Framgång föder framgång
De moderna uppfostringsteorierna uppmuntrar positiv förstärkning istället för negativ förstärkning.
Det är väldigt lätt att man använder negativ förstärkning i sin uppfostran eftersom det är det oönskade beteendet man reagerar på.
Negativ förstärkning är t ex att man säger till argt eller på något annat sätt uppmärksammar beteendet på ett negativt sätt. Syftet är då att barnet (chefen, maken, hunden… eller vem det nu är) ska låta bli att fortsätta med det beteendet. Ett problem med negativ förstärkning är att det kan leda till ett undvikandebeteende istället för att man slutar med beteendet. T ex om du får ilskna blickar eller en utskällning av din mamma för att du röker kommer du kanske inte sluta röka utan istället göra det när hon inte ser.
Positiv förstärkning är motsatsen att man får uppmuntran för det beteendet som man vill se mer av. Det gäller alltså att passa på att berömma barnet när det beter sig på det önskade sättet. T ex om barnet inte smaskar med munnen öppen under måltiden ska man alltså skynda sig att säga: ”Vad bra att du äter med stängd mun.” eller liknande. Chefen passar på att berömma sin anställd när arbetsuppgifterna sköts på rätt sätt. Partnern passar på att säga: ”Vad glad jag blir när du plockar upp dina smutsiga kalsonger från golvet…” eller vad det nu kan vara!
Den vetenskapliga förklaringen till varför det fungerar så här finns i en ny amerikansk hjärnstudie. Det är samarbetet mellan pannloben, som bland annat hjälper oss lösa svåra problem, och de basala ganglierna (samlingar av grå hjärnsubstans) som tros spela en nyckelroll för inlärning och minnesfunktion.
Glöm inte: Det beteendet man får uppmärksamhet för är det man gör mer av.
Testa så får du se!
Läs även andra bloggares åsikter om inlärningspsykologi, positiv förstärkning, negativ förstärkning, uppmärksamhetsprincipen
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Marina
30 juli, 2009 kl 30 juli 2009 (15:43)
Så sant så sant. Men så SVÅRT – i alla fall när man har en -4åring hemma 😀 När man desperat en hel dag LETAT efter något att positivt förstärka men inte hittat något. När man är totalt utmattad av 12 timmars konstant gnäll, skrik, vrål, kastande av saker, sparkande på allt som rör sig…. Ja då är det lätt att man bara skriker ”jag orkar inte mer jag vill inte mer gå och lägg dig”… sedan skäms man för att man beter sig som en 4-åring själv….
Kommentar från annika
30 juli, 2009 kl 30 juli 2009 (18:45)
Tur att jag har 2 veckor kvar av min semester innan jag skall tampas med 16 barn igen, i förskolegrupp.
Men 32 års arbete har lärt mig att det bästa är behandla barn med vanligt sunt förnuft, inte överdriva ” jag älskar dig” ” Du är så söt, fin , duktig….osv”
Men det låter så fint när de danska föräldrarna säger ” skat(t)” till sina barn.
När jag är ensam med 16 barn ibland sysslar jag mest med saker runt omkring, har ögon ooch öron öppna, men barn i grupp behöver inte sysselsättas, och sociala regler lär de sig av att tampas med andra barn.
Annika
Kommentar från Sofie
31 juli, 2009 kl 31 juli 2009 (7:07)
Jag har jobbat med positiv förstärkning med barnen länge, och det gör en enorm skillnad på deras sätt att agera. Vi började med ett ”belönings” system här hemma, där barnen får samla kryss. Vad vi skrattade när vi märkte vilken enorm skillnad det blev på deras inställning till att hjälpa varandra/till här hemma, nu ber de om att få gå ut med sopor, dammsuga mm mm. Vi förstod inte varför vi inte börjat tidigare med detta system. Att alltid ge dem två alternativ som tex med kläder ”Vill du ha röda eller blå strumpor?” Då får de känna att det är deras beslut, samtidigt som det inte är för mycket att välja på. Positiv förstärkning genom syrar nu hela vår familjeliv och med den växer barnen till trygga, självständiga och kärleksfulla individer. Finns en utbildning för lärare i detta som heter ”Target teaching”, den skulle även funnits för alla föräldrar.
Kommentar från IKA
31 juli, 2009 kl 31 juli 2009 (10:39)
hejsan,
Jag är här för första gången, snubblade in av en ren händelse. Först vill jag gratulera till det väntade barnet, vilken lycka och underbar framtid som väntar DIG och din familj!
Sedan vill jag uttrycka mitt deltagande över förlusten över ERAN dotter. Jag har läst bakåt i dina inlägg.
Det är underbart fina inlägg och ljuvliga bilder av eran dotter, hon är vacker. Du får förlåta att jag använder nutida form men för mig finns hon för alltid nära ER, vakar över sin familj. Jag kan omöjligt föreställa mig den sorg som infinner sig vid förlusten av sitt barn, det är ofattbart.
Jag tackar för att du orkar delge dina känslor och tankar här på bloggen och jag kommer att återvända hit för att läsa dina framtida inlägg.
Jag har ingen personlig erfarenhet av den här sidan av vården annat än det man alltför ofta läser i tidningarna om människor som blivit utskrivna alldeles för tidigt och sedan tragiskt nog valt att korta sina liv. Det gör så fruktansvärt ont varje gång man läser.
Hur tänker politikerna egentligen? Ska en människas behov av hjälp förbises så här lätt?
Jag önskar DIG och din familj all lycka i framtiden
Kram/IKA
.-= IKA´s last blog ..Bilder från sjukhuset =-.
