Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Feber

23 januari 2010 (19:42) | Cancern, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Jag är jätteledsen idag.
Inatt fick jag 39 graders feber. Det betyder att jag inte fick åka hem till min familj.

Jag får nu intravenös antibiotika. Man vet inte riktigt var infektionen sitter.

Familjen kom och hälsade på mig istället som tur var men jag tycker det känns riktigt eländigt idag. Det ska inte vara så här. Det är fel! Jag ska få vara med min bebis. Med min familj Det är inte rätt att ha det så här…

Jag gråter mest hela tiden. Eländes, elände… Jag orkar ingenting och ligger bara som ett litet skrutt.

Så. Nu har jag beklagat mig färdigt. Snart kommer min fina vän Hanna och håller mig sällskap.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Helena
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (20:04)

Så söt din lilla flicka är!

Kommentar från Marie
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (20:28)

Krya på dig Ludmilla – oh…humöret vänder nog snart, känslotillstånd är ju cirkulära…stor kram
Vilka fina barn du har…vilken rikedom…;)
Tänker på dig och hoppas att du snart är återställd igen
Kram Marie

Kommentar från Margareta
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (20:47)

Kära du..
Vilket öde du drabbats av..jag lider verkligen med dig! Stackars dig! Önskar jag kunde göra ngt. Jag skickar alla styrkekramar jag kan till dig i alla fall. Ta en dag i taget..gör man det orkar man mer än man tror! Kramar till dig Maggan

Kommentar från Innie
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (20:58)

*Lugna, trygga kramar*
Var rädd om dej fina <3
.-= Innie´s last blog ..Ferlin – ur Barfotabarn =-.

Kommentar från CatarinaH
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:18)

förstår din besvikelse! du ville ju åka hem till familjen o så blev du kvar på sjukhuset istället o med feber som man mår så pyton av att ha. så fint att ni kunde ordna så att familjen kom till dig i stället. guld värt! ha det så gott du bara kan! *styrkekramar*

Kommentar från Eva-Lotta Glader
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:20)

Skit också! Det är ok att tillåta sig själv att få vara en liten skrutt ibland. Du har det ju förbaskat eländigt just nu. Men du klarar också detta, snart händer nåt bra igen och det positiva tänkandet går igång. Kram

Kommentar från Annika S
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:22)

Jag hade en gång en undulat som var som ett litet skrämt skrutt först,därav namnet Skrutte, sen blev han van vid oss, flög runt i den lilla ettan med kök, lärde sig prata långa meningar och följde med mig och levde tills Anna var 5 år och han 13, ” Nu kan man klappa honom” , sa Anna med sorg och förundran i rösten , när hans långa liv var slut. Finns i min trädgård, under syrenbuskar.
Att känna sig som ett litet skrutt är helt naturligt då livet är svårt, konstigt vore det annars.
Men det blir bättre!

Kram

Annika

Kommentar från Görel
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:37)

Goa du,

Önskar att det vänder snart igen 🙂 Sänder styrka o kraft – du är i våra tankar.
.-= Görel´s last blog ..Förmågan att ljuga – en social kompetens? =-.

Kommentar från Saga Elgenstierna (jag gick i nian på glunten Montessori i våras)
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:43)

Fortsätt att kämpa!

Kommentar från Ann
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:45)

Gråter med dig,fy vad orättvist livet kan vara! Men du vet ju att efter allt det här blir du tryggare och starkare.Har själv haft det väldigt tufft,men lyckades vända det hemska till något bra .Ska tända ett ljus och be för dig och de dina.Kramar Ann

Kommentar från Ing-Britt
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (21:57)

Sänder dig en varm och innerlig hålla om kram. Hoppas du kan känna den.
Jag tänker på dig.
Ing-Britt Jonnys mamma

Kommentar från Malin
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (22:07)

Håll ut, allt kommer att bli bra till slut… Skickar massor av energi och värme till dig och de dina, kram

Kommentar från Linda
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (22:07)

Jag tror på dig!
Alltid.
Du kommer klara det här.
Lita på mig.

Kommentar från Katrine
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (22:07)

Varma kramar.

Kommentar från Monica R
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (22:20)

Åh denna bergochdalbana av känslor, ren och skär förtvivlan och den bubbligaste glädje och lycka.. ofta allt på en och samma gång..

Feber och infektion tyckte jag alltid kom hand i hand efter en behandling med MTX, för vår del planerade vi tom efter den lite längre fram i behandlingen *ler*

Jag är glad att familjen kunde komma och vara med dej idag, när inte du kunde åka hem.. och att ha sällskap av en god vän låter som en trevlig lördagskväll, trots att du blev kvar.

stor varm kram
Monica R

Kommentar från liozha brosk
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (22:37)

jag försår att du e lädsen.Men var stark det kommer gå över min tvilling syster fik gå genom allt det här och vissa nätter grät hon så mycket att hon tappade rösten. tack o lov nu e hon en stark kvinna och väntar sitt första barn.jag hoppas att din historia får oxo ett lyckligt slut. jag tänker på dig som om jag har känt i många många år det e det som e märkligt tycker jag.kram

Kommentar från Susanne
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (23:22)

Förstår att du är ledsen!! Men snart blir det bättre igen det bara VET jag!! Och det är verkligen tillåtet att känna sig som en liten skrutt ibland men jag tycker du är en fin liten skrutt dock! 🙂
Styrkekramar i massor!!!!!!

