Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Att fylla år…

27 februari 2009 (8:48) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

I morse kom Jonas och kröp ner i sängen hos mig.

-Jonas, hur känns det att du fyller 11 år på söndag?
-Dåligt.
-Va? Hur kan det kännas dåligt? Varför?
-Nean. *snyft*

Jonas är en balanserad kille som inte pratar så mycket om känslor.
Men det finns mycket där. Väldigt mycket.
Nu ska han fylla år för första gången utan sin syster.

Han har inte önskat sig något kalas.
Han vill ha middag med familjen.

(Jag blir så arg på henne just för att hon utsätter oss och sina syskon för all denna smärta…)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Paulina
27 februari, 2009 kl 27 februari 2009 (9:21)

Tänker på din sista mening: Kan känna igen de dubbla känslorna (kärlek och ilska) litegrann – fast på ett annat plan så klart – eftersom jag har en bror med Down’s/autistiska drag. Kom precis tillbaka från en överraskningskryssning med honom (hans favoriter Scotts spelade ombord); en kryssning som till min stora besvikelse till stora delar gick ut på att parera hans besvikelse/ilska över det ena och det andra. Efter 24 h var jag så utmattad att jag ärligt talat helst skulle ha velat kasta honom överbord (är tankar som dessa tillåtna? jag skäms så klart för dem.). Samtidigt kan jag ju inte visa dessa käsnlor utåt sett, eftersom min bror på sätt och vis inte kan rå för sitt beteende… Svårt! Och mitt i allt detta älskar jag ju honom!

Hur hanterar du din ilska gentemot Linnéa, Ludmilla? Skäms du för den? Talar du om det med dina barn?

Paulinas senaste blogginlägg..Ett moln blir till

Kommentar från Ludmilla
27 februari, 2009 kl 27 februari 2009 (9:27)

Paulina: Jag bejakar min ilska. Klart att jag är arg. Hon har ju lämnat oss. Hon har ju lämnat oss med en smärta som vi är tvungna att hantera resten av livet. Jag förstår att det inte var det som var meningen, men det är ju den faktiska konsekvensen. Och ja – vi är öppna med våra känslor. Vi pratar om Linnéa på alla sätt. Upplevelsen är komplex. Vi älskar henne. Vi saknar henne så att vi håller på att gå sönder. Vi förundras över allt vi inte förstog. Vi tycker synd om henne för att hon mådde så dåligt. Och vi är riktigt, riktigt förbannade.

Till Jonas sa jag: Jag förstår att du är jättebesviken på att Linnéa inte kan vara med på din födelsedag. Det var ju inget juste av henne.

Kommentar från Soulsister
27 februari, 2009 kl 27 februari 2009 (13:26)

Usch så hemskt, men det kommer fler födelsedagar som han kan fira på annat sätt. Strongt av honom att våga säga det. Klok påg.

KRAM

Soulsisters senaste blogginlägg..Är det fredag än?

Kommentar från marie
27 februari, 2009 kl 27 februari 2009 (22:37)

gråter så ja kan inte andas…. kan inte sätta mig in i din situation…
har ögnat igenom din blogg o kan inte förstå hur du klarar detta
har en dotter som är intagen sedan 3 dagar tillbaka på barn o ungdom psyk….. vet inte vad jag ska göra …. vet bara att de är något jag inte vill vara med om ….
du verkar så stabil o förnuftig ???!!!
o vet inte hur jag ska fixa detta ???
men läser vidare o ser att jag är inte den första o lär
inte bli den sista heller ……….. tyvärr
vad gör man ???
jag låter desperat o de är jag verkligen

maries senaste blogginlägg..eloge till dig…………

Skriv någonting