Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Nu ramlar det

16 januari 2010 (14:40) | Cancern, döden, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Rädd

Igår hade jag svårt att sova.
Tankarna mal i huvudet på mig.
Tänk om HCG inte har gått ned på måndag. Det betyder att behandlingen inte har effekt.
Hur ska jag kunna förhålla mig till det?

Tänk om det här är början på slutet? Att den sista tiden i mitt liv kommer att se ut så här. Behandlingar, osäkerhet och väntan på provresultat. Tänk om det här är bilden som mina barn kommer att ha av sin mamma. Ledsen och rädd.

Idag har håret börjat lossna. Inte i stora sjok men det känns liksom i hårbotten och så är det kanske 5 hårstrån i taget som följer med när jag drar handen genom håret. Är det nu man ska raka av det?

Det är ok att tappa håret. Men det är ett symbolvärde i det hela.

Tappa håret blir så väldigt mycket cancer.
Cancer blir så väldigt mycket död.
Hela jag signalerar sjukdom till min omgivning om jag inte har hår.

Rent psykologiskt fungerar det ju så att man inte bryr sig lika mycket om en flockmedlem som är döende. Man lägger inte kraft på den individen. Den lämnas så småningom att dö och flocken fortsätter framåt, mot nya betesmarker.

Jag blir det märkta djuret nu. Snart kan jag inte dölja längre hur sjuk jag är.
Hur länge flocken väntar på mig vet jag inte.

Ja, du hör ju hur jag deppar idag.
Usch! Jag försöker vara mindful och inte låta tankarna dra iväg. Oftast går det bra.
Men idag vill jag helst dra täcket över huvudet.

Snälla, håll alla tummar du kan för att B-HCG har gått ned ordentligt till på måndag. Då kan jag liksom pusta ut. Då vet vi att de cellgifter jag får fungerar.
Då vet vi att prognosen är god.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sara
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (14:56)

Åh, självklart håller jag alla tummar och tår!
Din flock kommer att finnas med dig under HELA din resa genom behandlingar till du är frisk. För frisk, det blir du. Dessa månader är en paus.
Tappa inte hoppet.

Mod och styrka

Kommentar från karibien
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (15:03)

Tummarna hålles.

Hårt.

Inte bara den här helgen utan resten av året

*kram*
.-= karibien´s last blog ..Bakslag =-.

Kommentar från Ann
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (15:08)

Tänker på dig och håller alla tummarna hårt hårt!Försök tänka ”bra”,för frisk blir du .Kramar Ann

Kommentar från Innie
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (15:14)

Usch, nu trängs tårarna i ögonvrån… Jag tänker så mycket på dej Ludmilla, du berör mej så vansinnigt djupt med dina ord, ditt förhållningssätt och din vilja att ta dej vidare. Jag håller tummarna för dej, alltid alltid, men extra hårt på måndag. Du ska klara det här. Du kommer att klara det här. Positiva tankar, positiva affirmationer. Det låter platt och oviktigt men jag tror du vet att det har betydelse. DU är betydelsefull.

Varma kramar till dej
.-= Innie´s last blog ..Avslut, bokslut och veckoslut =-.

Kommentar från Mia
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (15:39)

Jag ska hålla alla tummar jag bara kan och hoppas att alla andra gör det också. Hoppas innerligt att behandlingen gjort verkan och att det nu väntar goda prognoser! All värme och deltagande //Mia.

Kommentar från Pamela
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (16:02)

Självklart håller vi tummarna. Det är värre med tårarna, de vill trilla. Det är ju så jobbigt att leva med cancern i sin omgivning. Alltid en ständig väntan på besked eller behandling.
Många styrkekramar å tummar till dig din familj

Kommentar från Susanna
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (16:32)

Vi håller självklart alla tummar vi kan få tag på! Du är stark som kan sKriva om din rädsla och kamp, det är beundransvärt! *KRAMAR OM*

