Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Mötet med psykiatrin – ur ett maktperspektiv

11 november 2009 (11:25) | allmänt | av: Ludmilla

En läsare har i ett studiearbete intervjuat ett antal personer om deras uppfattning om psykiatrin. Här kommer valda delar av den.

Mötet med psykiatrin – ur ett maktperspektiv

Kotcher Ahmad, Petra Frykensjö, My Paulsson, Hanna Åberg (Örebro Universitet)

Syftet med denna artikel är att undersöka hur patienter upplever mötet med psykiatrin. Mer precist handlar det om att undersöka upplevelserna ur ett maktperspektiv. För att precisera syftet har vi utgått från följande frågeställning: Under vilka former kommer maktrelationen mellan patient och vårdgivare till uttryck i mötet med psykiatrin?

I mötet mellan klient och hjälpare finns det olika varianter av makt som uppträder. En konkret form av makt är den interpersonella, den som uppträder mellan två personer där den ena är underordnad och den andra överordnad.
Denna makt kan delas in i fem underkategorier: formell makt, fysisk makt, ekonomisk makt, expertmakt, nätverksmakt.

Exempel ur materielet:

Formell makt
”De rotade igenom min väska, något jag var totalt oförberedd på…”
(Kvinna, 31 år)

”Det handlar om maktutövande där någon helt godtyckligt bestämmer vad som är dina rättigheter.”
(Kvinna, 35 år)

Fysisk makt

”Fyra poliser och minst fyra vårdare hjälptes åt att bära in mig de högst sex metrarna till bältessängen. Jag spottade två gånger på golvet. De drog ner byxorna på mig och gav mig en spruta med lugnande medel. Först fortsatte jag försöka ta mig loss, men sen fick jag två sprutor till. Efter det domnade jag bort”.
(Kvinna, 35 år)

”Jag gallskrek, dom höll i. Dom sa att jag fick skylla mig själv.”
(Kvinna, 20 år)

Ekonomisk makt
Den ekonomiska makten har beskrivits av flera personer i undersökningen. Bland annat har resursbrister i vården varit återkommande i berättelserna.

”Jag sa att jag ville lägga in henne. Sköterskan jag pratade med tyckte att ”Anna” hade det bäst hemma och att jag skulle vaka över henne… jag kände inte att de tog mig på allvar och att det berodde bland annat på platsbrist”.
(Kvinna, okänd ålder)

Sedan har även upplevelsen av att patientens behov inte blir tillgodosedda, att patienten känner sig förbisedd framkommit.

” X: Jag behöver akut bedömning av läkare, eller hembesök. Jag har världens ångest. Jag är rädd att jag tar livet av mig.
Sjuksyrran – eh…ja eh.. jag ska ringa mobila teamet och säga till…
X – ringer du mig sen?
Sjuksyrran – eh jaa…
X – du ringde mig aldrig, vad sa mobila teamet.
Sjuksyrran – ja. Dom hade väldigt mycket att göra… dela ut mediciner.. dom kanske kommer.. om ett par timmar
X – fast det här är akut, jag orkar verkligen inte mer!
Sjuksyrran – jo men dom kommer ju… om ett par timmar… kanske..?”
(Kvinna, okänd ålder)

Expertmakt
”Nån sköterska sa att: ´jag har då aldrig träffat någon som är värre än dig´ då får man ju en känsla av att man kanske är ett hopplöst fall… när till och med personalen på en avdelning säger så, då tänker man att det här är ingen idé, det kommer aldrig bli bra.”
(Kvinna, 20 år)

Nätverksmakt (Kollektiv makt bland personalen)
”Han visste inte vad som pågick och inte ens vart han var.
Ingen talade om att han var på ett sjukhus och att han var tvångsintagen.”
(Man, 20 år)

Diskussion och slutsats

Resultaten i denna kvalitativa forskning påvisar att patienters upplevelser av den psykiatriska vården i stort är negativ. Vidare konkluderar vi att en ojämlik maktstruktur mellan patient och vårdgivare föreligger, där konsekvenserna av maktmissbruk kommer till uttryck i olika former. Vi har vidare observerat att patienternas berättelser genomgående behandlar och beskriver olika former av kränkningar. Vidare forskning bör behandla vårdgivares upplevelser kring yrkesrollen, för att sedan analyseras ur ett maktperspektiv

En risk med detta material är att det inte råder någon balans mellan negativa och positiva upplevelser, vilket kan ge en entydig bild av hur verkligheten ser ut. För att råda bot på detta bör man aktivt leta efter positiva upplevelser för att ge en vidare bild. En anledning till att nästintill endast negativa upplevelser från psykiatrin funnits kan vara att människor inte tenderar att skriva om positiva upplevelser, speciellt i mötet med vården då det kan ge skamkänslor. Denna studie skulle även kunna ha genomförts med kvantitativa metoder där patienter själva skulle kunna fylla i ett formulär och en skattningsskala. Ytterligare något som kunde ha förbättrats i denna studie är urvalet. Det material som har funnits har haft övervikt av kvinnor och åldrar har inte kunnat fastställas hos alla. Det är svårt att fastställa reliabiliteten i materialet då subjektiva upplevelser undersökts. Denna studie har utgått från tolv berättelser, antalet kan med fördel utökas för att stärka reliabiliteten. Fördelen med studien är att klienternas berättelser inte på något sätt blivit styrda, utan de har redan tidigare publicerat sina upplevelser i någon form.

