Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

6 dagar kvar…

24 maj 2009 (12:12) | barn, graviditet, sorg&saknad | av: Ludmilla

v 14

v 14

Idag är det 6 dagar kvar till Linnéas dödsdag den 30 maj.
Jag har varit mycket låg de senaste veckorna. Nedräkningen till dödsdagen har varit oändligt smärtsam och att gå igenom allt steg för steg igen.

Just idag känns det lite lättare. Vet inte riktigt varför. Kanske är det den stora dagen som närmar sig men som nu är inom räckhåll. Jag hoppas och tror att mitt intensiva bearbetande ändå ska ha gjort nytta och att det kommer att bli lite lättare efteråt??

Jag har ju gått in för att inte ha några skygglappar utan verkligen bearbeta. Jag tror att jag har fått pusselbitarna på plats. Jag tror att jag kan lägga just det åtsidan lite sen. Sörja kommer jag ju alltid göra, men efter årsdagen är mitt mål att hålla fokus på nuet och framtiden.

Jag har också lyckats göra var sitt fotoalbum till Emelie, Jonas och Oscar. Jag har tagit med foton från att Linnéa föddes, hela uppväxten, sista tiden, begravning, kremering, urnsättning. Linnéas liv i en bok. Jag har beställt dem. Det tog evig tid att göra dem och det var smärtsamt att gå igenom allt 3 gånger. Men det var jättebra att göra det. Och nu är det gjort.

I natt sov jag och Johan i Linnéas sjöstuga. Vi har inte sovit där förut men eftersom min kusin från Tyskland och hans familj kommit och ska stanna här en vecka flyttade vi ut för en natt innan vi åker hem igen. Linnéa var 11 år när vi skaffade detta paradis vid vattnet och hon högg direkt stugan vid sjön. Där skulle hon sova. Då skulle hon inte bli störd av pojkarna på morgonen utan kunna sova så länge hon ville.

Jag trodde kanske att Linnéa skulle komma och spöka eller att jag skulle drömma mer intensivt om henne, men inget av det inträffade. Jag sov alldeles lugnt.

I natt vaknade jag vid fyratiden och gick runt knuten för att kissa. Det var en magisk morgon.
Solen började precis gå upp över sjön. Det var dimma så tät att man inte såg andra sidan. Dimman förflyttade sig i sidled, liksom gled över vattenytan. Någon enstaka fågel kvittrade.

Pojkarna har lekt med sina sysslingar och trots att de inte kan svenska och pojkarna inte tyska så lyckas de kommunicera med varandra i alla fall.

Min mage växer bra som ni ser. V 14… Man undrar ju hur det kommer att se ut efter ytterligare 26 veckor… Jag mår bra i min graviditet. Jag har inget att klaga på. Jag har känt det lilla livet röra sig därinne och det verkar vara en pigg liten krabat.

Nu bär det hem till vardagen igen. Den sista veckan före Linnéas dödsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Catarina
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (13:27)

För det första, vilken härlig liten kula! Vilken lycka som bor där inne!! Jag tror och hoppas för din skull att ditt bearbetande kommer att ge resultat framåt. Tycker du gjort helt rätt som gått igenom detta år, varit i känslorna, vågat må dåligt och verkligen gå in i sorgen. Personligen tror jag det är det enda som gör att man sen kan gå vidare . Man måste ”fejjsa avgrunden” innan man går vidare . Så sa en läkare till mig efter min olycka. För att acceptera och allt vad det innebär är det agrunden man ska ner i då har man gått den rätta vägen i sorgearbetet. Då tyckte jag han var helt knäpp men idag är jag så tacksam för det hjälpt.

Tror säkert Linnea var med dig i natt där nere i sjöstugan, därav det lugn du nu känner hon gav dig lite sinnesfrid på nått sätt tror jag för att orka denna sista vecka.

Hoppas detta lugn får hålla sig kvar ett tag nu, de behöver du.
Stärkande kramisar till dig för att orka denna sista vecka nu.

Kommentar från Camilla
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (15:49)

åhh vilken gullig mage!tänk när den busen kommer till mamma…ha de gott

Kommentar från Emely
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (16:11)

Tänker på dig fina Ludmilla!
Jättegullig mage har du också fått och jag tvivlar inte en enda sekund på att bebisen kommer vara hur gullig och söt som helst.
Kram /Emely

Emelys senaste blogginlägg..Atomrubbning

Kommentar från Ronja
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (20:24)

Är du säker på att det bara är EN bebis??? 😉

Blir det Gotland i sommar förresten?