Kommentar från Karin
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (23:29)

Ludmilla
nej det ska inte vara så här. Du ska vara hemma med din fina familj och njuta av din bebis. Det är då det är svårt att förstå livet. Men du är en stark människa som klarat så mycket, du kommer att klara det här också.
Styrkekram från Karin – Johannas änglamamma

Kommentar från Anna-Karin
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (23:58)

Lilla skruttan, skrik till om du blir ensam där inne så kommer jag. Tills dess en varm bamsekram

// Anna-Karin

Kommentar från grodolina
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (0:00)

fina Ludmilla…… du har all rätt att vara ledsen, även du måste ju få släppa fram alla känslor över allt som skett.. men låt inte sorgen ta över dig helt, försök att hålla modet uppe och tro på att det kommer att bli bra. det är svårt, det vet jag, men trots att du förlorat så otroligt mycket så finns det en sak som INGEN kan ta ifrån dig – och det är din tro på framtiden. den är det viktigaste du har på vägen mot friskhet. och jag är övertygad om att du kommer att klara av det här! du är starkare än vad du kan ana! massor av styrkekramar till dig!

Kommentar från Susanne
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (0:01)

Kramar med kraft

Kommentar från Ingrid
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (0:36)

Krya på dig 🙂

Bamsekramar
.-= Ingrid´s last blog ..Extrajobb o trötta frallor… =-.

Kommentar från Lillemor
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (5:13)

krya på dig jag hoppas det blir bättre kram Ehliens mamma
.-= Lillemor´s last blog ..Torsdag ledig dag =-.

Kommentar från Hilde
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (6:25)

Kämpa på Ludmilla, det kommer att bli bättre, just NU är det så. Vad bra att din familj kunde komma till dig istället.
Styrke kram från Timrå

Kommentar från corall/Lilla H
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (8:11)

Fina du, man blir trött & hängig av feber! Det är då man får lita på sina när a& kära, och ”fylla på sig” med kärlek och omtanke. När febern går ner kommer din fighting sprit tillbaka. Du ska kicka cancer-butt, ju!

Stor kram
corall/Lilla H
.-= corall/Lilla H´s last blog ..Leva livet =-.

Kommentar från Sara
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (10:08)

Jag önskar dig allt väl i världen! Att du blir frisk så snabbt som bara går, att din sorg blir lättare att bära, att du får komma hem till din familj snarast… Tänker på dig! Massa styrkekramar!

Kommentar från Tizzel
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (11:05)

Jag är lessen att du fick ett litet bakslag…
Hoppas det vänder snart igen!!
Tänker på dig. Kram!!!
.-= Tizzel´s last blog ..Ännu ett år… =-.

Kommentar från Annette
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (11:22)

Kramar om dig, vissa dagar kommer så klart att vara botten.
Men vi är alla med dig.
Vilken söt liten dotter du har.

Styrkekramar

Kommentar från Pysan
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (14:55)

Mod och Styrka..
Det finns en bra sida för kvinnor som har fått cancer.. det är ett forum och jag medsänder länken..
Jag vill gärna lägga din blogg som länk på min blogg under Bröstsystar och andra.. där jag har mina cancerbloggar.. och nu undrar jag om detta är ok..
Jag lägger inte in dig förrän jag vet att det är ok..

Kramar i massor
Cancersyster Pysan…

Kommentar från Catarina
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (14:56)

Sådan otur att det ska komma massa feber också. Å du, du får vara liten om än det inte är vad man vill vara så är det skönt att få gråta ur ibland med och vara så liten man bara kan bli. Det brukar alltid vända efter att man rummlat runt riktigt där nere på botten om än man inte tror det när man är där. Men avgrunden sägs ha ett syfte den med säger de lärda.

Jag sänder massa massa krya på och en puss på näsan till den underbaraste lilla bebis jag sett på länge.
Kramar i lass till dig Ludmilla!

Kommentar från Kristina
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (16:25)

Oj vad tråkigt och ssk när det innebär att man ej får åka hem som man förväntat. Det är tur de sätter in intravenös antibiotika på en gång. Orsaken brukar vara svår hitta så har det åtminstone varit för mig varje gång jag fått feber men antibiotikan brukar ju ta ner febern och hjälpa kroppen kämpa. Att du grpåter är ige konstigt du lever ju under en sån pressad situatuíon och har gjort det länge , så någonstans måste sorgen ta vägen och tårar är bra, de rensar. Jg tänker på dig och ber att dt snart vänder så du får återvända hem.
Din baby är för söt och go jag blir glad bara ja ser henne. Kram Kristina i Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Maryland Zoo partners with the B&O Railroad, Maryland Science Center, and Port Discovery for the Months of January and February. =-.

Kommentar från Maria H
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (19:07)

Åhhhh, älskade Ludmilla!
Önskar så att jag kunde ta bort alla dina smärtor!Krya på dig nu!

Kramar!

Kommentar från Carro
24 januari, 2010 kl 24 januari 2010 (22:51)

oerhört många zillions bra vibrationer till dig! *rör fingrarna mot dig: bzzzzzzzzzzzzp*
Du kan slå ner cancern!
Kram,
Carro.

Skriv någonting