Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


1 år med bloggen

22 juni 2009 (9:54) | att hjälpa andra, blogg, självmord, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag den 22 juni är det precis ett år sedan jag började blogga. Då var det drygt 3 veckor sedan Linnéa dog och en vecka sedan begravninge.

Anledningen till att jag började blogga var för att jag hade ett stort behov av att vara öppen om det som hade hänt. Jag märkte hur mycket hysch, hysch det var kring självmord och hur ovana personer i min omgivning var att hantera frågorna både kring självmord och kring att ett barn dog.

Det väcker så otroligt mycket känslor och tankar hos de allra flesta som kommer i kontakt med någon som ”drabbats”.
-Tänk om det skulle hända mig…
-Det måste ha varit något fel i familjen…
-Vad ska man säga? Tänk om man säger fel…
-Hur kan man ta sitt liv?
-Jag har också velat ta mitt liv…

Osv…

Bloggen har varit en stor hjälp för mig på många olika sätt:
-Jag har känt att jag har spridit kunskap om självmord och sorg
-Många har kontaktat mig och berättat att min blogg hjälper dem att inte ta sitt eget liv eftersom bloggen visar hur självmord drabbar anhöriga
-Många har kontaktat mig och berättat hur min blogg har hjälpt dem att ta sig genom sin egen sorg
-Jag har fått se mina tankar på pränt vilket har hjälpt mig att sortera och bearbeta
-Jag har fått kontakt med andra som varit med om liknande saker
-Jag har fått kontakt med självmordsbenägna som hjälpt mig att förstå processen
-Jag har fått direktrespons på mina tankar genom de många kommentarer jag får

Tack för att du följer min blogg. Det betyder mycket för mig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Pärnilla
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (10:35)

Tack Ludmilla för det här året som du delat med dig av ditt liv. Du ska veta att det betytt mycket för mig. Vi är ju tyvärr många som tampas med svårigheter inom det här området. En del som mist en närstående eller som kämpar med en som inte vill leva. Att ha ”beredskap” 24 timmar om dygnet är så tufft. Här på din blogg kan jag känna att jag inte är ensam. Hoppas du vill fortsätta att dela med dig. Många kramar Pärnilla

Kommentar från Catarina
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (11:59)

Vill också tacka för din öppenhet i detta du går igenom. Din blogg har helt klart ett enormt syfte att vägleda, informera men det viktigaste det kommer från en helt ”vanlig” människa vilket jag tror människor lättare tar till sig. Linnea dog inte förgäves så utan fortsätter sprida enormt viktig infomation om just självmord och vad som händer efter för alla inblandade och hur man bearbetar osv.
Tycker du har varit helt fantastisk detta år med din blogg mitt i ditt eget sorgearbete. Kan tro att du räddat många liv med just din blogg.
Så tack! för en enormt stark blogg.
Kramar om

Catarinas senaste blogginlägg..Måndag igen!

Kommentar från Tizzel
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (12:15)

Vi är många som gripits av er familjs öde och läst om hur du har kämpat för att orka vidare. Tack för att du delat med dig av DIG!
Du är en otrolig människa!
Varm kram!

Tizzels senaste blogginlägg..Ett kärleksfullt inlägg…

Kommentar från Gunilla
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (12:42)

Grattis till bloggens 1-årsdag!
Kram Gunilla mamma och ännglamamma

Gunillas senaste blogginlägg..Idag är vi i mål

Kommentar från Malin
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (14:05)

Jätte fin blogg du har gjort..
Bra att någon vågar tala om det.. så vi får mindre tabu här i vårt land..
KÄmpa vidare och vi tänker på er.

Kommentar från Rose-Marie
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (14:50)

TACK för att jag får följa din/eran blogg!
Kram Rose-Marie

Kommentar från Soulsister
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (16:15)

Grattis på 1-års dagen! Tack för att du delar med dig.
Många kramar från mig

Soulsisters senaste blogginlägg..Gi-muffins med bacon

Kommentar från Ronja
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (17:26)

Tack för din blogg, Ludmilla. Det behövs fler som vågar prata om självmord… Jag vet inte om jag skrivit det här förut, men jag jag gick till en psykolog förut, för 5-6 år sedan, så frågade läkaren hela tiden om jag fortfarande hade ”mörka” tankar. Och varje gång blev jag förbannad över att han inte kunde säga SJÄLVMORDSTANKAR när det var det han syftade på. Som om ordet var förbjudet. Det behövs fler som vågar säga saker rakt ut istället för att hålla tyst eller linda in sanningen i vackrare ord.

Du behövs Ludmilla. Tack igen! Det är underbart att få möta dig och din familj genom din blogg.

Kommentar från Marina
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (19:07)

Jag instämmer – Tack själv – tack för att du delar med dig, tack för att du låter oss vara en del av ditt liv, det är värdefullt!

Kommentar från ulle
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (20:23)

Tack för att du delar med dig om allt som hänt. tror det kan hjälpa många, många och även att det hjälpt dig…

ulles senaste blogginlägg..Sjösättning på gång

Kommentar från Inga
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (20:45)

Tusen Tack för att du delar med dig av dina upplevelser, tankar och dina kunskaper som är till stor hjälp för mig och så många andra.
Inga

Kommentar från Ewa
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (21:30)

Många varma tack från mig <3

Ewas senaste blogginlägg..Toppen söndag!!

