Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

En varm och solig dag

31 maj 2009 (19:16) | barn, döden, livet, Mindfulness, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag har det verkligen varit varmt. Kanske någon typ av värmerekord?
Vi hyr ut vårt paradis så vi har varit i stan i helgen. Jonas och jag har varit och köpt en liten pool för att pojkarna skulle kunna svalka sig lite. Vi köpte också tapeter för att göra om Linnéas rum.

Jag blev fint uppvaktad på Mors Dag med sång och presenter på sängen. God frukost på altanen.
Sedan högg jag i och började gå igenom Linnéas saker i hennes rum.

Gårdagen hade jag bestämt skulle vara en vändpunkt.

Vi åkte till graven på morgonen och lämnade var sin blomma. Blomhjärtat lämnade jag där för flera dagar sedan. Pojkarna fixade och hade sig och ritade hjärtan i sanden.

Vi hade öppet hus och det kom väldigt mycket människor. Det var både bloggläsare, kompisar till Linnéa, den person som såg Linnéa ställa sig på tågspåret, läkare från BUP, Linnéas lärare, våra vänner, släkt och många fler. Här hade vi en möjlighet att mötas kring Linnéas minne, titta på bilder och vara i Linnéas rum. Fint, hedrande, minnesvärt. Det var lite samma känsla som på begravningen – det var så fint och en sådan massa trevliga människor – det var bara en ”liten detalj” som som saknades… LINNEA!

Efter öppet hus kom våra närmaste vänner och vi åt middag tillsammans. Det var skönt och värmde hjärtat fint att få vara nära sina vänner och inte sitta ensam en sådan här dag.

Idag när jag började gå igenom sakerna i Linnéas rum så var Jonas snabbt där. Han kände igen känslan som det var den där dagen för ett år sedan när han fick beskedet. Han som inte brukar visa sina känslor så ofta brast i gråt och låg och kramade Linnéas stora hund på hennes säng. Han luktade på hennes parfym och visade sin stora, stora saknad.

Det gör så oändligt ont i mig när jag ser syskonens sorg. Jag blir arg på Linnéa då. Att hon har utsatt alla oss för detta…

Jag hade förväntat mig en stor tomhet idag. Men jag har inte känt den än. Jag känner kraft att ta tag i saker och känner att jag måste fokusera på här och nu och framtiden. Jag har gått igenom allt så noga jag kunnat och kommer till viss del att fortsätta bearbeta det som hände den första tiden efter den 30 maj.

Men fokus måste ligga på här och nu och på framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Anna
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (19:51)

Vad stark du är och vad bra att du bearbetar sorgen genom att skriva ner hur det var dag för dag..
Tråkigt att det blev så fel sista gången ni sågs men hoppas att du minns alla de bra stunderna tydligast.
kram Anna

Kommentar från Catarina
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (20:19)

Verkade som en jätte fin dag ni haft igår och skönt att ha folk runt sig och få focus på lite annat.
Tror på denna process att gå igenom ordentligt , få sörja så länge man vill och framförallt på det sätt som känns bäst för en själv utan massa påtryckningar att man ska göra si och så och det ska vara inom en viss tid. Också skönt att kunna börja blicka framåt..att man satt en tidpunkt ungefär när som nu detta 1 års dagen.

Tomheten har kanske varit hela tiden och att det nu efter denna 1 års dagen bara kommer automatiskt att nu är det framåt och att det är dags för krafterna att börja komma nu. Kroppen är förunderlig att ställs in sig har man märkt.

Önskar all lycka framåt nu och till det nya livet som är på väg inom dig.
Kram Cattis

Catarinas senaste blogginlägg..SOL!!!!

Kommentar från Ewa
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (20:33)

Så vackert du skriver om dagen 🙂
Jag blir varmt berörd och ler åt att ni har haft en så vacker dag mitt i all sorg <3
Många varma kramar

Ewas senaste blogginlägg..Pingst och bröllop…. hur många "överlever" äktenskapet idag??

Kommentar från Ylva
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (20:34)

Det är overkligt med minnesdag av sitt barns död. Vi hade vår för två veckor sen. Jag kände också att jag ville ta itu med lite praktiska saker, sortera Gabriels målningar t.ex. Morgonen den 15:e gjorde jag en symbolisk handling; den t-shirt som Gabriel tog av sig och la på min säng sista natten han levde (för att han hade feber och var svettig) har sedan dess legat under min kudde. Nu var det dags att lägga den i tvätten och sedan sortera in den i hans garderob bland övriga kläder. Ett år har gått och jag vet inte vad det betyder, mer än att: nu börjar andra sorgeåret. Och vi lever fortfarande hur konstigt det än kan verka. Kram från Ylva

Ylvas senaste blogginlägg..Gabriels moster Annas tal

Kommentar från Görel
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (20:48)

Har du pratat med personen som såg Linneá ställa sig på spåret? Hur mår den personen i dag?
Vad skönt att ni kan träffas och prata om det som hände i så fall!