Kommentar från CatarinaH
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (16:45)

förstår att det är svårt o att tunga tankar kommer om natten när man inte kan sova. Det är naturligt! Att du kan sätta ord på dem är värdefullt! Intressant tanke du har om flocken så har jag aldrig tänkt förut men jag förstår lite hur du menar för så har jag oxå känt det när jag blev sjuk i utmattningsdepression o inte längre orkade hålla samma tempo som min omgivning. Jag blev utanför o en del människor som jag trodde att jag stod nära fanns inte alls men man möter nya människor, trots allt, även fast man är trött o mår dåligt o de kan med tiden bli riktigt fina vänner. Dina barn kommer att ha många olika bilder av dig, tro mig, som den starka kvinna du är som alltid har barnens bästa farmför ögonen så var inte orolig för det! Just nu är du sjuk o det ÄR kämpigt. Håller alla tummar o tår att det ska gå vägen! styrkekramar!

Kommentar från CatarinaH
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (16:52)

Ps. glömde skriva att jag förstår dina tankar om att tappa håret. Det måste vara en märklig känsla att känna hur man tappar sitt hår. Trist att man ska behöva det som biverkning. Min kompis syster har Alopecia o är skallig sen 14 års ålder. Hon får många frågor om hon har cancer o har fått kämpa stort för att acceptera sin skallighet. Det är kämpigt att förlora håret på huvudet när man är kvinna..Hoppas dock att det ska kännas bättre snart igen! Tycker det är tufft o fränt att vara skallig o ha stora örhängen, läckra glasögon, buff, scarf, keps, mössluvor som är så trendiga.. vill bara fösöka förmedla att det oxå kan ge intryck av en fräsig attityd och inte enbart leda tankarna till cancer.. Lycka till!

Kommentar från Lisa
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:01)

Hela familjen håller alla tummar och tår som vi har! Tänker på dig ofta och hoppas starkt att du på måndag kommer att få bra besked så att ni kan andas ut lite. Många varma kramar från Lisa

Kommentar från Lisa Olveby
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:18)

Allt som går hålls här hos oss, har även försökt haft ett snack med Linnéa att hon ska se till att provsvaren är positiva. Tänker på dig/er dagligen. Kram

Kommentar från Emma
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:23)

Kommer verkligen att hålla tummarna å be för dej!

Kommentar från Camilla
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:46)

sänder dig tankar om lugn och ro….jag önskade att jag kunde ta din vånda ett tag så du fick vila men så maktlös man är och ord känns så futtigt när du har det så svårt, men det är trots allt det jag kan göra för att tala om hur fantastisk du är som kämpar så och att det är okej att ifrågasätta allt i sitt liv och dina tankar om cancer och döden är ju relevanta, det är dessutom omöjligt att förhindra hjärnans aktivitet!!!!!!!!! Vilket för mig många gånger är en förbannelse, önskar det fanns en ”stänga av knapp” ibland =))) Hår är ju en sån där delikat fråga för många har jag märkt, för ett halvår sedan började jag klippa mig själv för jag tänkte att det är verkligen hutlöst dyrt att klippa håret även om jag gott har råd så är vill jag protestera på mitt vis ..hittills har jag fått kommentarer om hur fin jag är i håret och då säger jag – tackar jag har faktiskt gjort de själv. De flestas reaktion är ju då att hur i all världen man vågar klippa sig själv dom ser förskräckta ut! Mitt resonemang är ”det är bara hår”, men skulle jag tappa det kanske det inte alls skulle kännas på samma sätt eftersom de då skulle vara pga. sjukdom. Min hypotereos får mig att tappa mycket hår är verkligen mycket mer tunnhårig än tidigare i mitt liv och ibland är jag verkligen arg för de för då kan jag inte ha de frisyrer eller längd på håret som jag vill! Jag säger som du så många gånger säger så bra ”livet är märkligt” det är verkligen mitt i prick…livet är mycket märkligt!!!!!!!!!!!! Istället för att tänka på vad livet går ut på kanske man borde tänka på vad döden går ut på…..kramar

Kommentar från B
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:48)

Håll i.
Håll om.
Håll ut.

Kram.