Hawaiideklarationen föreskriver psykiatrikers yrkesetik, som expert och professionell bör således arbetet präglas av respekt för patienten (Hawaiideklarationen II 1983). Trots denna deklaration har resultatet visat att flertal av patienter och anhörigas berättelser berör brister i det professionella bemötandet. I studien av Olofsson och Jacobsson (2001:361) så visar resultaten att många av patienters berättelser handlar om att inte bli respekterad som människa. Skau (2006:126) skriver att kränkningar av klienter förekommer varje dag och är ett tabubelagt ämne. Med kränkningar definierar Skau allt från enstaka ord, till övergrepp och misshandel, vidare menar författaren att det är ett mycket brett begrepp som rymmer många företeelser.

Enligt Skau (2006) uppfattar inte personalen sin egen maktposition utan anser sig själva som hjälpare. Det är viktigt att vara medveten om den makt som faktiskt föreligger i vårdsituationen, vilket måste tydliggöras för att kunna hantera de negativa konsekvenserna. För att belysa denna aspekt ges förslag på vidare forskning som studerar vårdgivarens upplevelser och relation till sin roll i maktrelationen. Denna forskning kan bidra till att belysa de maktrelationer som finns inom psykiatrisk vård.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Innie
11 november, 2009 kl 11 november 2009 (12:31)

Åh vad intressant! Har du någon länk till uppsatsen Ludmilla eller går den att få tag på över internet? Jag vill läsa hela! 😀
.-= Innie´s last blog ..Bemötande II =-.

Kommentar från Lisa Blom
11 november, 2009 kl 11 november 2009 (17:25)

Vilken intressant undersökning! Det är märkligt hur man kan utnyttja sin maktposition på olika sätt så det blir så fel..

Kommentar från catarina
11 november, 2009 kl 11 november 2009 (17:56)

intressant studie! skrämmande att utnyttja sin makt på detta sätt som beskrivs. Det låter som om psykiatrin lever kvar på 1800 talet, har dom inte hälso o sjukvårdslagen att följa d v s lika bemötande ovsett kön, hudfärg, religion, sexuell tillhörighet, sjukdom… Skumt! jag har gjort min psyk.praktik på ett center för personer med bla djupa depressioner o personlighetsstörningar o där förekom ingenting som uppfattades negativt. Man resonerade o det var bra kvalitet på avdelningen! men en del av gruppövningarna kändes fruktansvärt märkliga som att sitta i en ring o kasta en badboll till varandra el ligga på ett liggunderlag i en cirkel o lyssna på fågelkvittet o rita teckningar till ett givet tema o så gå fram o berätta om sin bild o alla skulle säga en bra sak o en mindre bra sak om teckningen… kändes lite konstigt bland vuxna människor!

Kommentar från tokfia
11 november, 2009 kl 11 november 2009 (19:38)

Som patient på 70-talet är jag inte förvånad. Som icke patient på 2000 talet är jag djupt besviken och ledsen över hur patienter fortfarande behandlas som 2:a klassens medborgare.

Kommentar från Mario
12 november, 2009 kl 12 november 2009 (0:18)

Jag kan bara säga att jag har drabbats av så mycket både fel och brott och vuxna som varit inblandade har haft fängelsedomar, böter, uppsägningar, minst 10 prickar på sig och mycket mera. Skulle jag ha tid och resurser att berätta allt så skulle det bli flera böcker av övergrepp värre än 1800 talets mot en undergiven person vilket de senare upptäckt och sedan kastat ut mig ut i tomhet.

Kommentar från Patricia
12 november, 2009 kl 12 november 2009 (21:16)

Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp.
Jag var rädd för mitt liv och dissocierade.
Polisen hämtade mig mitt ute på ringvägen när jag försökte ta mitt liv och de tog mig till bup (jag var 15 år då ,nu 16)
det var fem poliser och minst fyra bup personal som höll mig nertryckt mot golvet..jag hade handbojor.
de tog in mig till bältesrummet men sedan så sa överläkaren att jag inte var i behov utav hjälp så de kunde inte göra något…
jag slängde mig mot väggar och dunkade mitt huvud mot dgolvet. sen hoppade poliserna på mig igen.
jag låg där på golvet…fortfarande i handbojor i minst en timma.
Sedan sa de att de skulle hjälpa mig..men de gjorde de inte de bältade fast mig och drog ner byxorna på mig och gav mig en spruta…sedan en till med dubbel dos.

Jag blir så äcklad och arg!
Är det här ”hjälpen” som finns att få.
att jag ”offret” ska bli behandlad på det här sättet…som en brottsling. som att det är jag som har gjort fel.
Jag kämpar varje dag med minnen, jag kämpar varje dag med att gå vidare, jag är rädd för att mådåligt (vilket jag tycker är en mänskligrättighet)
för om jag mårdåligt då är det så här dom behandlar mig.

Jag tycker verkligen att det är bra att såna här frågor tas upp, att man visar så här är vården i sverige. om man ens kan kalla den vård.

tack

Kommentar från mange
14 november, 2009 kl 14 november 2009 (0:53)

fass‭t det är ju så att man måste skilja på personal och patienter. man måste visa att personalen har mer att säga till om och det kan visas på olika sätt. man ska ju inte göra illa folk, men en del patienter verkar tro att de är de enda viktiga och de enda som behöver hjälp och är bara uppmärksamhetssökande. då måste man visa dom sin plats. annars skulle det ju vara total förvirring om man inte hade olika positioner i systemet och rättade sig efter dom.

Kommentar från casino på svenska
3 januari, 2011 kl 3 januari 2011 (14:31)

Tack. Jag älskade verkligen berättelsen

Skriv någonting