Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Livet går vidare…

28 september 2009 (6:21) | att hjälpa andra, döden, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag skriver SvD om min sorg efter Linnéa. Jag blir glad över att man vågar skriva om sorg och självmord. Jag är helt övertygad om att det är den rätta vägen att gå. Vi måste bli mer öppna. Det är det som kommer att kunna göra skillnad.

Jag gissar att det faktum att jag är gravid sätter saker och ting på sin spets. Liv och död, i en enda dans. Jag lever med ytterligheterna som en vardag.

Glöm inte Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60.

Hit kan du som har självmordstankar ringa och få stöd av professionella personer. Tveka inte!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Åse Johansson
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (8:03)

Läste artikeln i SVD . Något som hjälpt mig mycket igenom sorgen när Mårten dog 30 år gammal var boken ”Profeten” av Kahlil Gibran. ”ty vad annat är att dö än att stå naken i vinden och smälta in i solen”

” Somliga säger: Glädjen är större än sorgen, och andra säger: Nej, sorgen är störst… Men jag säger er att de är osiljaktiga.
De kommer tillsammans, och när en av dem sitter ensam med er vid ert bord, minns då att den andra sover i er säng”….

Stor Kram Åse

Kommentar från a
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (8:11)

Du har hjälpt mig väldigt mycket genom din blogg. Jag fick hjälp att samla mod att söka hjälp. Sedan har vissa saker du skrivit hjälpt mig, t.ex. man har en överlevnadsplikt som förälder, det tänkte jag på när jag mådde som allra sämst. Sedan när du har skrivit om hur du har utsatt dig för det som har varit svårt och inte bara undvikit. Det har gett mig mod att genom små steg utsätta mig för svåra saker. Är inte i mål än , men åtminstone på väg.

Jag kämpar på, mår absolut inte bra, men det går åtminstone bättre nu och jag har fått hjälp.

Kommentar från Malin
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (9:21)

Jag vet att jag inte kan tänka mig den djupa sorg som du har gått igenom och fortfarande lider av men jag vill skänka dig ord till tröst. Jag var på seans för ett tag sedan och det kom fram en död som ville förmedla att han levde på andra sidan och hade det bra och varje morgon försökte han trösta och torka tårarna på sin mammas kinder för han visste hur djup hennes sorg var varje morgon hon vaknade och satte sig upp i sängen. Han råkade ut för en mopedolycka och ett medium i publiken kände igen pojken och skulle förmedla till sin son som varit hans kamrat detta meddelande och till modern. Det kändes mycket rörande. Jag vet att alla inte tror på ett liv efter detta men jag vill i allt lidande visa ljuset. Jag hade depression i min ugdom så jag vet hur det känns och det är hemskt. Jag är ledsen över att din dotter inte fick den hjälp hon behövde.

Kommentar från Hasse, Ninna, William o Tom
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (9:32)

Hej Ludmilla
Vi har först nu fått veta/förstått att Linnéa tagit sitt liv. Vi har dig och din familj i våra tankar. Kämpa på.
Hasse m. fam.

Kommentar från Anna
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (9:48)

”Det är en sak att acceptera att hon är död. Det är en helt annan sak att försöka acceptera att hon aldrig mer kommer tillbaka. 16 månader är en lång tid att inte träffa sitt barn.”
Du sätter verkligen fingret på en svårbeskrivbar känsla och något som kan få mig i gungning efter att ha förlorat min alldels för unga och hälsosamma mamma i cancer – har jag egentligen förstått att hon är död?
Tack, det var lite förlösande för mig.
Jag vet inte vad mer jag ska säga, men själv försöker jag njuta av livet, uppskatta det jag har och inte grämas över ytliga ting.
Ta hand om dig och lycka till med bebisen!
Hälsn Anna

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (10:06)

Jag läste artikeln nyss och därför kom jag in här på din sida. Ja. det är så viktigt att prata om det här och du gör det så oerhört bra. Du har en förmåga att sätta fingret PRECIS där det ska sättas…!
.-= Tonårsmorsa / Fatou´s last blog ..Ny insamling till Carl Cykeltaxi! =-.

Kommentar från Karolin
28 september, 2009 kl 28 september 2009 (11:17)

Jag tycker det är jättebra när det skrivs artiklar om sorg och artiklar om ”tabubelagda” ämnen som självmord och om barn som dör. En jättefin och bra artikel!

Jag brukar inte vilja säga att livet går vidare, jag brukar säga att jag fortsatte att leva men ett annat liv än det jag hade innan jag blev änglamamma, men så hade jag inga barn annars i livet då, så jag kunde ju välja att leva vidare i ett annat liv, har man barn sedan förr är det inte samma sak.

Kommentar från Ann
27 april, 2011 kl 27 april 2011 (10:31)

Jag ringde till nationella hjälplinjen t 3 gånger och första gången blev jag illa behandlad av en äldre man som svarade. Jag blev misshandlad och då ringde jag för att bearbeta traumat och den äldre mannen tjatade om polisanmälan hela tiden istället för att lyssna och hjälpa mig att bearbeta traumat. Herregud jag vet väl om att man kan anmäla!! Jag sade att jag inte vågar gå ut och på det svarade han men gå inte ut då! Andra gången jag ringde var det samma sak fast det var en annan som svarade och det enda hon tjatade om att söka hjälp och inget mer. Snälla ni man vet ju att hjälpen finns men man vill prata om traumat eller händelsen. Den tredje gången jag ringde på grund av att jag blev utskälld av psykopat på stan och då sade mannen som svarade, men ringer du hit för en sådan sak! Nationella hjälplinjen är ett stort skämt och inget mer.

Skriv någonting