Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

På benen

29 november 2009 (22:11) | Efter förlossningen, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

På sjukhuset

På sjukhuset

Nu är jag åter på benen.

Vilken historia… Vilka veckor detta har varit… Först förlossningen, sedan Oscars maghistoria (troligen blindtarmen) och nu det här.

I onsdags gick jag och la mig med lillasyster 22.30.
23.30 vaknade jag av att jag frös så att jag skakade. Jag klädde på mig och tog ett extra täcke över mig och försökte igen, men skakade och hackade tänder. Johan hämtade ytterligare täcken.
Tempen var då 38,4. Jag tog Alvedon och väntade. Vi spekulerade först i om det kunde vara hormonomställning i samband med amningen eftersom jag hade haft kortvarig frossa några dagar tidigare.
Jag blev sämre och Johan ringde min mamma som snällt nog kom mitt i natten och barnvaktade killarna.
Vi åkte iväg till Ackis. Ibland känns det väldigt skönt att bo på 10 min avatånd från ett stort sjukhus.

Jag var väldigt ynklig när vi kom till kvinnokliniken. Jag togs omhand direkt. Tempen var nu 40,5 och jag slutade frossa efter en stund (=febern slutade stiga).
Läkaren undersökte mig och berättade att hon trodde det var livmoderinflammation.

Nu kommer vi till ett läge där det både är bra och dåligt att vara läkare själv.
-Bra, för att man vet vad man ska påpeka, vad man tittar efter och att man förstår det som händer.
-Dåligt, för att man kan bli avigt bemött om man är för frågvis, vet hur illa det kan vara och att man vet alternativa diagnoser.

Eftersom läkaren grundade sin analys på sannolikhet och inte kliniska fynd (syntes inget på ultraljud, jag var inte särskilt öm över livmodern) skulle det teoretiskt även kunna vara svininfluensan (trots vaccination).
-Tänk om jag var jättesjuk i den och bebis skulle bli smittad? Vi ville bli testade för det också!

Jag lades in på avdelningen och man blododlade och gav mig sedan bredspektrum anitibiotika intravenöst (dropp). Sedan kom en barnläkare och tittade på bebis och så tog de prover i näsan på bebis och mig. Mitt inatten…

Vi behandlades nu som smittade och blev isolerade på salen. De som kom in på rummet hade full skyddsmundering med munskydd, handskar och förkläde. De såg ut som rymdvarelser : )
Influensaproverna visade sig senare vara negativa.

Jag har fortfarande inte fått svar på odlingarna så jag vet inte säkert vad det var men det troligaste är ändå endometrit, livmoderinflammation. Efter fem doser i dropp av antibiotikat kunde jag få åka hem med tablettbehandling istället. Idag var jag och lämnade prover igen och infektionsproverna fortsätter ned och jag fortsätter bli piggare.

Det är ju bra!

Före antibiotikas tid var infektion i livmoderslemhinnan en fruktad komplikation med hög dödlighet. I dag klarar vi detta utan att du får men av det, om du bara söker i god tid.

Om den inte behandlas är endometrit en mycket allvarlig infektion med hög dödlighet. Infektionen sprider sig till livmoder, livmoderns upphängningsapparat, bäckenväggar och blodkärlen där. Om infektionen sprider sig till blodkärlen kan det orsaka blodproppar och täppa till de stora kärlen. Infektionen kan också ge en infektion i bukhålan eller en blodförgiftning.

Mindre än en av hundra kvinnor får endometrit efter förlossningen. Tack vare god information och god vård med tillgång till antibiotika förekommer det knappast i Sverige i dag att endometrit inte behandlas i tid.

Growingpeople.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ann
29 november, 2009 kl 29 november 2009 (22:39)

Så skönt att du mår bättre! Kram Ann

Kommentar från Anna
29 november, 2009 kl 29 november 2009 (23:27)

Grattis hela familjen!! Men käre värld vilken pärs! Jag hoppas ni alla mår bra nu. Jag blir så glad att se lilla bebisen och jag förstår att hon verkligen ger er hopp om framtiden. Ingen kan ju ersätta Linnea men hon kan på något sätt ge er ny kraft!! Man blir nästan liten religös..men bara nästan =)! Kramar till er
.-= Anna´s last blog ..Biopsi nr 7 avklarad…nollad..dvs ingen avstötning!! =-.

Kommentar från Catarina
29 november, 2009 kl 29 november 2009 (23:46)

Å fy vad du råkat ut för!! Först en förlossning som är jobbigt nog och sedan tillstöter massa när man redan är slut plus Oscars mage. Är som att börjar det med nått kommer det på löpande band med annat med. Men skönt att du känner dig piggare nu iallafall. Å att det inte var ”svinis” med tanke på lilla Bäbis.

Massa stärkande kramar nu till att friskna till helt å puss på näsan på lilla Bäbis.
.-= Catarina´s last blog ..Domedagsväder! =-.

Kommentar från Lena B
29 november, 2009 kl 29 november 2009 (23:47)

Härligt att höra att du är bättre!
Men vad snopet att du inte fick en ”riktigt” diagnos.

Åh, lillbebis…lillskruttan, ja, det var tur att det inte var någon influensa!

kram

Kommentar från Lotta
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (1:14)

Grattis!

Vacker bild på din Linnea.
.-= Lotta´s last blog ..Award =-.

Kommentar från Trebarnsmamman
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (7:00)

Oj, oj, oj vilken turbulent november ni haft! Hoppas nu att december blir en supermysig månad då ni bara kan njuta av varandra och får vara friska!!!!
.-= Trebarnsmamman´s last blog ..Feber, astma och barnkalas… =-.

Kommentar från Mia
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (9:09)

Ja, tänkt så många olika komplikationer under, före och efter förlossningar som kunde resultera i dödlig utgång förr i tiden. Vi har det bra nu som har antibiotika och tillgång till kunniga läkare då kroppen spelar en ett spratt.
Hoppas ni får det lugnt framöver och att ni får en riktigt trevlig och mysig jul!
.-= Mia´s last blog ..Julpyntat och klart. =-.

Kommentar från Ingrid
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (11:56)

Skönt att du och lilltösen är hemma igen. Vila nu så du orkar bli ordentligt frisk.

Kram

Kommentar från Susanne
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (15:20)

Oj vilken mardröm! Hoppas ni blir pigga allihopa snart nu så ni kan få njuta av livet med bebisen!
Kramar!

Kommentar från Anna-Carin
30 november, 2009 kl 30 november 2009 (17:43)

Skönt att du mår bättre!

Ngot liknande drabbade mig efter två veckor jag fött våran son. Förlorade 2 liter blod, hade koagler och fick opereras, fick stanna kvar en vecka med dropp och blod. Jobbigt, eftersom jag även hade en fruktansvärd förlossning, med sugklocka, inga hjärtljud, gummistövlar och massor av blod mindre…pratade om ”barnsängsfeber” vad det nu innebär. Men jobbigt det va det. Läkarna visste inte om dom skulle klara mig på förlossningen, inte efter den stora blödningen heller. Mycket jobbig tid för min sambo, ja även för min mamma och pappa vaklart. Alla familjemedlemmar på båda sidor, och vänner… Jag va så inne i det, så jag klagade inte.
Min sambo fick gå ut ur förlossningsrummet, då kom det ut en sköterska med en kanna full med blod, trodde att jag skulle klara mig…

Skönt att det gick så bra för dig.
Njut nu av lillasyster, och lova att du luktar henne i nacken från mig, och skickar den ljuvliga doften till mig. Den bästa doft jag vet!
Va rädd om dig
Kram Anna-Carin

Skriv någonting