Kommentar från malin
22 juni, 2009 kl 22 juni 2009 (23:15)

Jag är så otroligt tacksam över att jag hittade din blogg!
Den har hjälpt mig enormt. Konsting, men den har faktiskt fått mig att ”förstå” mig själv på ett annat sätt…komplicerat!

Du ger så mkt! Vi är så tacksamma!
Kram på er!

malins senaste blogginlägg..………

Kommentar från Tezz
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (5:42)

Hej! Följt din blogg nästan från början och jag tror på att det är viktigt att skriva,prata om när ens barn dör.Och din blogg betyder mycket! Fortsätt skriva!
Kram
Teresa

Tezzs senaste blogginlägg..Tung så tungt

Kommentar från jenny
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (8:19)

Du är en stark kvinna, det märkte jag efter bara ett par inlägg. Jag hittade hit genom bloggsatt och jag kommer garanterat fortsätta följa din blogg. Du visar att man kan övervinna alla motgånger och att livet måste och ska gå vidare trots allt.

jennys senaste blogginlägg..Jag är taggad!

Kommentar från Trebarnsmamman
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (8:22)

Grattis till 1-årsjubileumet! Hoppas allt är förhållandevis bra!
KRAM

Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Veckans pelargon – Charmay Adonis

Kommentar från Camilla
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (9:10)

***TACK*** för all klokskap och mänsklighet Ludmilla!!!!!!!!!!!! Bloggen har berört min oerhört starkt.

Kommentar från Paulina
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (9:52)

Tänk att det redan gått ett år. Och tänk att du började blogga så snart efter Linnéas död. Det måste ha känts väldigt annorlunda då. Mer surrealistiskt? Det har varit ”spännande” att få följa med på din resa så här långt…att få se hur dina tankar ändrat skepnad med tiden. Första gången du skrev om något som inte direkt var relaterat till Linnéas självmord…

Tack för att jag får läsa och följa er!

Kram!

Paulinas senaste blogginlägg..Bäbis vill väl alla ha?

Kommentar från Leena
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (10:32)

Ludmilla,
Tack för att du finns. Att följa din resa genom sorgen och saknaden har gett mig styrka i min resa. Vi är inte ensam i vår sorg…
Och som du säger: det är viktigt att prata om suicid, inte låta det fortsätta vara sådan hysch-hysch!
Kramar

Leenas senaste blogginlägg..I hängmattan…

Kommentar från Jenny
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (16:16)

Jag ville bara säga att jag har länkat till dig från min blogg. Hoppas det är okej, annars får du hojta till!

Jennys senaste blogginlägg..Vackert…

Kommentar från Karolin
23 juni, 2009 kl 23 juni 2009 (20:13)

Jag tycker du har en jättefin blogg. Hade bloggar varit uppfunna på den tiden jag blev änglamamma så hade jag säkert bloggat redan då, istället för att hålla mig på stängda mailinglistor. Jag hörde Marcus Birro på TV för ett tag sedan, han pratade om ordets helande kraft. Jag tror det ligger mkt sanning i det. Jag tror och hoppas oxå att du kan hjälpa andra att hjälpa andra med din blogg och att du är ett stöd för dem som har förlorat barn eller andra genom självmord samt att du kan hjälpa till att förebygga att det händer igen. Jag önskar att du aldrig hade behövt starta den här bloggen men när saker och ting är som det är, så tror jag att det är otroligt bra att den finns som stöd, som information och för att ta bort tabustämpeln som råder när det är tal om självmord, spec självmord bland unga.

jag tycker du har en så fin blogg och jag är glad att jag har hittat den.

Karolins senaste blogginlägg..Naken man på vift i bostadsområde i Örebro

Kommentar från Pamela
24 juni, 2009 kl 24 juni 2009 (8:01)

Tack för det här året. Din blogg har varit till stort stöd för mig i min sorg även om den inte alls hade med just självmord att göra. Din mage ser redan stor ut, hoppas det kommande året kan få fyllas med glädje och framtidshopp.

Kommentar från Jeanette
24 juni, 2009 kl 24 juni 2009 (9:23)

Tack för att du finns! Det är oerhört gripande att läsa och det får mej verkligen att tänka på hur tacksam jag är som har två underbara barn som snart är vuxna. Man klagar ofta över småsaker, bagateller… Nu tänker jag ofta på att ta varje dag som en gåva. Att vara tacksam för det man verkligen har. Det är delvis din blogg och även Tina´s blogg (mamma till Irma Lejdemyr, som dog i cancer) som verkligen får en att tänka på viktigare saker än att klaga på småsaker. Jag kan inte föreställa mej hur det skulle vara om ens barn dör, inte i min vildaste fantasi. Jag kan inte mer än säga att jag är jätteledsen för er skull och hoppas att ni får en skön sommar, trots allt som hänt. Med en ny familjemedlem på gång har ni något glädjande som väntar! Många kramar från Jeanette

Jeanettes senaste blogginlägg..Onsdag 24 juni

Skriv någonting