Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Linnéas BUP-sång

3 maj 2010 (20:19) | Linnéa, självmord | av: Ludmilla

BUP-sången Linnéa skrev i maj 2008

Linnéa var väldigt duktig på att spela piano. Under tiden hon var inlagd på BUP (april-maj 2008) lärde hon sig på egen hand att spela gitarr. Hon lånade min gitarr att ha på avdelningen.

Så skrev hon den här sången. Och den spelade hon för oss, för sina syskon och för sin klass! Melodin var glad och svängig. Hon gjorde det på ett lekfullt sätt, som om allt var ett skämt, och folk skrattade (inte åt henne, utan med henne precis som hon ville…). Men, jag tyckte nog att det var lite opassande att hon sjöng den i skolan. När jag nu läser texten, läser jag den på ett annat sätt än vad jag hörde den då. Sammanhanget som var då går inte att återge nu, men Linnéa var den som styrde sin omgivning.

Det märkliga var ju också att Linnéa gav uttryck för att det var skönt att vara på BUP, eftersom hon då kunde släppa alla krav på sig själv. Ny miljö liksom. Hon tyckte det var jobbigt att komma hem och vara i den gamla miljön en längre tid åt gången. Då, tolkade vi det som att hon snart skulle komma därifrån. Sen vet jag inte varifrån hon fick att jag skulle tycka att hon skulle supa och ha en massa sex… Det är naturligtvis inte vad en mor vill.

Ja, lite rörigt var det nog i hennes huvud. Stackars Linnéa.
Och inte ville hon visa hur rörigt det var. Hon höll upp fasaden in i det sista.

Det finns en mor
hon heter Ludmilla
hon är inte stor
men gillar att grilla

Hon har ett barn
som ligger på psyket
hon heter Linnéa och virkar med garn
Ludmilla gillar henne myket, och säger:

Ref:
BUP är inget bra ställe för en tjej
här är massa psykfall och Cipralex
BUP är inget bra ställe för dig
du borde supa och ha en massa sex

Hon vill bort från alla knifes
och titta på Desperate House wives
Linnéa är fundersam
och tittar lite snett
Ludmilla är omtänksam
och tycker att allt är lätt som en plätt

Men hon vet ju EGENTLIGEN
hur det är
hon kommer ideligen
till rum D, på Barn och Ungdomspsykiatrin
på Akademiska i Uppsala
ja det är ju här
och säger:

Ref:
BUP är inget bra ställe…

Linnéa vill ju inte
vara här
i denna hemska
misär

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Angela
3 maj, 2010 kl 3 maj 2010 (22:18)

http://oss.shiro.se/wordpress/?p=13328 < – min bästa vän tog livet av sig 1 maj valborg, jag tänkte på er, på min bästis mamma, allt är så svårt just nu

Kommentar från Vaia Alsterberg
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (0:58)

Hej Ludmilla!.
Jag kan inte förstå efter att ha läst Linneás text att folk skrattade när hon sjöng den/låten.Den är så ohyggligt sorgsen,skrämmande och otäck och den berättar hennes historia som dotter och inlagt patient på BUP.Jag ser flera saker i texten som jag inte vill gå in på här.Jag ryser ska jag säga dig och tycker så synd om Linnéa och även om dig.En hel del handlade även om dig som mamma.Rätta mig om ja har fel men detta är så tragiskt helt enkelt och jag kan inte komma med några tröstande ord förutom att säga att jag har tänkt på din söta,vackra och intellektuella dotter Linneá sedan första dagen jag började läsa om er.Hon var för underbar och ung ,hon var bara ett barn som lämnade denna hårda värld.
Må hon vila i frid nu!.Varma kramar från Vaia<3<3

Kommentar från Celia
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (7:04)

Får rysningar,
Det är ett desperat rop på hjälp. förstår inte heller att folk skrattade. Hon måste ha känt sig ännu mer ”ensamt”. Men ibland som tonårig brukar man ofta överdriva om känslor och situationer…

Kommentar från Susanne
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (7:38)

Förstår inte heller hur man kunde skratta åt detta….möjligen bara åt första stycket men sen blir det ju sorgligt bara.
Kramar till er!!

Kommentar från Ludmilla
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (7:57)

Linnéa gjorde det på ett lekfullt och skojigt sätt och gav inte utrymme för att man skulle tycka synd om henne. Så situationen gjorde att det blev ”roligt” trots att hon sjöng de här orden.

Kommentar från Karin
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (8:35)

En oerhört tragisk text, jag blir illa berörd och ledsen när jag läser den. Hur kan detta anses ”roligt” i vilken form det än har framförts? En mycket ung flicka, fortfarande ett barn, spelar upp detta för familj och sin egen klass, ett slags teater över sitt eget inre kaos. Jag kan inte låta bli att undra, vad tänkte hon och hur kändes det för henne, när detta fick människor i den närmaste omgivningen att skratta? Nej fy, hennes trasiga inre avspeglar sig så starkt genom denna text att detta inte ger annat än en mycket otäck känsla i magen.
Vila i frid Linnea, kram.

Kommentar från Celia
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (8:50)

Bara av rent nyfikenhet. Tyckte du det var roligt Ludmilla?.

