Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Höststök

13 oktober 2009 (19:46) | barn, döden, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Pojkarna pysslar på storasysters grav...

Pojkarna pysslar på storasysters grav...

Ja, imorse snöade det här i Uppsala. Riktigt stormade ett tag. Sedan smälte det bort, men var fortfarande kallt.
Jag tycker att varje steg framåt i tiden känns skönt. Att det blir kallare visar att tiden går och jag kommer längre ifrån Linnéas dödsdag och närmare lillasysters födelsedag.

Jag försöker att fokusera mer framåt nu. Försöker att inte grotta ned mig i sorgen. Måste framåt. Måste samla krafter. Måste se till att orka de sista veckorna och sedan förlossningen och tiden med en liten baby. Jag har därför avbokat i stort sett alla sociala möten, avböjt TV-reportage och den senaste veckan även tre tidningsreportage. Jag vet att jag gjort ett medvetet val att vara öppen om sorgen efter Linnéa och om självmord, men just nu måste jag fokusera på familjen och lillasyster. När hon är född och vi kommit i ordning kan kan återigen tänka mig att delta i media och föreläsningar.

Vi städade på graven idag. Det är så mycket löv hela tiden som faller ned. Det är en del jobb med det. Pojkarna pysslar och fixar. De vet vad de ska göra. För de har haft en död storasyster i mer än 16 månader nu. Oscar undrade om det hade gått ett år nu och jag påminde honom om att vi hade haft öppet hus hemma hos oss när det gått ett år. Jonas undrade om vi skulle ha det när det gått 2 år också.
-Det tror jag inte sa jag, och förklarade att det inte är så vanligt att man har minnesdagar på det sätt vi gjort det.

Det är en konstig världsbild mina barn har fått. Att ett syskon kan dö ifrån en. Att en älskad och fantastiskt uppskattad storasyster ställer sig framför ett tåg för att hon vill dö. Om det kan hända… kan ju allt hända…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tizzel
14 oktober, 2009 kl 14 oktober 2009 (7:20)

Ja, det är en märklig världsbild de – och du – har fått!
Jag tycker det ser ut som att en av killarna har krattat ett hjärta där i sanden? Det ser fint ut!
Kram i höstrusket!
.-= Tizzel´s last blog ..Så olika ljuset faller… =-.

Kommentar från Cherie och Viggo
14 oktober, 2009 kl 14 oktober 2009 (7:28)

Nu faller flingorna igen utanför mitt fönster….ännu mera teckan på att tiden går.
Linnéas grav är alltid så fin, vi går förbi den ofta när vi är ute och går. Viggo gillar att titta på fjärilen….

Mår så gott ni kan! Kram

Kommentar från Dottern
14 oktober, 2009 kl 14 oktober 2009 (7:41)

Samtidigt som de kommer ha en helt annan syn på verkligheten än andra i deras ålder kommer de nog hantera motgångar på ett annat sätt än sina jämnåriga. När man varit med om att förlora en älskad på detta fruktansvärda sätt ser vardagsproblem tämligen bleka ut. Kanske är det så att det fruktansvärda som hänt även kommer att stärka dem.

Massa kramar till er alla!
.-= Dottern´s last blog ..Stockholms Stadsmission startar ny terapiverksamhet för unga män =-.

Kommentar från Lena B
14 oktober, 2009 kl 14 oktober 2009 (13:33)

Än har jag inte sett några snöflingor, tack och lov, för om vinter tycker jag inte!
Var det inte nyss du talade om att du var gravid…men helt plötsligt har det blivit ”några dagar” kvar till bebis kommer! Ja, den är märklig ”den där” tiden.
Men jösses, vad spännande det ska bli…både för dig/er och alla vi som följer dig på din blogg.
Tack för att du delar med dig, Ludmilla.
Kram

Skriv någonting