Kommentar från Ludmilla
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (20:31)

Det är faktiskt bara ett barn… ; )
Vi har bokat en vecka på Fårö i sommar.

Kommentar från Lena
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (21:12)

Jag lever med i Linneas sista tid och det är tungt. Tungt att känna en mammas sorg och följa hennes tankar. Dina tankar och känslor, Ludmilla.
Jag känner att jag famlar efter handbromsen och behovet att stoppa ”eländet” är stort. Jag önskar jag kunde skrika högt eller bara ruska om alla personer på BUP….Gör något! Vakna! Agera! Ta unga personer på allvar! Och ta föräldrarna på högsta allvar!

Nu är det försent att använda den där handbromsen! Och det är så vaninnigt svårt att förstå att en ung flicka inte vill fortsätta leva? Hennes liv hade ju knappt börjat.
Hur hade vi/ni/de kunna förhindra det här? Hur skulle man ha hjälp Linnea?

Jag är också mamma – men min mage var inte alls så där stor i v14 🙂
Jag undrar jag vem som gömmer sig där inne? Vad spännande.

Kram och tusen tack för att jag får vara med att ta del av dig och er

Kommentar från Soulsister
24 maj, 2009 kl 24 maj 2009 (21:36)

Så underbar mage Ludmilla! Oh va ja önskar jag också kunde….

Det är bra med bearbetningen, sorg ska tröstas fram – inte bort! Ni tar er igenom detta, även om det är tufft.
Tänker jättemkt på dig och din familj

kram

Soulsisters senaste blogginlägg..Varför?!

Kommentar från
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (2:26)

vill bara säga att jag läser den här bloggen så ofta jag kan, började söka på internet för några månader sen då 3 anhöriga till mig gick bort alla under samma månad. Har en liten jobbig period just nu, och gör saker jag aldrig gjort förut. Känner knappt igen mig själv.
Jag är så tacksam att du skriver det du gör. Även om jag inte känner dig, så känns det som jag ändå gör det, föreställer dig i mitt egna lilla huvud och får fram en underbar stark människa. Tar studenten nu 5 juni och hade inte alls varit motiverad om det inte vore för dig. Jag är glad att du är så öppen och delar med dig även om det kanske är jobbigt vilket är förståeligt,(känner mig inte ensam när jag läser din blogg) men..du är som sagt underbar, dina barn kan skatta sig lyckliga.. Ta aldrig på dig någon skuld, vet att de flesta föräldrar gör det vilket är så fel, de inser inte att de redan gör allt som går att göra för sina barn. MAMMOR är bäst! Ta hand om dig och ta vara på nuet. Linnea träffar du igen En stor kram till dig

Kommentar från Tizzel
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (11:29)

Hej Ludmilla!
Jag är här och läser ibland men har inte lämnat spår efter mig på länge!
Jag finns på annat ställe nuför tiden. Välkommen att hälsa på när du vill!
Tänk att det gått så lång tid… jag kan inte fatta det? Snart ett år!?
Kommer ofta på mig själv att tänka på dig, Linnéa och er familj – trots att jag egentligen inte känner er.
Jag tycker ändå det är så vackert att du väntar ett barn! Din mage ser jättefin ut! Ta väl hand om dig!
KRAM!!

Kommentar från Ewa
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (11:33)

Så fint du skriver <3
Jag tror att Linnea gjorde så du sov så gott i stugan vid vattnet <3 Kanske hon krusade dig en extra gång över ditt hår och sa: Mamma jag älskar dig så <3

Åhhh vad ledsen jag blir över det du skriver. Det gör så ont i mitt hjärta och du vet varför <3
Tack för att du skriver om allt så vackert och oförstört <3
Miljoner kramar till dig från mig <3

Ewas senaste blogginlägg..Så sant som det är skrivet 🙂 Vi är alltså bäst 🙂

Kommentar från ullrika
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (12:15)

åh, jag har inte läst på ett tag och har missat att du är gravid! sist jag var här berättade du att du önskade en liten bäbi men jag visste inte att ni bliddit lyckliga föräldrar-to-be igen!

som vanligt hugger det i magen varje gång jag läser dina ord om Linnéa. du är så stark. kommer tänka på dig på lördag.

massa krams och gosiga hälsningar!

ullrikas senaste blogginlägg..24.5 – om ömäjslingly märklig själviskhet.

