Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Tisdagen den 6 maj 2008

6 maj 2009 (14:25) | Linnéa, Mindfulness, psykiatri, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag var det elevvårdskonferens. Det var jag, psykologen från BUP, skolsköterskan, biträdande rektor och rektor som deltog. Meningen var att informera skolan om Linnéas tillstånd och om när hon eventuellt skulle kunna börja gå i skolan igen.

Det var svårt att vid den här tidpunkten se när Linnéa skulle orka börja gå i skolan igen. Johan och jag var angelägna om att inte Linnéa skulle känna pressen på sig att komma tillbaka i slutet av terminen eftersom hon inte skulle kunna nöja sig med att göra ett ”halvbra” arbete. Om hon kommer tillbaka kommer hon att vilja prestera som vanligt, dvs toppbetyg. Vi tyckte att det var viktigt att lyfta den pressen från henne.

Vid elevvårdskonferensen kom vi överens om att fråga Linnéa om hon ville delta i kören och pianolektionerna. Det ville hon och planen blev att göra det redan om 2 dagar dvs på torsdag.

Ytterligare diskussioner var kring eventuell ryktesspridning och vilken information som skulle lämnas till eleverna. Linnéa var här själv mycket öppen och ville gärna berätta själv. Samtidigt var det ju viktigt att informationen gavs på ett nyanserat sätt så att inte andra drogs med.

Jag upplevde skolan som mycket omtänksamma och engagerade. Sedan kände jag självklart deras oro precis som jag själv upplevde en stor oro.

Linnéa träffade sin läkare för andra gången under inläggningsperioden. Här framkommer att Linnéa inte kommer ihåg att hon fått någon medicin de senaste 3 dagarna. Linnéa berättar att hon mår sämre och att ångestattackerna och dödsönskningarna har kommit tillbaka. Hon berättar också att hon under en panikattack gick in i sitt rum och ”vaknade upp” med en plastpåse över huvudet och ett snöre runt halsen. Hon tog då av sig den och gav den till personalen men berättade inte för någon om vad som hade hänt.
Tillståndet bedöms som försämrat. Blir nu insatt på sömnmedicin för första gången.

På kvällen går Linnéa och jag på Yoga. Vi köper ett klippkort tillsammans för att kunna göra detta flera gånger. Vi har tränat Yoga tillsammans hemma och Linnéa uppskattade det väldigt mycket och hon övade även själv med jämna mellanrum. Idag var första gången som vi gick på en ”kurs”. Jag tyckte det var toppenbra men Linnéa reagerade på samma sätt som efter Shiatsun. Hon var avståndstagande. Hon berättade för mig att det inte fungerade att stanna upp, för då fick hon ångest.

Efter Yogan som var på kvällen skulle vi promenera tillbaka till BUP. Linnéa ville gå i rask takt och började prata om hur det hade varit att göra PRAO i lumpen. Hon hade uppskattat den hårda träningen mycket. Hon sprang före mig och jag försökte hänga med. Hon sprang upp för den brantaste delen av slottsbacken, bakom slottet, och jag flämtandes efter. Jag var orolig att hon skulle smita ifrån mig. Men väl uppe så visade hon mig baksidan av slottet och vilken fin utsikt det var över Uppsala. Jag hade inte varit där förut. Vi satte oss på en av bänkarna. Allt var utslaget och det var en ljum sommarkväll trots att det var i början på maj. Efter en kort stund ville hon fortsätta springturen och ta oss tillbaka till BUP. Jag föreslog att vi skulle börja springa tillsammans regelbundet, men hon var inte så pigg på idén.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ungdomsbloggen/Malin
15 juni, 2009 kl 15 juni 2009 (21:25)

Otroligt starkt och modigt att du orkar och vågar blogga kring detta!
Trevlig sommar,
Mvh Malin

Ungdomsbloggen/Malins senaste blogginlägg..Våga prata öppet om blyghet & social ångest

Kommentar från dr dre beats
19 januari, 2012 kl 19 januari 2012 (6:57)

och jag flämtandes efter. Jag var orolig att hon skulle smita ifrån mig. Men väl uppe så visade hon mig baksidan av slottet och vilken fin utsikt det var över Uppsala. Jag hade inte varit där f

Skriv någonting