Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Liv på förmiddagen och död på kvällen

11 oktober 2009 (16:09) | barn, död, graviditet, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

I torsdags var det en dag full av kontraster.
På förmiddagen var Johan och jag på Danderyds förlossningsavdelning och träffade Nicole Silverstolpe som är chefsbarnmorska där. Det var när vi gick profylaxkursen för Carina Rylander och BabyZ som jag fick upp ögonen för Danderyd. Vi har ju ett ABC-avtal vilket gör att vi inte behöver föda i Uppsala utan kan välja sjukhus. Det jag varit rädd för är att man kommer till en förlossning där det är fullt, just när man är sårbar och känner att man bara måste få hjälp. Carina Rylander tipsade om att vi kunde besöka Auroramottagningen även på Danderyds sjukhus, så vi fick remiss dit.

Besöket på Danderyd skiljde sig mycket från Aurorabesöket i Uppsala. Det var två mycket bra besök i Uppsala. Barnmorskan tog sig tid (1h per gång) att gå igenom våra tankar kring tidigare och kommande förlossning. Hon tyckte inte att våra önskemål var konstiga på något sätt (framför allt att slippa vara ensamna när barnet föds) och allt dokumenterades på ett bra sätt.

Men besöket i Danderyd var på ett helt annat sätt. Nicole Silverstolpes empatiska och bekräftande sätt värmde oss båda in i hjärteroten. Hon undvek inte heller detta med Linnéas död utan tvärtom tog upp detta som något som självklart kommer att påverka. Under förlossningen kommer antagligen väldigt mycket tankar upp och även förstärkas av att det är en flicka som föds. Vi upplevde Nicole Silverstolpes engagemang som genuint. Vi kände oss inte bara som ”patienter”.

Hennes konkreta förslag mynnade ut i att vi ska träffas igen om tre veckor och då göra en undersökning för att se hur ”mogen” livmodertappen är. När man är omföderska kan livmodertappen börja öppna sig flera veckor före förlossningen sätter igång. Man gör sedan täta uppföljande undersökningar för att se när man är mogen och då kan man ta hål på hinnorna så att värkarbetet sätts igång. På så sätt kan man planera ett par dagar i förväg och då sätta igång förlossningen på morgonen och föda barn under dagen då man kan ha planerat in rutinerade barnmorskor som redan innan är förberedda på just oss.
Det känns nästan lite för bra att vara sant!

Efter besöket på förlossningen åt vi lunch på golfrestauranten vid vattnet. En strålande vacker dag och vi kunde sitta ute och äta.

På kvällen var det LevaVidare-grupp. Den här gången var även (min äldsta dotter) Emelie med. Hon har inte velat följa med tidigare. Det var väldigt fint att ha henne med och hon berättade då hennes historia. Det var väldigt intressant att höra hennes historia om hur hon förlorade sin lillasyster. Det är en unik historia med en unik sorg, trots att det är Linnéa som det också handlar om. Emelie var inlagd på kirurgen när Linnéa tog sitt liv och de hade inte träffats på en dryg vecka. Just den sista dagen var jag ju på väg med Linnéa till Emelie för att de skulle träffas, men det var ju då Linnéa blev arg och sprang tillbaka till BUP. Emelie berättade om när vi, resten av familjen, kom upp till henne på lördagmorgonen och berättade att Linnéa var död. Emelies berättelse grep tag hårt i mig och gjorde det hela verkligt, ett kort tag igen.

Vi var ganska många denna gång i gruppen och ett par var helt nya. Det är en mycket fin gemenskap att dela det svåra vi har varit med om, på det här sättet. Nästa gång är den 12 november kl 18.30 i Sensus lokaler (Västra Ågatan 16, Uppsala).

Man blir trött av prata om sorgen och den man saknar, men det är fullständigt nödvändigt för att komma igenom sorgen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Soulsister
11 oktober, 2009 kl 11 oktober 2009 (19:23)

Förstår att det är jobbigt med kontrasterna, nytt liv och sedan Linnéas bortgång på kvällen. Va skönt att Emelie fick vara med och dela med sig av sin berättelse.

Va skönt att det kändes bra med den ”nya” barnmorskan. Gör gott att det finns guldkorn när de behövs 🙂

KRAM
.-= Soulsister´s last blog ..Även på jobb =-.

Pingback från Ludmillas Blogg » V 38 (37+0)
26 oktober, 2009 kl 26 oktober 2009 (9:44)

[…] fredag ska vi till Danderyds förlossningsavdelning och göra en mognadsbedömning av livmodertappen för att se när det kan vara läge att sätta i gång förlossningen. […]

Pingback från Ludmillas Blogg » Förlossningen del 1
21 november, 2009 kl 21 november 2009 (21:58)

[…] har som jag tidigare skrivit gått på samtal på Auroramottagningen både i Uppsala och Danderyd eftersom vi hade tidigare negativa erfarenheter. I Danderyd har vi blivit så oerhört väl […]

Skriv någonting