Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Vanliga myter om självmord – 6

21 februari 2009 (20:14) | självmord | av: Ludmilla

Här kommer den sista av myterna som jag presenterar:

6. Inte konstigt att självmorden ökar, så som samhället ser ut numera
Den största självmordsökningen i Sverige inträffade under 1700- och slutet av 1800-talet. Viss ökning uppmättes också under 1950- och 1960-talen, men sedan mitten av 1970-talet har siffrorna börjat sjunka. Däremot ser man en ökning av självmorden bland unga.

Källa: NASP

Läs även andra bloggares åsikter om , 4.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Erika
21 februari, 2009 kl 21 februari 2009 (22:07)

Ökningen bland de unga är hemsk! -Varför kan vi inte hjälpa dem? Vi kan skicka folk ut i rymden, men vi kan inte hjälpa våra barn….

Kommentar från ulle
21 februari, 2009 kl 21 februari 2009 (23:43)

Önskar att det gick att hjälpa alla som har det jobbigt, men svårt att veta hur. En bra psykvård efterlyses verkligen! Duktigt folk som verkligen kan och vill hjälpa, som ser den dom hjälper och inte bara går efter nån mall. Det finns säkert en del såna, men önskar att det fanns fler.

ulles senaste blogginlägg..Rätt låtar?

Kommentar från Nicole
25 februari, 2009 kl 25 februari 2009 (16:54)

Hej!

ja beklagar verkligen sorgen för din dotter.. Jag själv har förlorat en bror som tog livet av sig 2007 vid 19års åldern. Jag kan inte ens tänka tanken om hur min mamma känner sig. Jag själv mår ju självklart oerhört dåligt över det och det har synts på mig, jag har både fått gå till läkare och varit sjuk pga av det. kunde inte jobba eller någonting.. Jag kommer aldrig kunna släppa det för det sitter imonbords och pratar aldrig om det nästan. Det kommer i perioder då jag gråter i floder. men det slutar igen. Tanken om varför kommer vi aldrig få veta och det man tänker är ju hur skulle jag gjort för att hjälpa honom? VARFÖR? är den stora frågan. Han mådde dåligt utan att det märktes det förstår man ju, men hur kunde man hjälpt till liksom.. Jag är han syster jag var 17 år när han dog.. och det enda jag försöker komma bort från är att INTE tänka på att ”jag skulle gjiort si eller så, varför gjorde jag inte det osv” men han ville detta.. något som han kunde fått hjälp med, men vi fick aldrig chansen… 🙁

Skriv någonting