Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Lugn och ro

20 januari 2010 (21:48) | Babytiden, barn, Cancern, sjukdom | av: Ludmilla

Vi hann precis till Vi i femman igår när vi åkte från sjukhuset. Jonas var jättenervös.
Radio Uppland hade riggat upp i Bergaskolans matsal.

De började med snabbfrågor. Inte det bästa kanske. Stressigt. Sedan kom de typiska A och B-frågorna. Jonas och Antonia gjorde jättebra ifrån sig, men Bergaskolan vann. Bergaskolan var länsmästare förra året och helt klart mycket väl förberedda. Jonas var nöjd ändå, och lättad att det var över. Nu kan man dock ändå kunna komma vidare via något som heter Revanschen. Vi får se hur det blir med det.

Här kan man se webradio lite grand från tävlingen och se bilder…

När vi kom hem så firade vi av nyårsraketerna. Vi firade att mamma kommer att bli frisk och att Jonas varit med i Vi i femman och att Oscar är bra. (Nyårsaftonen blev ju inställd… jag mådde riktigt dåligt på sjukhuset och pojkarna fick åka hem till mormor hastigt och mindre lustigt…). Det blev ett festligt fyrverkeri! 🙂

Man märker på pojkarna att det har varit turbulent. Det är mer osäkerhet som visar sig på olika sätt t ex ret mellan bröderna, otrygghet i aktiviteter eller bara stort närhetsbehov. Detta kommer fram när det blir stabilt hemma. Nu är det stabilt hemma. Jag har mått bra idag och haft energi att göra saker. Inte som vanligt förstås, men ändå. Vi har kunnat ta en promenad med vagnen och jag har suttit uppe nästan hela dagen.

Det är de första fyra dagarna som jag får kortison som jag har mer energi och mår bättre. Framåt helgen sjunker värdena och kortisoneffekten försvinner. Då mår jag sämre igen. Så här kommer livet att se ut. Det kommer att gå upp och ned. Och eftersom jag får behandling varje vecka hinner kroppen knappt återhämta sig.

Det är det som är det tuffa med det hela…

Mina röda blodkroppar sjunker och jag får blodbrist (trötthet, yrsel), mina vita blodkroppar sjunker och jag blir infektionskänslig (risk för allvarliga infektioner varför jag inte ska vistas så mycket bland folk och inte träffa någon som är sjuk), mina blodplättar sjunker och jag får ökad blödningsbenägenhet. Värdena är som lägst dag 7 – 10, och det är precis när jag får nästa behandling. Det är alltså en delikat balansgång för min stackars kropp. Det är bara att hoppas att det inte blir alltför mycket bakslag så att behandlingen inte behöver skjutas upp för ofta.

Håret rasar allt snabbare. Det är skönt att det bara är stubb som ramlar och inte långa testar och tussar. Det ska bli spännande att se hur man ser ut när man inte har hår alls. Jag har vant mig vid mitt nya utseende, men tycker inte att det är jag förstås. Jag ser ju ut som en tant i 40-årsålder med cancer… Är det jag??

Än så länge har jag i alla fall mer hår än bebisen!! (Nej, hon har inte fått sitt slutgiltiga namn ännu. Vi väljer mellan två olika.) Jag njuter av den lilla tvåmånadersbebisen! Hon är så söt! Hon är lugn och harmonisk och verkar inte alls förstå vilken turbulens det varit sedan hon föddes. Hon har ju haft sin mamma och pappa nära hela tiden så hon är nog nöjd! Oscar har satt upp en bild på en figur som hon ser när hon ligger på skötbordet och hon blir så överlycklig när hon ser den. Hon bara skrattar och skrattar. Lilla söt! Om man nu ska ha cancer så är det faktiskt väldigt lyxigt att ha en söt bebis samtidigt!

Bebis 2 månader

Bebis 2 månader

Johan tar ju hand om henne när jag får behandling och nu sist så var de hemma under natten. Vi får göra på olika sätt, men det är nog inte så dumt att de är hemma. Det blir lugnare för dem och de sover bättre. Jag är ju så fokuserad på min behandling så jag är inte mycket till sällskap heller. När jag är hemma försöker jag ta hand om bebisen så mycket jag orkar men på nätterna är det Johan som tar henne när hon vaknar för att jag ska få återhämtning. Detta gör ju att Johan och bebisen får väldigt fin och nära kontakt. Det är häftigt att se. Antagligen hade jag tyckt det var smärtsamt om jag inte haft fyra bebisar tidigare. Nu är det ju nödvändigt och jag kan se att det finns mycket positivt som kommer ut av det.

Jag känner det som att livet har varit på paus sedan mitten av december. Julen förflöt i ett glapp mellan två störtblödningar. Nyår försvann helt. Jag sitter och tittar på lite bilder och ser att vi faktiskt fick ihop ett familjekort i alla fall. Emelie och Niclas kom förbi på väg till jullunchen hos mormor. Vi lät bli eftersom vi hade hört om magsjukan som härjade där. Emelie och Niclas blev mycket riktigt sjuka efteråt. Jonas sjuknade på julaftonskvällen och Oscar dagen efter… Johan, jag och bebisen klarade oss men åkte å andra sidan in akut pga av blödning med ambulans på juldagen istället. Vilket kaos det har varit…

Julen 2009

Julen 2009

Här är de – alla mina fem barn… Linnéa syns i bakgrunden… Visst är de fina!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Lisa Olveby
20 januari, 2010 kl 20 januari 2010 (22:26)

Det är fem stycken mycket fina barn du har. Fattar knappt att bebisen hunnit bli 2 månader gammal, det har varit mycket tänkande på dig, skicka tankar och kramar och fokuserande på att läsa din blogg att man knappt hunnit tänkt tanken på att hon växer. Härligt att hon och Johan får så nära kontakt, något riktigt gott utav det onda. Spännande att höra hennes namn sen.

