Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Onsdagen den 28 maj 2008

28 maj 2009 (8:31) | döden, Linnéa, självmord | av: Ludmilla

Den här dagen arbetade jag på vårdcentralen som läkare.
Johan skjutsade Linnéa till skolan och hämtade henne också till hempermissionen på kvällen.

Den här kvällen fick jag massera Linnéa på ryggen.
Hon låg på sin säng i sitt rum och jag masserade hennes lena hud. Vi småpratade lite.

Jag sa:
-Linnéa, vet du, jag tycker faktiskt att du har verkat må något bättre de senaste dagarna.
-Jaha, hur märker du det?
-Jag vet faktiskt inte om jag vill gå in på några detaljer angående det, för det känns som att du skulle kunna utnyttja det.
-Snälla…
-Jag berättar gärna sen, när vi kommit igenom det här…
-Men om du berättar nu så ser jag ju tydligare själv att det faktiskt går framåt, för jag har svårt att se det.
-Ok… jag kan säga som så att du har ju pratat om framtiden och om ditt sommarjobb som du också verkar se fram emot. Att du ser framåt är väldigt positivt.
-Är det så man bedömer det som läkare?
-…?

Efteråt har jag fått veta att Linnéa sedan pratade framtid med personalen på avdelningen. Strukturerat och enskilt med var och en så berättade hon om sina framtidsplaner med stor entusiasm.

Jag har också fått veta efteråt att Linnéa tilläts att cykla själv på eftermiddagarna denna vecka. Jag visste inget om det. Ingen hade tillfrågat mig om det. Ingen hade informerat mig om att övervakningsgraden var förändrad. Vi såg fortfarande till att hon blev hämtad till och från skolan och att hon inte lämnades ensam.

Jag förstår nu att det Linnéa gjorde var att reka ställe. Det var ingen slump att hon valde just det stället som hon gjorde när hon hoppade framför tåget. Och hon visste uppenbarligen att det skulle komma ett tåg då… Linnéa var en planerande person och hon lämnade sällan något till slumpen…

Så svårt att veta att hon faktiskt planerade sin död till 2 dagar senare när vi myste på hennes säng. Så lurad jag känner mig… Hon lurade mig. Hon överlistade oss allesammans…

Älskade barn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Trebarnsmamman
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (8:49)

Tittar in och skickar en kram, förstår att du har det riktigt, riktigt tufft just nu! Hon var fantastisk din Linnea, så smart, så klok och så omtänksam! Önskar jag hade kunnat lära känna henne.

Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Nya rutiner

Kommentar från Gunilla
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (9:07)

Kommer förbi med en varm kram…

Gunillas senaste blogginlägg..Regn och en värmande kommentar

Kommentar från Katt
28 maj, 2009 kl 28 maj 2009 (9:17)

Det gör så ONT att någonting sånt här ska behöva hända en så vacker och fin tjej.. Varje gång jag går in här och läser vad du skriver får det mig att skjuta mina egna tankar på att försvinna från jorden ännu lite längre bak i huvudet..

KRAM

Skriv någonting