/ Bodil

Kommentar från Tizzel
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (17:54)

Hade du inte haft alla de här funderingarna så hade du inte varit mänsklig!!!
Men nu tar vi en dag i taget, och så bestämmer vi oss för att det här kommer gå BRA!!! Och det finns snygga sjaletter att sätta kring huvudet om du tycker det blir kallt under den där perioden som du kanske inte har så mycket hår. Men bara tills ditt snygga hårsvall växer ut igen! Sen får du lägga undan dem!
Bara ta hand om dig så mycket du kan! KRAM!
.-= Tizzel´s last blog ..Ännu ett år… =-.

Kommentar från Sofie
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (19:14)

All min styrka till dig! Håller tummarna att provsvaren blir positiva. Kramar om dig

Kommentar från Vaia A
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (19:41)

Hej Ludmilla!.
Jag önskar att provet är positivt och att du snart får bli helt frisk.Du som nybliven mamma bör kunna njuta av ditt barn och de andra barnen runt omkring dig.Din man och resten av släkt och vänner vill du ochså kunna njuta av.Nu får det vara nog med sorg och sjukdomar/behandlingar/undersökningar för din del.Fortsätt och gör dig stark vännen!.
Jag ska be för dig ,ska till vårt Grekisk Ortodoxa kapell imorgon och ska tända ljus och samtidigt gå till min sons grav som gick bort nyligen.Kramar om dig<3<3

Kommentar från sandra
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (19:45)

Håller tummarna benhårt!

Kommentar från Ronja
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (19:48)

Jag håller tummarna för dig Ludmilla!

Och du… Det är HELT OKEJ att deppa ibland, bara det inte blir en vana 😉
kramar från Ronja

Kommentar från Sussi
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (20:34)

Det måste vara normalt, jag har tänkt hela tiden hur oerhört samlad du låter när du skriver (men tänkt att du är äldre än mig, visare, lugnare och doktor..) men det måste vara helt normalt att det sipprar ut ibland. Kram på dig!

Kommentar från Tina i Falun
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (21:09)

OM jag håller tummarna. Har aldrig hållit så hårt. Det här ska gå bra vännen!

Kommentar från Gisela
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (21:34)

Hela din bloggflock håller alla tummar vi har för dig Ludmilla!

Kommentar från Annette
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (21:44)

Håller verkligen tummarna för dig, du vinner över detta. Helt övertygad är jag.

Massor av styrkekramar
Annette

Kommentar från Andreas
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (21:54)

Vilken ångest och självklart begriplig sådan, du beskriver. Jag håller tummar och tår stenhårt på dig och bebis att ni ska klara det här! Tänker ofta på dig och din familj. Många Varma Styrkekramar!
Andreas

Kommentar från Ingrid
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (22:06)

Även om människan är ett djur i bland däggdjuren så finns det vissa saker som skiljer oss ifrån andra djur. Människan sägs vara mer utvecklad känslomässigt (även om jag undrar ibland) och det är väl tur, för vi stöter inte ifrån oss en flockmedlem och vi lämnar ingen att dö. Inte med flit och inte med vilje.

Du är en av oss och en fantastisk människa.

Bamsekramar
.-= Ingrid´s last blog ..Extrajobb o trötta frallor… =-.

Kommentar från Kristina
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (22:12)

Åh vad jag känner igen dina tankar, och rädslan när håret faller. Det var hemskt , förskräckligt, men det kommer så småningom på ett avstånd, konstigt nog. Rädslan att ej överleva, den måste få finnas men den behöver ej bli den bestående känslan, men man måste passera den och se den i vitögat. Men jag ber att du ska få komma vidare, att proverna ska visa att behandlingen tar och att du ska få känna att du ej blir lämnad. Jag kan bara säga att mina vänner gått med mig i ett halvår,(det är ju andra ggn för mig) några faller bort men det kommer nya och oväntade. Jag ber om styrka för dig , om vila i både tanke och kropp och om mod igen. det är mod oxå att erkänna sin svaghet och rädsla. Ber att du får sova gott i natt och att morgondagen är en ny dag. Kram Kristina i Umeå(Jag fick åka hem idag)
.-= Kristina´s last blog ..Hem ljuva hem =-.

