Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Söndagen den 27 april 2008

27 april 2009 (19:41) | Linnéa, psykiatri, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Jag åkte till Linnéa på förmiddagen och vi gick tillsammans ut på stan och handlade kläder till Linnéa. Som alltid var jag väldigt glad och tacksam över att få köpa kläder åt henne. Hon hade svårt att bli bjuden på saker och därför kände jag mig väldigt tacksam när hon ville ta emot.

Vi åt sedan lunch tillsammans och gick längsmed ån. Linnéa visade mig saker som jag inte sett förut. Bland annat en staty på en figur som ligger ned och som är varm. Linnéa hade gått många permissionspromenader med personal och upptäckt nya saker i vår stad.

Vi var tillbaka på avdelningen runt 15. Det hade varit en bra dag och det kändes som att vi hade kunnat nå varandra. Som att jag hade fått komma henne nära. Det kändes värdefullt!

Jag åkte hem en stund och hämtade sedan upp Linnéa igen vid 18-tiden. Vi skulle nämligen på mormors födelsedagsmiddag med mina syskon och respektive. Vi var lite osäkra på hur bra det skulle vara att Linnéa skulle vara med på detta och hon själv visste inte om hon skulle orka vara med på en social familjehändelse eftersom hon tyckte det var jättejobbigt att hon var inlagd och hade svårt att upprätthålla fasaden. Hon sa att hon tyckte det var jobbigt när det var olika personer där för hon visste inte riktigt vilken sida av sig själv som hon skulle visa upp.

Vi enades till slut om att hon skulle vara med så länge hon orkade och att det bara var att vi åkte tillbaka till avdelningen när hon kände att det blev jobbigt. Middagen gick bra. Jag vaktade noga på henne dock eftersom jag inte ville att hon skulle kunna plocka på sig något vasst. Efter att vi ätit kom Linnéa till mig och sökte närhet. Hon tyckte nog att det räckte nu. Vi avslutade kvällen och jag skjutsade tillbaka henne.

Hela dagen kändes väldigt bra och jag började så smått hoppas på att det hade vänt. Linnéa hade varit inlagd i två veckor och medicinen hade hon haft ungefär lika länge. Kanske har det vänt nu?

Även i läkaranteckningen dagen efter så tycker man att Linnéa mår bättre och det uppger hon även själv. Inte samma dödslängtan och kunde se framåt. Mindre irriterad än förra veckan. Man beslutar då om att Linnéa inte längre behöver observeras för självmordsrisk.

Tillbaka på BUP ville de inte visitera Linnéa. De tyckte att hon verkat vara lite för road av visitationerna så de hade bestämt att göra det oplanerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från C
28 april, 2009 kl 28 april 2009 (8:57)

Att de inom psykiatrin inte FÖRSTÅR att den som är suicidal uppger sken av att må bättre o även uttrycker det när de i själva verket är på väg mot suicid…det smärtar mig enormt! Min bror gjorde precis likadant! Sa till psyk att han mådde bättre o gjorde saker, bytte däck på bilen, tvättade all tvätt o vek noggrant(vilket han annars var rätt slarvig med), förberedde nytt körkort(vilket ioförsig oroade honom, var osäker på att få nytt iomed sin psykiska sjukdom). Det som jag tror fick honom att begå suicid var ändå att han den dag han försvann INTE fick bli utskriven(vilket var hans enda önskan, att få tillbaks sin frihet….) i samtal med sin läkare….han vart mkt upprörd o gav sig av från mötet i vredesmod OCH läkaren hindrade honom inte!!! Sedan syntes han inte förrens han hittades död. Jag hade signalerat till psyk att till MIG sa han helt andra saker nära suicidet. Att jag snart inte hade någon bror mer, att han skulle gå mot ljuset…..det får jag leva med tills jag dör. En livslång smärta. Som andra säger åt mig att inte bära. Att det var hans val. Det funkar inte för mig att se det så. Han var/ÄR min bror o uttryckte till mig sin förtvivlan o jag hade inte redskapen att rädda honom….en smärta för mig OCH honom som ingen vill ta. Ingen vill förstå.

Skriv någonting