Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Skuld

22 mars 2009 (20:45) | självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag fick en förfrågan om jag kunde svara på frågor rörande skuld från en person som skulle ha det som uppsatsämne i skolan.

1. Vad betyder ordet skuld för dig?
Skuld är för mig att man tar på sig ansvaret för det inträffade.

2. Vad var den första känslan när du fick dödsbeskedet?
Lättnad konstigt nog. När poliserna till slut kom och berättade att Linnéa var död så gick luften ur mig. 3 månaders ständig oro hade fått ett slut. Sedan kom vanmakten och den bottenlösa smärtan…

3. Har du känt skuld i samband med Linnéas död?
Ja. Jag känner skuld för att jag inte kunde förhindra att hon tog sitt liv. Jag känner skuld för att hon mådde dåligt och jag inte kunde hjälpa henne.. Samtidigt vet jag intellektuellt att det inte handlade om det. Hon var sjuk och hon levde dessutom ett dubbelliv.
Men det svåra är att få ihop det emotionella och det intellektuella.

4. Har du lagt skuld på omgivningen?
Nej, inte för hennes dåliga mående eller självmord. Jag vet att detta är en oerhört komplex process som inte handlar om enskilda personers agerande.

5. Om du svarat ja på föregående fråga, har du uttryckt denna känsla till den eller de som är berörda?

6. Om du svarat ja på föregående fråga, hur var reaktionerna?

7. Har omgivningen lagt skuld på dig?
Ja. Jag känner att det är några närstående som tycker att jag har del i det hela. Linnéa som tonåring var irriterad på mig som mamma i vissa lägen. Eftersom hon har uttryckt det till vissa så har de i detta nu förstorat det. Jag tycker att det är oförlåtligt.
Det finns också en person som uttryckligen har sagt att det är mitt fel – dvs att det är jag som är orsaken till hennes död.

8. Har någon i din familj känt skuld?
Jag tror att alla känner mer eller mindre skuld eftersom vi uppenbarligen varit otillräckliga. Alla jag har pratat med har känt skuld för att de inte funnits där, trots att de verkligen har gjort det. Till exempel så var en av de första sakerna lillebror 10 år uttryckte att han tyckte det var hans fel eftersom han inte hade cyklat ned till Musikens Hus och smugit på Linnéa och cyklat efter henne och sedan knuffat henne så att hon inte blivit träffad av tåget. Mormor som fanns där jämt känner skuld för att hon inte frågade ännu mer om Linnéas tankar om att ta sitt liv även om hon faktiskt frågade mer än de flesta osv.

9. Har du lagt någon skuld på Linnéa?
Ja. Jag är fortfarande jättearg på Linnéa. Jag tycker att hon har varit väldigt självisk när hon har försatt oss i den här situationen. Jag kan också vara arg för att hon inte berättade tidigare. Att hon höll uppe en fasad trots att vi hemma alltid varit så öppna och ärliga mot varandra.
Vi ska leva med detta resten av våra liv!!!
Samtidigt kan jag intellektuellt förstå att hon var sjuk och faktiskt inte förstod vad hon gjorde. Att hon hade en enorm smärta som hon inte kunde hitta någon annan väg ut från. En psykologisk återvändsgränd.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från ulle
22 mars, 2009 kl 22 mars 2009 (22:02)

Ville bara säga att det var väldigt bra svar.

ulles senaste blogginlägg..27 dresses

Kommentar från Soulsister
22 mars, 2009 kl 22 mars 2009 (22:52)

Heltäckande!

Soulsisters senaste blogginlägg..Bloggawards

Kommentar från Cecilia
23 mars, 2009 kl 23 mars 2009 (9:35)

Bra svarat. Jag kände ilska på min bror förut…nu tänker jag att han hade en sådan inre psykisk smärta att han inte orkade med den längre. Jag känner att det är djupt orättvist att han inte orkade mer…jag har förlåtit mig själv. Har känt sådan skuld över att jag inte lyckades hjälpa honom att orka. Han dog i sina bästa år. Har en underbar dotter på 6 år. Hon var hans allt.

Kommentar från ulle
23 mars, 2009 kl 23 mars 2009 (11:28)

Jag har en liten utmärkelse till dig hos mig. Så kika gärna in och hämta den och hoppas du får en bra start på veckan!

ulles senaste blogginlägg..Härlig start på veckan!