Kommentar från 1987
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (9:06)

Tror Linné var som mig, när jag var tonåring så ville man skämta om ALLT som var jobbigt för att det skulle bli lättare att hantera. Sen fick hon ju uppmärksamhet när folk skratta åt henne, vilken hon kanske inte alltid tyckte att hon fick av sina. Sen det där med supa och ha sex menar hon nog att varje mor vill att äns barn ska vara ”normalt” och inte ligga på BUP och i hennes värld så var ungdomen så att dom drack och hade sex…Tycker dessutom att hon faktiskt säger hur mycket hon verkligen älskade sin mamma. Inte så där hon skrev när ni sist såg.

Kommentar från Ludmilla
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (9:07)

Celia: Nej, jag tyckte det kändes konstigt. Låten som sådan var väldigt bra och välkomponerad. Som jag skrev så signalerade hon att hon tyckte det var bra att vara på BUP. I låten är det ju JAG som inte tycker att hon ska vara där, vilket inte heller stämde. När jag försökte prata med henne så skämtade hon bara bort det. Hon höll oss på stort avstånd under den sista tiden. Det gick inte att nå henne… Det var svårt att veta vad hon kände och vad hon ville…

Kommentar från Celia
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (9:53)

Jag förstår dig. Det måste ha varit väldigt jobbigt för dig också. Själv har jag varit en jobbig tånarig,lrinte jobbig utan mest envis, och om jag inte fick som jag ville så ville jag ”hämnas” på något sätt. dock tänkte jag aldrig på självmord. men det är inte förran nu som jag förstår all smärta jag orsakade dem.(mina föröldrar).
Kramar till dig, och tänk framåt, för din och din familj skull.

Kommentar från Sofia
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (11:30)

Min reflektion kring sången är att det naturligtvis finns ett allvar i den. Men att skoja om det svåra och ”sjuka” är också ett sätt att hantera det. Man kan tycka att det här inte är något att skratta åt, men i rätt sammanhang och med rätt människor tror jag att skrattet kan vara förlösande. Jag spenderade själv lång tid på BUP och tillsammans med mina medpatienter gjorde jag mycket i stil med Linneas BUP-sång. Vi rappade om namnen på våra mediciner, gjorde spel om ”Flykten från BUP” och skojade om våra diagnoser och att vi var psykfall. För oss var det viktigt, men i alla sammanhang passade det inte och då var det nog bra att någon stoppade oss (även om vi då kunde känna oss väldigt missförstådda). Så jag kan förstå att du inte kände dig helt bekväm med att hon sjöng sången i skolan, och även kring textbitarna som handlade om dig. Men det kan ju faktiskt vara så att hon skrev som hon gjorde helt enkelt för att det var det som rimmade bäst/ passade bäst in i texten! Hon förmedlar ju också en kärlek till dig i sin text.

Kommentar från anneli
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (11:47)

Sången var hemsk, Vad jag ville säga är att livet är rätt hemskt för tonåringar i stort. Det är mer som en fabrik verkar det som. Vem lyssnar på barnen när vuxna inte ens lyssnar på föräldrar?

Jag är engagerad i frågor kring tonåringar på behandlingshem och rättsystemet. Detta fans inte i vår värld för några år sedan. Vi viste inte om denna vidriga hantering av barn och rättsystemet. Barn på Hvb Hem eller instutioner har inte en chans att bli hörd

http://www.barometern.se/nyheter/monsteras/13-aring-pa-vardhem-tog-sitt-liv-(1311253).gm

Varför började jag bry mig, Jo min dotter råkade hamna på ett sådant här hem efter en mobbing i skolan och en diagnos

Vad som hände var att efter 55 dagar så var hon död, mördad . Att prata om barn på hvb hem är lika skämmigt som barn som tar livet av sig. Man vill inte prata alls om detta

Önskar dig lycka till och att du blir frisk nu, och din blogg betyder mycket för många

http://www.feliciasliv.se

Kommentar från Bella
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (12:14)

Alltså, själv så tycker jag att det va en rätt så rolig text, på de sättet att hon verkligen tar upp hur det är att vara tonåring i vara inlagd…Men texten är också hemsk i de att Linnéa faktiskt va på BUP och inte ville vara där. Jag har själv varit inlagd på både BUP och vuxen psyk…Du hade en klok dotter Ludmilla, jag hade själv aldrig ens kommit på tanken att skriva en låt om BUP och satt dit musik och sen sjungit den för folk…Linnéa var smart! Hade jag varit hennes mamma så hade jag varit stolt över att min dotter skrev en låt om BUP…Konstig kommentar och jag kommer säkert få alla emot mig, men jag får ju tycka vad jag vill! Ta hand om dig Ludmilla!!! 🙂
.-= Bella´s last blog ..Ute kväll med vännerna 🙂 =-.

Kommentar från Bella
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (12:16)

Oj, såg nu att hon tyckte om att vara på BUP, förlåt!
.-= Bella´s last blog ..Ute kväll med vännerna 🙂 =-.

Kommentar från Anna
5 maj, 2010 kl 5 maj 2010 (19:21)

Vilken stark text… den förmedlar så mycket. Skrattet var kanske bara ett sätt att kunna bemöta och ahntera allt det hon upplevde och kännde. Var det hennes egen idé att spela den i skolan?

Stora kramar

Skriv någonting