Kommentar från Ann
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (22:28)

Bra att du ventilerar dina dumma tankar. Det var felet jag gjorde,att tiga ihjäj min ångest, Följer ditt liv och lever med dig.Önskar så att jag skulle kunna ta dig i famn och ge dig tröst o lugn..kramar Ann

Kommentar från Susanne
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (22:49)

Såklart du fixar detta!! Håller allt vad tummar o tår heter för dig! Tänker på dig mycket trots att vi aldrig mötts utan att jag hittade hit av en slump i mitt Spotify-letande. Men ett möte jag inte glömmer dock.
Massor av kramar o tumhållande!!

Kommentar från Susanne
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (23:08)

Så tungt, så nattsvart när man ensam möter natten med bara ångest som sällskap. Försök bjud in omgivningen i det svarta, om du kan. Att inte vara ensam utan ha mänsklig värme nära sig. En hand, sova nära eller få krypa upp mot någons famn. Värmen kan få det svarta att lindras lite i kanterna.

Skulle bara vilja krama om dig, kunna meddela dig det du kommer få höra på Måndag så du kan slappna av lite. Jag håller alla tummar jag har för att dina axlar kan få komma ner lite då.

Min svärmor levde mer eller mindre i olika sköna mössor när hon klippt av sig sitt hår. Hon tyckte det var skönast, och kände sig bekväm med lite olika färger att liva upp sig med. Hoppas du hittade några mössor som kändes bra.

Ludmilla, ett steg i taget, ett steg…
KRAM

Kommentar från Marina
16 januari, 2010 kl 16 januari 2010 (23:15)

Du finns i våra tankar och allt virutellt stöd vi kan ge ger vi.

Du är vacker
Du är stark
Du är en överlevare

Kommentar från J
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (0:17)

Ludmilla, du är inte ensam. Vi finns här, alla vi som tänker på dig. Både dem som känner dig och oss som är främlingar för dig. Jag är vaken om nätterna då jag jobbar. Då tänk på mig som en vakande skyddsängel jämte Linnéa som lyfter tyngden från dina axlar, om än bara för en kort stund…. Du är fortfarande en stark kvinna även om du inte känner dig som en sådan just nu.

Du har styrkan och viljan att övervinna detta! Jag tror att viljan spelar en väldigt stor roll när det gäller att leva vidare utan sjukdomen. Jag ska hålla tummarna för dig, hela vägen…. Viljan att leva är aldrig så stark som då man insett att det kan ta slut. Ta den kraften och låt den leda dig igenom detta!

Kram/J

Kommentar från Catarina
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (0:31)

Jag håller verkligen alla mina tummar och tår för att ditt värde är bra nu i veckan och att du kan få pusta ut.
Det är fullt tillåtet att vara rädd, ledsen och name it i den situation du befinner dig i.Du har redan innan gått igenom det värsta man kan göra och så detta på det, det är inte mänskligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart är friskförklarad och att detta blir ett minne blott i ditt liv och att DU får börja njuta av livet snart. Du har haft din beskörda del nu gånger 10 så efter detta kan det bara bli bättre.
Sänder dig stärkande tankar med hopp om bara förbättring och det snabbt.
Kramen!!!
.-= Catarina´s last blog ..Jag spyr på vården =-.

Kommentar från Kristina
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (0:51)

Det ät väl det minsta jag kan göra att hålla mina tummar för dej.Du fantastiska människa som delar dina tankar och känslor så generöst med oss andra. Din blogg är en av de viktiga sidor jag läser varhe dag , de andra är Expressen och Aftonbladet 😉 för att se om det hänt något gott i världen.

Kommentar från Lillemor
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (5:54)

Håller tummarna tänker på sig o jag hoppas det kommer o gå bra kram Ehliens mamma
.-= Lillemor´s last blog ..Fredag är ledig i dag =-.

Kommentar från Josefin
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (9:16)

Mängder av kramar till Dig!
Håller tummarna!
.-= Josefin´s last blog ..För alla är inte julen god (men vi alla kan göra något)! =-.

