Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Onsdagen den 7 maj 2008

7 maj 2009 (19:46) | barn, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Linnéa träffar psykologen och berättar att det bara finns en lösning på hennes problem: ”att försvinna”.

Jag får inte kontinuerligt veta hur Linnéa mår från avdelningen. Jag märker själv att hon mår mer eller mindre dåligt men frågar henne inte regelbundet om hon har aktiva självmordstankar.

Idag bedömdes hon som att hon skulle kunna få nattpermission för första gången. Linnéa sover alltså hemma. Det är första gången på många veckor, och sista gången…

I natt är det alltså precis ett år sedan Linnéa sov hemma i sin egen säng för sista gången. Jag hade städat hennes rum och bäddat rent i hennes säng. De lakanen finns fortfarande kvar i sängen…
Jag var självklart orolig och vaktade Linnéa noga hemma. Samtidigt ville jag att hon skulle känna att jag litade på henne. Jag vaktade inte på henne när hon sov. Jag försäkrade mig dock om att hon trodde att hon skulle kunna sova och att hon tog sin sömnmedicin.

Läget kändes under kontroll och det var skönt att ha henne hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från annika sandberg
7 maj, 2009 kl 7 maj 2009 (21:07)

Det är en gåta att våra vackra, fina döttrar inte finns här längre…jag tror aldrig att jag kommer att förstå eller acceptera det, dock har jag lyckats vända blad och fubbit en väg till en fungerande tillvaro utan Annas fysiska närvaro. Jag har henne i mina tankar så gott som alltid , hon kommer alltid att vara min dotter.

Kram Annika

Kommentar från Anette
8 maj, 2009 kl 8 maj 2009 (13:13)

Hej!
Har nyligen börjat läsa din blogg och den hjälper mig mycket då jag också har en dotter som mår dåligt.Hon är 15 år och har en del jobbiga och konstiga tankar,dock är det inte så illa som det var för din fina Linnea,men saker kan ju vända snabbt…
Många kramra till dig,du är stark!

Kommentar från Paulina
8 maj, 2009 kl 8 maj 2009 (14:34)

Förstår att du sparat sängkläderna…och låtit Linnéas rum vara som det var då. Sitter doften av henne kvar i kläder och sängkläder? Det enda jag kan relatera till själv är hur viktig doften av mina f.d. pojkvänner har varit för mig efter svåra uppbrott(smygdoftade på parfymen på Åhléns). Doften är onekligen det starkaste sinnet just när det gäller att minnas. Föras tillbaka i tiden.

Känner du likadant?

Paulinas senaste blogginlägg..Ett kvarter utöver det vanliga

Kommentar från Ludmilla
8 maj, 2009 kl 8 maj 2009 (17:51)

Jag önskar att de luktade, men det gör de inte. Hon sov ju bara en gång i dem. Hennes hårtofs har länge luktat Linnéa, men den luktar nästan inte heller något längre… tyvärr…

Kommentar från Ludmilla
8 maj, 2009 kl 8 maj 2009 (17:52)

Anette: Tack. Jag hoppas verkligen att din dotter snart mår bättre!

Kommentar från Ludmilla
8 maj, 2009 kl 8 maj 2009 (17:53)

Annika: Ja, livet är mycket, mycket märkligt…

Pingback från Ludmillas Blogg » Tisdagen den 13 maj 2008
14 maj, 2009 kl 14 maj 2009 (16:37)

[…] Det var alltså den här kvällen som Linnéa sov hemma och inte den 7 maj som jag tidigare skrev… […]

Skriv någonting