Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Nystart

7 augusti 2009 (16:53) | allmänt, babysim | av: Ludmilla

Vår familj arbetar intensivt med att skapa oss en mening utan Linnea. Vi skapar nya minnen och startar om på olika sätt.

En annan slags nystart är att Linneas Simskola startar på två nya orter nu i augusti. Vi startar verksamhet både i Gävle och i Västerås. Det känns väldigt roligt och spännande att kunna erbjuda en verksamhet jag är stolt över även på fler orter än i Uppsala och Stockholm!

I Gävle är det på Södertull och i Västerås på Eriksborg.

Livet slingrar sig fram och det gäller att ta fasta på det positi

Kommentarer till inlägget

Kommentar från annika
7 augusti, 2009 kl 7 augusti 2009 (21:17)

Ja, ni gör rätt!
Skapa mening i tillvaron och se framåt med Linnea i hjärtan och tankar.
Tänkte så på Linnea igår då en kvinna klivit ut från perrongen på Svågertorps station i Malmö kl 10.30 , inför ögonen på chockade resenärer på väg till Danmark.
Tågtrafiken stod stilla några timmar, ett liv släckt för evigt, förkrossade anhöriga, hade hon sökt vård? Bara frågor, inga svar….
Samma sak hände när vi skulle resa från Köpenhamn till Aalborg, vid Roskilde hade någon blivit påkörd av tåg…det är så sorgligt och så hjärtslitande när man vet hur det känns att leva kvar som anhörig…och bristerna i vården.

Kram till hela familjen

Annika

Kommentar från Gunilla
7 augusti, 2009 kl 7 augusti 2009 (22:13)

Lycka till med allt!
.-= Gunilla´s last blog ..Redo för sex =-.

Kommentar från Ulrika
8 augusti, 2009 kl 8 augusti 2009 (9:01)

Tassar förbi o önskar en fortsatt trevlig helg! Kram
.-= Ulrika´s last blog ..Tänkt om man hade.. =-.

Kommentar från Carina
8 augusti, 2009 kl 8 augusti 2009 (18:42)

Ni gör så rätt, Linnéa kommer ju alltid att finnas i era minnen, men mycket viktigt att ni skapar nya med. Jättekul med simskolan och så en liten i magen.
Kram och lycka till!

Kommentar från Leena
8 augusti, 2009 kl 8 augusti 2009 (21:37)

Så går livet vidare utan våra älskade barn.
Och det finns så mycket att glädjas åt…
Lycka till med simskolorna.
Kram
.-= Leena´s last blog ..Fullt upp med flytten… =-.

Kommentar från MizzLiz
9 augusti, 2009 kl 9 augusti 2009 (16:42)

Hej Ludmila,
Upptäckte att jag kommenterat en tidigare artikel. Det skulle ju ha varit den senaste. Gör om det så att du inte missar inlägget av Liz.
Har tittat in till dig många gånger och beundrat din styrka.
Denna gången kommenterar jag för att lämna en viktig länk där det i innehållet finns ytterligare en länk till en artikel du förmodligen vill länka till.

http://blogg.aftonbladet.se/4657

Önskar dig all lycka!
Kram
.-= MizzLiz´s last blog ..Mitt självförtroende……/MizzLiz =-.

Kommentar från Jojjan
9 augusti, 2009 kl 9 augusti 2009 (16:58)

Vad roligt att ni expanderar! Mera babysim till folket! Lycka till!
.-= Jojjan´s last blog ..Färdkost =-.

Kommentar från Ludmilla
9 augusti, 2009 kl 9 augusti 2009 (21:07)

Tack för din kommentar och länken. Jag hade fått den av Lisa redan tidigare men jag håller med dig om att det är toppen att hon går ut på det här viset!!

Kommentar från ullrika
10 augusti, 2009 kl 10 augusti 2009 (21:12)

jag förstår verkligen inte hur det går att leva vidare efter att ha förlorat sitt barn. inlägget här ovanför var ett av de mest gripande jag läst här hos dig på länge. du har så underbara barn Ludmilla. och du är fantastisk. det vet du att jag tycker!
.-= ullrika´s last blog ..9.8 – om två årsdagar. =-.

Kommentar från Helene
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (23:18)

Vad spännande! Stort lycka till! Kram
.-= Helene´s last blog .."Jag blundar och håller andan lite till…" =-.

Kommentar från Cecilia
18 februari, 2010 kl 18 februari 2010 (14:00)

Ibland söker jag på nätet och idag kom jag av någon anledning till den första kommentaren på detta inlägget. Det handlar om min mamma, det var hon som gick framför det där tåget. Det gör så ont i mig på flera sätt. Både att hon gjorde det, och sättet hon valde. Framför ögonen på de andra resenärerna, som stod där maktlösa och inte hade en chans att göra någonting. Som tvingades se det och bär de bilderna på sina näthinnor för evigt. Jag bär också bilder, men mina är påhittade – de kommer aldrig bli lika realistiska och fruktansvärda som de riktiga bilderna.
Ta hand om dig, jag läser din blogg ofta.
Kramar

Kommentar från Ludmilla
18 februari, 2010 kl 18 februari 2010 (14:08)

Cecilia: Det gör mig verkligen ont att läsa om din mamma.
Det är så svårt att förstå. Det var ju samma sak med Linnéa som både orsakade tågchauffören, resenärerna och vittnen en sådan hemsk sak.

Varm kram!
.-= Ludmilla´s last blog ..”Lilla Sophie… =-.

Skriv någonting