Kommentar från Erika
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (10:48)

Självklart håller jag tummarna så hårt jag kan!
Kramar om!

Kommentar från Maria H
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (11:46)

Ludmilla….
Tände ett ljus för dig och Linnéa igår…. Jag håller tummarna så hårt att de vitnar. Vi, din ”blogg-flock” kommer aldrig att överge dig!!! Du måste kämpa, mörka tankar till trots. Mörka tankar måste komma för att man skall kunna inse och förstå vad som kan hända, om det inte går bra. Det är ett sätt att angripa och förstå det hemska som händer i kroppen. Men det viktiga är, att inte stanna kvar i dessa tankar!! Vi kommer att finnas här, så även din familj, för att muntra upp dig och ge dig styrka att orka kämpa emot!

Jag följer dig varje dag, i blogg och tankar. Sänder dig styrka och ork!!!

Många kramar från M i Uddevalla

Kommentar från Mia
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (13:06)

Ludmilla…..du brukar säga lev idag och i nuet…eller hur. Ta inte ut något i förskott. Vänta med det. Vi som förlorat våra barn vet ju att idag är idag. Imorgon är imorgon. Njut av familjen idag. Många kramar M.

Kommentar från karolin
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (14:12)

Det finns de som säger att man får så mkt man orkar med, att sorg och elände bara drabbar de som är starka nog att klara av det…Sdn tankar är mkt att leva upp till. Det är OK att ha dåliga dagar, det är OK att ha sdn tankar som du har, du behöver inte vara stark varje dag. Jag tänker på dig. Kram
.-= karolin´s last blog ..Hur får andra tiden att räcka till? =-.

Kommentar från Carina
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (17:27)

Självklart håller jag alla tummar och tår för att provetsvaret ska vara positivt. Du är en stark kvinna med en familj som stöttar dig fullt ut och lämnar ingen flockmedlem i sticket. Ta vara på dagen och försök tänka positiva tankar även om det är normalt och tillåtet att deppa ibland. Många bamse kramar till dig.

Kommentar från Emilia
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (18:37)

Jag håller alla tummar jag har Ludmilla, hårt hårt hårt!
Tänker på dig!
Kram
.-= Emilia´s last blog ..Naken Robinson =-.

Kommentar från Andrea
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (20:37)

Jag håller alla tummar jag har! Din blogg har gjort så stort intryck på mig Ludmilla, jag hoppas och tror innerligt att du klarar det här och går ut ur det ännu starkare än förut.

Kommentar från Marie
17 januari, 2010 kl 17 januari 2010 (23:00)

Håller tummarna för svaren imorgon – är med dig på ett djupare plan – tänker mycket på dig och din familj
En stor varm kram – sov gott inatt Marie

Kommentar från Lena B
18 januari, 2010 kl 18 januari 2010 (9:35)

Du är ju flockledare…och den puttar man inte undan så lätt
och din hejarklack här på bloggen tillåter inte heller något annat!

Kram

Kommentar från Monica R
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (20:05)

Varma tankar och många styrkekramar, tummar och tår hålls såklart även från mitt håll..

När min dotter hade leukemi så hade inte leukemicellerna i märgen sjunkit som ”de ska” ena gången.. tusen tankar och oro följde såklart.. men nästa gång och nästa provtillfälle hade det börjat hända saker och leukemicellerna hade kraftigt minskats.. (hon är frisk nu!) Så _om_ det inte visar sej sjunkit så lågt som man ”vill” så finns det hopp <3 Kan vara bra att tänka den tanken med så man inte rasar igenom helt vid ett sånt resultat.. Så jä*la lätt att säga.. jag vet.. men jag står här, vid din sida och håller dej uppe, tillsammans med alla här på bloggen

varm kram Monica R

Kommentar från Emelie
27 januari, 2010 kl 27 januari 2010 (20:19)

Hoppas verkligen att du blir frisk! håller tummarna för dig <3
.-= Emelie´s last blog ..oh shiet, har haft helt jävla sjuka drömmar på sistone =-.

Skriv någonting