Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Snögubbeprincipen

23 mars 2010 (17:47) | barn | av: Ludmilla

Kommer du ihåg något som du ”alltid” tycker att du gjorde när du var liten? Men när du pratar med dina föräldrar så inser du att det var nog bara några enstaka gånger ni gjorde det?

Jag minns det som att när jag var i 5-årsåldern gick jag och min pappa ALLTID på fik på lördagarna för att mamma hade jour då (båda var läkare). Mamma påstår nu att det hände 1 eller kanske 2 gånger. Men min upplevelse är fortfarande att vi ALLTID gjorde det. Dessutom gjorde vi ALLTID något pyssel tillsammans därefter (1 gång?).

Det är viktigt att inse vilket genomslag sådant som man gör (eller inte gör) har på ens barns upplevelse. Tiden är exponentiell och går långsammare när man är liten och snabbare ju äldre man blir. För oss kanske ”en gång är ingen gång” och tänker att det måste vara ett större projekt, vad det nu gäller, för att vara någon idé att göra alls.

Johan kallar det för ”snögubbeprincipen”. Han insåg tidigt att ”en gång är hela skillnaden” och har alltid sett till att göra snögubbar med barnen åtminstone EN gång varje vinter sedan Linnéa var liten och han kom in i bilden. Barnen upplever det som att de ALLTID byggde snögubbe med pappa på vintrarna.

”Snögubbeprincipen” kan appliceras på det mesta vad gäller barnen och deras uppväxt. Spela spel tillsammans, ta ett bubbelbad med ljus i badrummet, ryggmassage, åka skidor, tända ljus vid middagen, läsa saga, titta i fotoalbum, fiska… eller precis vad som helst.

Det vi gör med barnen är en del av deras uppväxt och påverkar dem resten av deras liv.

Coolt va! 🙂

Läs även andra

åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Misan
23 mars, 2010 kl 23 mars 2010 (20:37)

Uppmuntrande inlägg för en stessad fyrabarnsmamma! Tack!

Kommentar från Ann Gunnarsson
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (6:26)

”Snögubbeprincipen”. Vilket bra ord. Det du beskriver är ju klockrent. Det är ju precis så det är.
Kram och sköt om dig.

Kommentar från Cherie
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (9:30)

Åhh det är så sant! Jag har väldigt fina minnen från min barndom medans min man har mest dåliga. Han är därför extra noga med att skapa en positiv pappabild för våran Viggo. Viggo ser på sin pappa som en idol och han ska bli precis som pappa när han blir stor. Sen att han ska gifta sig med mig får mig att tänka att vi faktiskt lyckast skapa ganska bra förebilder.
Viggos pappa som är musiker spelar ibland, kanske 2 gånger i veckan, vaggvisor för Viggo. På dagis är dom avundssjuka för ”Viggos pappa spelar gitarr JÄMT! Vid matbordet, när Viggo badar och hela natten när Viggo sover minsann”! Snögubbeprincipen…..
Cyberkram (som inte smittar!)

Kommentar från Anna-Maria
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (13:11)

Så sant det du säger är! Jag har också en del såna minnen och hoppas kunna ge mina barn liknande också.

Jag tänkte på dig när jag körde hem från jobbet igår och lyssnade på P1. Nu efterlyser de ”Lyssnarnas sommarvärd” för Sommar i P1. Jag tror att du skulle kunna göra ett ypperligt sommarprogram. Är det något du skulle orka?

Kommentar från Ludmilla
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (13:22)

Anna-Maria: Ja, det skulle vara roligt!

Kommentar från Annika Saari
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (14:08)

Ja Ludmilla, du skulle passa ypperligt.
Jag kollade på sr.se å man kan ansöka som så att man ringer deras telsvarare på nr 08-784 39 51 innan 11 april och talar in början på ett ”sitt eget” program i högst 5 minuter utan musik.
Sen röstas lyssnarnas programvärd fram å presenteras i juni.
Och pratar gör man 21 juli.

Sök om du orkar å vill, DU har mycket att tala om och förmedla till oss andra.

Annika Saari

Kommentar från Andreas
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (19:52)

Jag sov ALLTID hos mormor och morfar på fredagkvällarna när jag var en liten grabb. Det gav morföräldrarna tid att umgås med mig (enda barnbarnet då), mamma och pappa fick en kväll och en morgon för sig själva, jag fick miljöombyte och fick tillbringa tid i ett stort och spännande hus ett par kilometer hemifrån – där det dessutom fanns ett piano! Alla var nöjda och glada. 🙂

Om det hände ofta vet jag inte, men jag vet att mina luriga morföräldrar lärde mig att läsa genom smarta utmaningar under de fredagkvällarna. Tre år gammal kom jag hem, pekade på en bok och sa dess titel. Året efteråt retade jag gallfeber på min pappa genom att spela en pianomelodi för honom, och han trodde inte på mig när jag sade att jag hade lärt mig själv. Åh, varma minnen…

Snögubbeprincipen, klokt begrepp för vad som för mig har varit ”kronsågstid” (efter byn Kronsågen där morföräldrarna bodde).

Skriv någonting