Kommentar från Helena
23 mars, 2009 kl 23 mars 2009 (17:43)

ja, denna skuld kommer att förfölja oss hela livet.Man tycker att man kanske kunnat göra så mycket mycket mer och på nåt annat sätt ….DÅ skulle våra flickor ha levt idag, men vi fanns ju där, och vi gjorde ALLT som stod i våran makt,ändå…så kanske man kunnat göra nånting för att förhindra….
Jag förhindrade dock flera försök…men de räknas ju inte för nu är det för sent.
jag är snart söndertrasad av skuld,men ändå vet jag…att hon var ju sjuk. det är så sorgligt
//Helena, Hannas mamma

Kommentar från annika sandberg
23 mars, 2009 kl 23 mars 2009 (20:14)

Snälla Ludmilla och Helena; vi är i själva verket hjältinnor och lejoninnor i det tysta. INGA ANDRA föräldrar har måst kämpa så som vi, hamnat i så svåra val och beslut, haft så lite egentligt stöd ; det finns inga handböcker att ta till…bara en maktlös känsla; ” vad kan jag göra? Hur har vi hamnat i detta helvete? Hur kan jag hjälpa min dotter ? Vågar jag gå till jobbet? Lever hon när jag kommer hem?”
Tro mig, jag har jobbat med barn och familjer i snart 32 år , jag vet att ingen annan kunnat göra mer än vi har gjort.

KRAMAR ER BÅDA

Annika

Kommentar från Maria
23 mars, 2009 kl 23 mars 2009 (21:57)

Det måste vara väldigt jobbigt för dig att höra av någon att det var ditt fel, jag hoppas att du inte tar åt dig. Låt det gå in i det ena örat och genast ut igenom det andra : ) fast jag vet att det är lättare sagt än gjort.

Själv har jag väldigt jobbiga skuldkänslor, allt som man skulle ha gjort annorlunda, tankarna bara snurrar, tänk om jag hade gjort så eller sagt det… Men det värsta är att jag var så nära att förhindra det hela genom att ta den saken som Eva tog sitt liv med ifrån henne, men inte gjorde det : ( pga okunskap och stress över att hon precis innan vi körde tillbaka henne till vårdavdelningen utfört ett ”misslyckat” självmordsförsök inför mina ögon.
Det är mitt livs misstag att jag inte tog den saken!!
Jag kommer nog aldrig riktigt att förlåta mig själv för det.
Alla säger till mig att hon hade hittat något annat att skada sig med och att det inte var mitt fel, men det gör det inte lättare för mig. För jag tror verkligen att jag hade förhindrat det genom att ta den saken… Samtidigt så vet jag att den största anledningen att hon kunde ta sitt liv var att personalen på avdelningen helt enkelt inte hade den rätta kunskapen och/eller helt enkelt struntade i att ta oron från oss anhöriga på allvar. Eva sa också till personalen hur dåligt hon mådde men de gjorde inget åt saken. Eva ville inte dö, hon var jätterädd.

Så jag kan inte vara arg på Eva för jag känner att det verkligen inte var hennes fel. Det var tabletterna som gjorde att hon kunde utföra denna hemska handling, samt att peronalen inte satte in nåt vak eller extra tillsyn trots självmordsförsök och tankar.
Så jag kan inte vara arg på henne utan är istället väldigt arg på mig själv och personalen som skulle ha tagit hand om henne.
Jag önskar såå att man kunde vrida tillbaka klockan, då hade jag inte lämnat henne en sekund!

Kommentar från Erika ♥ Min resa från 124kg!
24 mars, 2009 kl 24 mars 2009 (7:46)

Hej! Allt bra med dej?
Ha en toppen dag! Nu blir det frukost.
Beklagar det om din dotter 🙁 Hemskt!
Kramar!

Erika ♥ Min resa från 124kg!s senaste blogginlägg..24 Mars – Tisdag

Kommentar från annika sandberg
24 mars, 2009 kl 24 mars 2009 (12:57)

Maria, jag har haft liknande tankar och skuldkänslor. Det var jag som ordnade bankomatkort till Anna och satte in pengar så hon skulle kunna handla själv när hon var på behandlingshemmet…det var ” mitt” bankomatkort hon använde och ” min” 500-sedel hon köpte alvedon för…MEN jag har kommit ur det värsta skuldträsket. Hade hon överlevt om hon inte haft några pengar alls den dagen? Vem vet? Ingen mer än Anna vet om hon hade någon plan B…Jag kunde inte veta …så är det.
Allt kan vara farligt om någon vill skada sig. Det som måste finnas är människor inom vården som kan ta hand om de som mår så dåligt att de uttryckt eller t.o.m gjort suicidförsök.
Där brister det idag!!!

Annika

Kommentar från Soulsister
24 mars, 2009 kl 24 mars 2009 (16:09)

Du har en härlig award att hämta inne hos mig!

KRAM

Soulsisters senaste blogginlägg..I’m Absolutely Fabulous

Kommentar från berth
26 mars, 2009 kl 26 mars 2009 (21:06)

ja visst tar man på sig skulden, i mitt fall ligger skuldbördan i att jag inte kom upp och kunde rädda honom. Pga att röken och värmen omöjliggjorde det, var MAX tre meter från Christian men kom inte längre, är ju inte Stålmannen men då skulle jag ha villjat varit han.

Kramar från en sorgebroder
Berth

berths senaste blogginlägg..Min chef fick ett mail ang mig

Skriv någonting