Görels senaste blogginlägg..För ett år sen…

Kommentar från Tizzel
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (21:45)

Man FÅR bli arg också!!! Du har rätt till precis alla dina känslor!
Du är så modig som vågar tillåta dig precis allt detta!
Kram!

Tizzels senaste blogginlägg..Jag badade bara nästan!!

Kommentar från annika sandberg
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (21:54)

En dag, en vecka, en månad, ett år….fyra år….tiden går och är samtidigt frusen den dag våra barn förlorades, ( som klockor då Titanic sjönk och urverken gick sönder) Man går vidare och står still med frågor, förtvivlan och en tom famn , allt samtidigt, Livet är förunderligt, människans väsen också.
Gå ut och in i sorgen och minnena av Linneá , Ludmilla.
Hon ville inte skada er, bara fly undan smärta hon inte trodde skulle gå över.

Allt väl
önskar Annika

Kommentar från Soulsister
31 maj, 2009 kl 31 maj 2009 (22:03)

Låter som en fin minnesdag, för er och de ni har omkring er. Tänkte så på er alla.
Kram till dig vännen

Soulsisters senaste blogginlägg..Skånemässan

Kommentar från Paulina
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (8:35)

En del av mig ville vara där med er eftersom jag följt din blogg i över ett halvår. Samtidigt känner jag att sorg är något väldigt, väldigt personligt. Jag känner fortfarande på något sätt en skam över att jag ”snokar” i ditt liv…

Jag blir glad över att tillställningen blev så fin.

Paulinas senaste blogginlägg..Täten

Kommentar från Tonårsmorsa
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (9:14)

Vad svårt det måste vara. Men vad skönt att också få en känsla av att inte tomheten blir så påtaglig. Jag förstår din ilska och tror att den är viktig att känna. Också. ♥

Tonårsmorsas senaste blogginlägg..TV4 gala ikväll till förmån för krigsdrabbade kvinnor

Kommentar från Inga
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (10:46)

Tusen Tack än en gång Ludmilla för din öppenhet omkring Linneas självmord samt för öppet hus på minnesdagen med allt gott ni bjöd på, för mig var det mycket värdefullt att träffa din fina familj och vänner. Det har hjälpt mig mycket i min sorgbearbetning. En märklig dag!
Kram från Inga!

Kommentar från Storasyster
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (14:03)

Kram till dig.

Låter härligt med ett öppet hus för Linnéas minnes skull. Fint. Kanske vi ska ta efter det nästa år…på min brors årsdag var vi väldigt ensamma…för oss har många försvunnit, slutat höra av sig. Så nästa år ordnar jag en minnesdag för min bror. Tack Ludmilla för den fina idén du gav mig.

Många kramar

Storasysters senaste blogginlägg..Såpa i ögat!!!!!!!!!

Kommentar från Lena
1 juni, 2009 kl 1 juni 2009 (21:44)

Vilken bra idé att göra någonting kreativt både för er själva och andra på årsdagen av den stora sorgen.
Det var en udda grej som förmodligen gjorde mycket gott åt alla som var där.
Linnea i fokus på rätt sätt, tycker jag. Så levande.
Himla bra initiativ!

Kommentar från fanny roethlisberger
2 juni, 2009 kl 2 juni 2009 (9:58)

Jag känner mig hemsk som missade minnesstunden. Jag hade tänkt maila dig och fråga om var graven är, jag ville dit och bara.. vara. men plötsligt var den 30e här och jag vågade inte fråga på självaste dagen.. jag visste inte att ni hade minnesstund hemma, då hade jag kommit.
förlåt, eller förlåt?! så ska jag inte säga, för det här är ingen ursäkt, mer en förklaring. jag skulle varit där. såklart. jag ville vara där.
trösten jag har till mig själv är att hey fanny, du vet att du ändå alltid tänker på linnéa, du behöver ingen speciell dag. hon finns ju alltid med dig?
och ja, så är det ju.

sköt om dig ludmilla, kram

fanny roethlisbergers senaste blogginlägg..läget inför lov !

Pingback från Tonårsmorsa » Brevet till Ludmilla!
6 juni, 2009 kl 6 juni 2009 (10:30)

[…] var alltså Ludmilla som hade öppet hus då det var ett år sedan hon förlorade sin vackra […]

Kommentar från Malin Bergk
24 juli, 2010 kl 24 juli 2010 (0:11)

Du skriver väldigt bra och jag vill tacka dig för att du delar med dig av din berättelse. Linnéa var väldigt vacker och det är hemskt att hon inte lever längre… Jag beklagar sorgen och hoppas ditt och din familjs liv lever vidare med mycket kärlek!

Kram Malin

Skriv någonting