sällan med egna lösningar.

Lösning: Dra nytta av en person med ett granskande öga men blir det för mycket så säg till personen i enrum. Uppmuntra det kritiska tänkandet men poängtera att en positiv inställning också är viktig.

Bevararen – gillar inte förändringar och bromsar allt som kommer i närheten av en omorganisation.

Lösning: Försök ta reda på vad medarbetaren är rädd för och kommunicera tydligt varför en förändring är nödvändig. Visa bevararen att du stödjer honom/henne men hämta kraft från kollegor som är mer samarbetsvilliga.

Intrigmakaren – kan inte låta bli att skvallra och sprida rykten bakom ryggen på medarbetarna. Nekar dock ofta till ryktesspridningen.

Lösning: Håll dig framme på fikat eller andra situationer där det skvallras. Om skvallret tar fart, markera att ryktesspridning inte är okej.
Försök hitta nya utmaningar åt den skvallrande medarbetaren så han/hon får annat att sysselsätta sig med.

Känner du igen dig eller någon medarbetare i detta? Se fler karaktärer i artikeln.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Camilla
29 januari, 2009 kl 29 januari 2009 (20:04)

Tack, hoppas det hjälper honom. Är inte säkert att det blir Uppsala, men annars kan jag höra av mig om du vill 🙂 Kram på dej!

Camillas senaste blogginlägg..29 Januari – ingenting rör sig, det är bara tystnaden som hörs

Skriv någonting