Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Att fokusera på det man har…

24 mars 2010 (13:52) | acceptans, att hjälpa andra, livet | av: Ludmilla

… och inte det man inte har!

Rörande film!

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ewa Svedmarker
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (14:34)

Vilken underbar kille!!!

Kommentar från Elisabet
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (14:35)

Väldigt rörande. Tårarna rinner……….Vilken styrka, vilken förmåga att se allt det ljusa i livet. Beundransvärt

Kommentar från Trebarnsmamman
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (14:52)

Väldigt bra, väldigt tankvärt!!!!!!!!!

Kommentar från Helen
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (15:59)

Tack Ludmilla för att du visade oss detta. Vilken otrolig kille och vilken livsglädje.
Vi är många som har mycket att vara tacksamma för, och tyvärr lika många som gnäller över småsaker.
Kram

Kommentar från Sara
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (17:16)

HELT fantastiskt! En sådan fantastisk kämpe och förebild!

Kommentar från Misse
24 mars, 2010 kl 24 mars 2010 (17:22)

Tack snälla för länken som gav perspektiv och ork till nya tag.
Vilken kille….

Kommentar från Catarina
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (0:08)

Vilken kille!! Vilken styrka en sådan kämpe! Lånade denna film till min blogg också. Detta bör ses av så många som möjligt för man får sig en tankeställare och man ska vara glad för det man har.

Hoppas det inte gjorde nått att jag lag denna film även i mitt krypin?
.-= Catarina´s last blog ..Vårkänslor! Det var det 7 år sen man hade. =-.

Kommentar från Kristin
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (0:20)

Vilken kille! Vilken utstrålning! Finner inga ord. Jag känner olust och fy, usch för hur hur man själv tar allt för givet här i livet trots att man tror sig vara lyhörd och förstående och uppskatta det man har. Ställer mig frågan om det verkligen är så??

Kommentar från tejoka
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (1:14)

Ibland ger det så ofattligt mycket att hitta hit!
När det är tufft, finns oftast en push på vägen här.
Iag ännu en som jag tar med mig in till skolan i morgon!

Kommentar från Anna
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (9:12)

Det är en rörande historia – vilken enorm mental styrka!

Se även Mikael Anderssons hemsida. http://www.mikael-unlimited.se/
Han har samma problematik och föreläser om det runt om i sverige. 2002 gjordes det ett TV program om honom (armlös, benlös, makalös) som man kan se i 6 avsnitt på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=Lg9dzSb1CGQ

Mikael bloggar på sin hemsida och berättade igår om sitt precis nyfödda fjärde barn. Hanns historia är absolut värd att ta del av.

Många varma kramar till dig Ludmilla.
Anna

Kommentar från Anja
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (10:19)

Hej Ludmilla!
Jag ville bara skriva några rader om hur du har påverkat mitt liv. Jag gick en babysimsinstruktörsutbilning för dig hösten 99 (tror jag att det var). Du var iallafall höggravid med en av dina killar. Du berättade om dig själv och om dina barn. Du verkligen brann för babysim och jag tror ingen någonsin har inspirerat mig så som du gjorde den helgen. När jag åkte hem från uppsala hade jag sån inspiration, inte bara för babysim utan för att när du berättade om ditt liv, läkarstudier med barn osv, så kände jag att om du klarar det så skulle jag också göra det. Började studera fast jag hade två små barn och klarade det. Har ofta berättat för människor om dig och vilken livsglädje du hade. Är idag så tacksam att jag hade den helgen med dig i uppsala, du påverkade mitt liv (fast än du inte visste om det:)). Jag har även haft en deppression och vet hur dåligt man kan må. Det är svårt att förklara känslan av att inte vilja leva. Hittade dig av en slump på din blogg och har följt din resa nu i några dagar och än en gång har du påverkat mitt liv. Jag är så ledsen för det du gått igenom och jag hoppas att du kan hitta tillbaka till den livs glädjen som jag förknippar Ludmilla med. Så även om livet känns skit ibland är jag 100% säker på att du inspirerade Linnea lika mkt som du inspirerade mig. Tack vännen
Ps. Jag är 100% säker på att du och Johan klarar att bekämpa ert projekt. Jag håller tummarna för dig.
Kramar Anja

Kommentar från Annika Saari
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (11:34)

Jag har sett andra filmer med Nick å man kan inte låta bli att beröras å se till sitt eget liv….här nedan kommer en till fantastisk historia.

Vilken kärlek!

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”

Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?”

och pappan svarar igen ”ja, min son”.

En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)

Och pappan svarar igen ”Ja”…

Och här kommer videon till denna historia:

http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY

Kommentar från Madeleine
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (12:38)

Nu är du veckans gästbloggare hos mig!! Tack för ditt fina inlägg ♥
.-= Madeleine´s last blog ..VECKANS GÄSTBLOGGARE =-.

Kommentar från Malin Lj – Mamma till Walter!
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (13:13)

Vilken underbar filmsnutt!!!

Många cyberkramar till dig Ludmilla! Snart är den j-vla cancern utrotad!
.-= Malin Lj – Mamma till Walter!´s last blog ..Ingen lust och tid =-.

Kommentar från Anne
25 mars, 2010 kl 25 mars 2010 (21:11)

WOW, vilken film! Mina tårar sprutade för den gick rakt in i hjärtat. Jag gråter inte av sorg och medömkan, utan av tacksamhet! Den berör!
Den borde visas på alla skolor och arbetsplatser för dengår rakt in.
Att vara tacksam över det man har och ta vara på det är något som alla borde lära sig. Då skulle världen se mycket bättre ut.
Tack för att du visade filmen, den gjorde min dag!
.-= Anne´s last blog ..Feng Shui.. =-.

Kommentar från Gunilla
26 mars, 2010 kl 26 mars 2010 (6:16)

Enastående kille! Jag har sett andra klipp om Nick tidigare och han berör varje gång. Första gången slutade det med att jag storgrät..

Hoppas din helg blir bra!
Kram
.-= Gunilla´s last blog ..Ta hand om honom så länge… =-.

Kommentar från Marie-Anne
26 mars, 2010 kl 26 mars 2010 (8:14)

TACK!

Kommentar från Sara
28 mars, 2010 kl 28 mars 2010 (21:05)

grät när jag såg detta.

Skriv någonting