Kommentar från essko
7 augusti, 2009 kl 7 augusti 2009 (15:02)
Jättebra att du tar upp hur viktig och effektiv positiv förstärkning är. Men som beteendevetare måste jag bara hålla med dig om att det är lätt att blanda ihop de inlärningsteoretiska begreppen! Negativ förstärkning är en önskad konsekvens på ett beteende där något försvinner (negativ, alltså minus) , vilket i framtiden ökar sannolikheten för att beteendet ska upprepas. Det är alltså inte något som är negativt laddat, som ordet lätt kan få en att tro. Man skulle kunna säga ”av-förstärkare” istället för negativ förstärkare, eftersom ”negativ” här bara betyder att något försvinner – något som man vill ska försvinna. Krångligt, jag håller med:) Ett exempel är att en pappershög försvinner som konsekvens av att man jobbar. Beteendet att jobba blir förstärkt av att pappershögen minskar. Beteendet ”att vila en timme” blir förstärkt om man är trött, men tröttheten försvinner (därav ”negativ”) efter vilan.
Att ge någon kritik för ett beteende man vill få bort kallas positiv försvagning (något tillkommer, men är ämnat att försvaga beteendet som kritiseras) – men det ÄR bara positiv försvagning i de fall det faktiskt minskar beteendet. Negativ försvagning finns förstås också, för att göra allt så knepigt som möjligt;) – negativ försvagning är när något (som man vill ha) försvinner, som en konsekvens på ett beteende. Detta i sin tur gör att beteendet minskar i framtiden (eftersom det man ville ha försvann). Exempel uppmärksamhet. Ett ”bus” som är ämnat att skaffa mycket uppmärksamhet, kan minska i framtiden om det inte verkar som om någon bryr sig om buset.
Gemensamt för de två försvagningsmetoderna är att de kan vara väldigt effektiva på kort sikt, men på lång sikt har de många dåliga biverkningar. Exempelvis kan de försämra relationen mellan de inblandade personerna, och det kan ge osäkerhet om vilket beteende som är accepterat. De kan också minska förekomst av beteende generellt, vilket sällan är önskvärt. Positiv förstärkning är det som är mest effektivt, och också (tycker jag) lättast att skapa situationer för. Så: bra att du tog upp det!
Kommentar från Ludmilla
7 augusti, 2009 kl 7 augusti 2009 (17:03)
Essko: tack snälla för ditt klargörande inlägg om begreppen. Du har så rätt och jag lyckades falla i fällan av förenkling och slarvigt skrivet inlägg! Tack!
Kommentar från MizzLiz
9 augusti, 2009 kl 9 augusti 2009 (14:19)
Hej Ludmila,
Har tittat in till dig många gånger och beundrat din styrka.
Denna gången kommenterar jag för att lämna en viktig länk där det i innehållet finns ytterligare en länk till en artikel du förmodligen vill länka till.
http://blogg.aftonbladet.se/4657
Önskar dig all lycka!
Kram
.-= MizzLiz´s last blog ..Mitt självförtroende……/MizzLiz =-.
Kommentar från strumpor
4 juni, 2011 kl 4 juni 2011 (23:07)
Min kusin rekommenderade den här bloggen och hon var helt rätt att hålla upp det fantastiska arbete
Kommentar från Ingrid
30 juli, 2009 kl 30 juli 2009 (12:03)
Hmm, jodå visst är det här rätt och riktigt och det jobbar vi stenhårt med just nu. Det ger effekt, men det tar tid att vända trenden så att säga.
Har ganska nyligen lagt ifrån mig en bok som jag blev urförbannad på medans jag läste. Den heter ”Älskade, förbannade tonåring” och har fått positiv uppmärksamhet i pressen. Boken förutsätter att tonåringen alltid är glatt mottaglig till förälderns tankar och att tonåringen villigt och lätt kan styras av vuxenvärlden. Författarna till boken kan gladeligen få låna min tonåring i ett år. Jag lovar de kommer att ändra sig och dra tillbaka allt de skrivit i boken.
Var på kurs någon gång och fick höra en story om en duktig säljare och hans samtal med chefen…
Säljaren blev inkallad på chefens kontor för att få både ros och ris. Chefen hade fått lära sig att har man både negativt och positivt att förmedla ska man börja med att förmedla det positiva, därefter det negativa, så chefen började med att berömma säljaren för dennes goda resultat.
När de två hade talat om detta en stund så började chefen med att förmedla det negativa vilket inte var något stort i sig utan bara handlade om säljarens strumpor. Företaget hade klädkod och säljaren hade fel färg på sina strumpor.
Åååh, tänker man när man hör denna berättelse, enkelt åtgärdat.
Men så enkelt är det inte. När säljaren kom hem till sin fru så berättade han att han blivit inkallad till chefen för ett samtal om sina strumpor och var egentligen ganska kränkt över det inträffade. Han beklagade sig över att han inte hade rätt färg på sina strumpor och var allmänt irriterad hela kvällen.
Han glömde dock att berätta om sina goda säljresultat.
Det här är ett typiskt exempel på hur selektivt hjärnan kan jobba, men varför väljer hjärnan att höra det negativa som i det här fallet var en småsak och enkelt att åtgärda, istället för att höra det positiva.
Jag tror att vi måste träna våra barn och ungdomar att ta emot ord som söt, vacker, älskling, -jag älskar dig för att du är du, osv. Att ge våra barn självkänsla. Ofta så är våra barn duktiga på att prestera och klara av, vill lära osv. men självkänslan glöms bort.
Har man bra självkänsla kan man bygga självförtroende.