Härligt för pojkarna att få fira nyår nu istället.

Kram

Tycker inte du ser ut som en 40-årig kvinna med cancer, jag tycker du ser vacker och väldigt modern ut (inte att jag tyckte du var omodern tidigare eller så haha)

Kommentar från Gunilla
20 januari, 2010 kl 20 januari 2010 (22:49)

Så fina dina barn är! Alla fem!
Kram

Kommentar från Vaia Alsterberg
20 januari, 2010 kl 20 januari 2010 (22:51)

Hej Ludmilla!.
Jag läser vad du skriver dagligen och jag önskar att det ska fortsätta gå bra för dig.Önskar att behandlingarna ska ge dig stryrka och ork och framförallt göra dig frisk.
Du har så vackra barn men å andra sidan är ju en vacker mamma ochså.Pappan/papporna kanske ochså har en del i skönheten förstås ochså(ler).
Din lilla tösabit är ju för god,så söt och charmig!.
Jag blev glad att ert Nyårsfirande blev lyckat och att hela familjen samlades och umgicks,härligt med positiv energi till er alla.
Önskar er allt gott och krya på dig önskar jag dig,kram Vaia<3

Kommentar från Tizzel
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (7:39)

Barnen… de är inte bara fina! De är JÄTTEFINA!!!!!
Det bästa ändå var att du skrev idag att du ”mår bra!”! Så underbart att du kunde få skriva det en gång mitt i allt det här! Det är du verkligen VÄL VÄRD! Jag förstår väl att ”må bra” inte betyder ”mår kanon-toppen” – men mitt i alltihopa så känns det som att ”må bra” ändå är väldigt stort just nu.
Lilla Söt… så ovetande om allt som händer – strålar! Vilken ljuvlig bäbis!
Kram till dig! Och du – jag tycker du såg fräsig ut med kort hår! 🙂

Kommentar från Josefin
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (7:45)

De är verkligen FINA! =D
Kramen!

Kommentar från Susanne
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (10:10)

Håller med Tizzel om att det måste vara skönt för dig att kunna få säga att du mår bra just nu trots allt som händer och har hänt. Gläds med dig för detta!
Och alla dina barn är så jättefina! Men så har de ju en jättefin mamma också såklart! Papporna vet jag ju inte så mycket om men de har väl säkert ett finger (eller nåt….) med i spelet såklart! 😉 🙂

Härligt det lät med ert nyårsfirande! 🙂

Massor av styrkekramar!!

Kommentar från Lillemor
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (10:34)

Skönt o höra jag hopas det kommer o gå bra Ehline mamma

Kommentar från Jessica Linde
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (10:37)

Vad skönt att läsa att du mår lite bättre nu! Det är den känslan du får tänka tillbaka på de dagar som du inte är lika pigg. Just nu sitter jag och förbereder mig på en intervju som lokalradion ska göra. De kommer inom kort till mina lektioner. Jag är så himla nervös men läser i din nya fina bok och känner mig stärkt. Jag vill ju göra bra ifrån mig! Stor kram!

Kommentar från Dottern
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (10:50)

Härligt att läsa att det går åt rätt håll.
Å dina barn är fantastiskt fina!

Hoppas innerligt att du får bli helt frisk snart!
kramar Anna

Kommentar från Malin Lj – Mamma till Walter!
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (14:58)

Så skönt att allt går åt rätt håll! Jag har tänkt på er alla, må du tro. Ja, julen var bra kaosartad hos er, skönt att det börjar lugna ner sig nu… Jättefina är dina barn, alla fem! Kramar

Kommentar från Soulsister
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (15:32)

Vilket vackert julkort, underbart! Skönt att du mår bättre och piggar på dig. Det kommer ju som sagt gå både upp och ner en tid framöver, been there – done that….

Tänker jättemkt på dig vännen
kram

Kommentar från CatarinaH
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (16:25)

Fint foto! Skönt du mår lite bättre mellan varven.. tycker inte du ser ut som någon tant utan hår – tvärtom; som en tuff tjej! ta till dig det! Spännande att få höra vad Lilla Söt ska heta!

Kommentar från Annette
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (16:28)

Underbara bar du har , alla 5 lika vackra. Du är en jättefin i din nya frissa.Hoppas att du inte ska behöva bli så dålig av behandlingarna.

Kram till hela familjen

Kommentar från Kristina
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (17:54)

Vilka fina barn och så underbart med lilla söt och du är en så strong mamma som orkar tänka på allt och alla. Jag känner igen mig så i dina biverknngar, förutom att jag ej får ngn orka av cortisonet , jag blir bara så speedad att jag ej sover och tankarna åker raketfart och vill helst klättra på väggarna. Värst var det när jag fick 16per dos 2 ggr per dag. Har du sluppit cortisonsvullnaden?
Ta var på varje orkesfull minut, man måste samla ”minnen” till de dåliga dagarna. Ha de gott med familjen kram Kristina i umeå

Kommentar från Therese
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (22:30)

Helt otroligt vackra, alla fem!

Kommentar från Miranda
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (22:35)

Härligt att läsa att allt börjar gå åt rätt riktning, du har otroligt fina barn! Har gett dig en Award, för du har verkligen hjälpt mig med din blogg och jag har dig att tacka för mitt liv! Kram

Kommentar från Mia
21 januari, 2010 kl 21 januari 2010 (23:42)

Varma tankar till dig från ett snöigt Eskilstuna ! Kram !

Skriv någonting