Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

14 april 2009

14 april 2009 (20:00) | barn, livet, sjukvård, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag var det vardag igen efter påsklovet.
Det var roligt att vara tillbaka på kontoret. Det är en glad och positiv stämning bland oss fyra som jobbar där.
Eftersom jag hade jobbat en del på lovet också, kunde jag börja dagen med en tom mailkorg och istället ge mig på nya uppgifter. Härligt!

Jag hämtade mina pojkar vid 15-tiden. Jättevarmt var det ute och vi åkte och köpte glass på vägen hem. Min GI-diet som jag hållit strikt på i nästan 3 år har helt fallit isär nu med graviditeten. Jag är så vrålhungrig hela tiden…

Kl 16 hade jag en tid hos gynekologen. Hon som hade levererat beskedet om normala hormonprover. Oscar fick följa med. Jag berättade noga för honom innan hur läkarebesöket med gyn-undersökning skulle gå till så att han var förberedd. Jag berättade också att det kunde hända att man inte såg något hjärta slå och att det i så fall var dött. Pojkarna har ju hela tiden vetat om att det är väldigt osäkert ännu så länge så de är inte inställda på en bebis riktigt än.

Ultraljudet visade snabbt ett tickande litet hjärta i ett foster som motsvarar 8 fulla veckor. Men så såg hon något mer… ett till hjärta!?! Det var något som var osäkert vad det var men det var lika stort som det andra. Tvillingar? Herre Gud? Orkar jag det…?

Gynekologen sa att hon ville att någon som var mer erfaren och som hade bättre apparatur skulle titta på det. Hon undrade om jag kunde kontakta fertilitetsdoktorn och jag tänkte att det kunde jag väl göra…

Oscar och jag åkte från det ena stället direkt till det andra. Ödmjukt sa jag att det gällde en reklamation och så berättade jag mitt ärende. Efter en kort stund hade de ordnat med ett läkarbesök (hos en annan läkare) och jag fick ett nytt ultraljud. Han berättade att det var ett levande foster motsvarande 8 fulla veckor och ett som håller på att tillbakabildas. Det var alltså två från början.

Tydligen är det inte så ovanligt att man upptäcker två på tidiga ultraljud. Man upptäcker det dubbelt så ofta som det föds tvillingar, så naturen sköter det utan att man ens märker det.

Frågan var nu om jag skulle bli glad för att jag hade ett levande foster eller ledsen för att ett var dött? Jag bestämde mig snabbt för att jag är glad för det som lever. Jag fick med mig en bild också på det 15 mm stora lilla livet.

Oscar kände sig glad och stolt över att få följa med på detta. Han och jag är de enda som sett bebisen.

Nästa vecka blir det inskrivning på mödravårdscentralen och då börjar också fosterdiagnostiken…

Dagen idag skiljer sig ganska mycket från förra årets 14 april.

Livet är mycket, mycket märkligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Marie E
14 april, 2009 kl 14 april 2009 (21:06)

Än en gång Ludmilla Grattis! Är så glad för din skull och din familj, mitt i all sorg och saknad efter Linnéa
All värme till dig och familjen inklusive ”grynet” 🙂
Marie E

Kommentar från Tonårsmorsa
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (10:52)

Jag glädjes i alla fall över den som verkar må bra!! Återigen GRATTIS!!

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..Jag är Zumbas största fan

Kommentar från annika sandberg
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (12:50)

Jag har en tvillingsyster ( tvåäggs) och dessutom ett äldre syskonpar som också är tvåägggstvillingar.
Två syskon kom utan sällskap.
Gläd dig åt det liv som växer och utvecklas , det andra barnet kanske Linneá tar hand om?
Jag har lite ” magiska tankar” ibland, det tröstar om inte annat!

Kram
och lycka till!

Annika

Kommentar från hannah
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (12:52)

jag har varit bortrest ett tag och inte läst din blogg på ett bra tag.. och nu när jag kikar in så håller jag på att tappar hakan.. är du gravid? är så himla glad för din skull.. jag tror det ligger nåt positivt runt det hela och det ska bli kul att läsa om hur det går för dig. vet du när bebisen är beräknad än?

hannahs senaste blogginlägg..wales

Kommentar från ulle
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (15:44)

Så härligt att han var med och fick se det lilla livet, det måste ju bli mer verkligt för er bägge två att se och höra hjärtljuden. Det är väl underbart att livet är så märkligt ibland tycker jag.

ulles senaste blogginlägg..Lite bättre

Kommentar från Helén
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (16:47)

Grattis Ludmilla! 🙂 ja vad ska man säga, livet är märkligt… sorg och glädje blandas o det är väl tur det?!

Kommentar från Eva
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (17:41)

Grattis Ludmilla med familj! Att livet ar markligt har du helt ratt i. Jag fick min sista lilla ”marklighet” 🙂 for 4 ar sen, var da narmare 43 ar. Min man var forklarad steril efter en operation, och jag var ”for gammal”… Tank sa fel de kan ha ibland 🙂 Mirakel mitt i livet! Ma gott och ta val hand om dig och bebben.

Evas senaste blogginlägg..Meddelas endast pa detta satt, del 2

Kommentar från Ingrid
15 april, 2009 kl 15 april 2009 (22:23)

Häääärligt!!!!!!!!!
Lycka och värme till er!

Skriv någonting