Kommentar från Erika – Att övervinna min Fetma!
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (13:49)

Beklagar verkligen. Suttit och läst massor här nu! Fy! 🙁

sen ska jag även gratulera, till er bebis?

Stor kram!

Erika – Att övervinna min Fetma!s senaste blogginlägg..TODAY! – It’s my new life…

Kommentar från Becka
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (16:34)

Ja, konstigt att tiden går så fort tycker jag. Jag kommer ihåg vad jag gjorde vid den här tiden förra året. Hade ganska nyligen blivit utskriven från psyk, LPT osv i nästan 2 månader. Jag hade mått skit ( o det blev även en hel del tråkiga saker som jag aldrig trodde jag skulle behöva vara med om, ja – det var första gången jag hamnade i bältessäng…ett antal ggr bla). Men vid det här datumet var jag lycklig och glad för jag minns att jag hade fått min nuvarande lägenhet, även om jag inte flyttade in förrän den 1 juli så var jag så glad…ett tag ialla fall.

Måste säga att du har en jätte fin bäbis mage, blir lite avis hihi, tycker det verkar vara så mysigt att vara gravid – fast vad vet jag??!!!
Längtar såå tills den lilla/lille kommer ut. Så man får se den på bild… Älskar bebisar och har alltid gjort he he.

Ja, sista veckan Linnéa levde. Förstår att det är tufft. Känner faktiskt oxå av det. Men jag håller tummarna för dig och din familj att det ska gå bra! Jag tror precis som Catarina skrev oxå att Linnéa var med dig i sjöstugan, att det var därför du sov så lugnt. Jag tror hon finns hos er ofta…faktiskt!

Många styrke kramar!

Beckas senaste blogginlägg..Vet ingenting – vet allt!

Kommentar från Tuija, Matias mamma
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (20:09)

Kära Ludmilla..Vad ska jag säga? För mig var det som om luften gick ur mig totalt efter 1-års dagen. Fattade fortfarande inte riktigt riktigt att det var min verklighet.

Fin mage du har! Skickar dig mina varmaste tankar!
Kram

Tuija, Matias mammas senaste blogginlägg..Döden…

Kommentar från Trebarnsmamman
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (21:04)

Tittar förbi och skickar en cyberkram

Kommentar från Leena
25 maj, 2009 kl 25 maj 2009 (21:41)

Ludmilla vännen,
Jag läser allt du skriver om Linneas sista tid, ett år sedan. Och det gör så ont, det finns inga ord.
Varför fungerar det inte inom psykiatrin? Vad kan vi göra, ropa högre! Ibland känns det så att det inte hjälper, hela sjukvården håller på att rasa…politiker som styr och inte kan.
Följer dig i mina tankar, kram

Leenas senaste blogginlägg..Angel Wings…

Kommentar från Catta
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (7:48)

Oj vilken mage! Det känns otroligt att det bara är en liten därinne, nej jag tror det ligger en till där bakom och gömmer sig 🙂
Jag måste också säga att du är otroligt stark som orkar och framför allt vågar bearbeta varje dag på detta sätt. Att utsätta sig för saker som gör ont brukar man ju undvika i möjligaste mån, men jag tror att du har helt rätt strategi för att ta dig igenom detta på bästa sätt.

Cattas senaste blogginlägg..Japp, bort med skiten

Kommentar från Ludmilla
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (21:00)

Catta: tack för fina ord. Nej, det är bara en!

Kommentar från Ludmilla
26 maj, 2009 kl 26 maj 2009 (21:02)

Leena: Tack fina vän.

Kommentar från Emma
27 maj, 2009 kl 27 maj 2009 (21:26)

I dig..

En blomma
så skör,
den doftar

I dig,
ett liv
som växer

Så vacker
har du aldrig vart förr
vill jag säga

Men vågar inte,
vill inte
tränga mig på

I dig,
en framtid
att se fram emot

/okänd författare

Kände att jag ville dela med mig av denna dikt som jag hittade bland mina papper, den är så fin.

Jag föjler också din blogg hela tiden, har inte missat ett enda inlägg, det är för hemskt, men tyvärr sant. Sitter med tårar i ögonen. Linnea var en väldigt fin tjej! Beklagar ..

Skriv någonting