Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Tisdagen den 22 april 2008

22 april 2009 (18:36) | död, Linnéa, psykiatri, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

I journalen kan man läsa att Linnéa har självmordstankar. Hon mår dåligt, känner sig inte närvarande men ändå inte… Har ingen vilja att arbeta för att må bra. Hon vill bara dö. Förstår inte vad andra skulle vinna på om hon lever vidare. Skuldbelägger sig själv och vill inte vara andra till last.

Linnéa försvinner in på toaletten på kvällen och när personalen upptäcker det har hon skurit sig i halsen med insmugglade rakblad. Hon behövde inte sy, men väl tejpa igen glipan. Jag blir vettskrämd när de ringer från avdelningen. Jag åker dit och sover hos Linnéa vilket hon var nöjd med.

Jag kände mig otrygg med att Linnéa faktiskt lyckades få tag i vassa saker och att hon kunde gå iväg utan att det märktes. Jag var väldigt orolig för Linnéas mående. Jag kände mig inte lika trygg med att Linnéa var inlagd.

Skära sig på halsen…
Det gör man ju faktiskt inte om man inte vill dö…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från annika sandberg
22 april, 2009 kl 22 april 2009 (19:19)

Anna gjorde likadant, också inlagd…suck.
Hur kunde vi mammor skydda våra barn när sjukvården med dess samlade kompetens (?) inte erbjöd trygg omvårdnad…moment 22
Kram

Annika

Kommentar från Jag vill sjunga dig milda sånger
22 april, 2009 kl 22 april 2009 (19:44)

Nej, allt det där är rop på hjälp. Allt från orden man uttalar till handlingarna man utför..men det krävs en stark person på andra sidan. Som verkligen vågar se och höra. Kram

Jag vill sjunga dig milda sångers senaste blogginlägg..Jag kommer möta världen på ett nytt sätt nu

Kommentar från Matilda
22 april, 2009 kl 22 april 2009 (19:55)

Ingen kan någonsin förvara en annan människa säkert. Inte ens under de mest aggressiva bevakningformerna kan en patients säkerhets garanteras. Vill man skada sig gör man det, vill man smugla med in rakblad – ja, då gör man det. Psykiatrin har NOLL-koll på en. Men mina erfarenheter säger att BUP är mycket bättre än vuxenpsyk, men som jag skrivt innan verkar BUP i Uppsala vara en katastrof.

Detta kan ha varit ett rop på hjälp, men också ett misslyckat självmordförsök (det krävs mycket till att skära sig till döds). Fint att Linnéa lät dig sova där.

Var rädd om dig, Ludmilla!

Matildas senaste blogginlägg..min allra bästa vän gabbi skriver det perfekt <3

Kommentar från C
23 april, 2009 kl 23 april 2009 (8:07)

Min bror uttalade till MIG, sin syster, de starkaste suicidtankarna. ”jag orkar inte kämpa emot längre” ”jag ska gå mot ljuset” ”du har snart ingen bror längre”……..jag försökte av hela mitt hjärta att hindra/prata/ha honom kvar hos oss men han ville inte lyssna……..som om han stängde av, gick in i sig själv mer o mer.
Jag har läst att suicid inte är ett rop på hjälp utan ett skrik av stark psykisk smärta. Det blir en form av smärtlindring. Slutgiltig smärtlindring…
Hur vi kan nå en suicidal människa har Jan Beskow forskat mkt på. http://www.suicidprev.com

Cs senaste blogginlägg..Jobba till hösten

Kommentar från H
23 april, 2009 kl 23 april 2009 (10:25)

Tror inte heller att det är ett rop på hjälp. Det är ett sätt att försöka få bort den stora psykiska smärta som är helt outhärdlig. Varför min bror tog sitt liv fick vi aldrig veta, det kom så plötsligt och oväntat i hans fall. Men inte var det ett rop på hjälp…

Hs senaste blogginlägg..Äntligen regn

Kommentar från Chippen
17 juli, 2009 kl 17 juli 2009 (1:41)

Att det är inte så konstigt att man vill ta sitt liv när man känner att livet inte är värt att leva när man ständigt möter saker och ting som gör att man inte orkar längre.
Jag har själv tankar och drömmer om hur mitt självmord ska se ut, förmodligen hägning men det är modet som stoppar-
Det kan ingen läkarvård i världen hindra kan jag säga.
Mår man så dåligt så man känner sig färdig för skrot så ska mycket till innan man inser något annat.
Så fort modet tar till så lär det ske och det ska bli riktigt skönt.
Dels slippa plåga sina vänner med sina egna missöden, att slippa plåga ens familj med ens tankar när man tänker högt och framför allt.
Bli kvitt den smärta man känner och det lidande man genomgår utan att någon kan förstå hur starkt det är och upplevs.
Det är bara gilla läget, finns det bara en väg ut så gör det bara det.

Skriv någonting