Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Overkligt

3 maj 2010 (19:55) | Babytiden, Cancern, media | av: Ludmilla

Allas veckotidning som kom förra veckan

Ja, det är overkligt att läsa om sig själv som mamman som förlorade ett barn i självmord. Sen valde hon att skaffa ett barn till…

Jag tittar på bilden och ser mig själv, med hår. Och med en bebis. En pytteliten bebis utan namn.

Det var mitt emellan livmoderinflammationen och den första störtblödningen. I början av december. Jag var faktiskt jättesjuk då. Ett par veckor senare fick jag min diagnos.

Artikeln kom förra veckan.

Och i morgon påbörjas min sista, den nionde, cellgiftskuren.

Livet är märkligt.
Mycket, mycket märkligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmila
3 maj, 2010 kl 3 maj 2010 (20:50)

Livet och kärlekn vinner över döden!

Kommentar från Linda
3 maj, 2010 kl 3 maj 2010 (21:48)

Åh vilken fin bild på er!! 🙂

Ja, livet är märkligt emellanåt. Och overkligt ibland också.

Jag har en award till dig i min blogg som du gärna får hämta.

Kram kram!
.-= Linda´s last blog ..IDAG KOM MATKASSARNA =-.

Kommentar från Vaia Alsterberg
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (1:03)

Hej Ludmilla!.
Du och Sophie är så fina på fotot.Önskar dig lycka till med den sista behandlingen och att du snart ska få komma hem till din vardag så att hela familjen kan vara samlad igen på heltid.
Ja nog är livet märkligt som du skriver ,livet spelar oss människor ett spratt,så är det men så länge det finns kärlek så finns det hopp.

Kram från Vaia<3

Kommentar från Susanne
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (7:40)

Väntar på att få läsa den tidningen. Min mamma har den och jag har beordrat henne att inte slänga den eller så när hon är klar med den. Jag vill ju läsa!

Kommentar från Lisa
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (13:16)

Bra! Du ger ett ansikte till alla som har mist ett barn som tagit sitt liv.Det finns många fortfarande som tror att vi är ”konstiga familjer” .Tänk om dom lade energin att hjälpa och trösta oss istället.Dom kan inte ens inbilla sig vilket helvete vi har hamnat i.Jag läser din blogg ofta och finner en tröst i min sorg genom dina ord.
Grattis till att du besegrat cancern och fått en fin dotter!
kram

Kommentar från Catarina
4 maj, 2010 kl 4 maj 2010 (16:06)

Läste om er o det lustiga är att det faktiskt kändes som att jag ”kände er” eftersom jag följer din blogg.. håller verkligen med dig om att livet är märkligt!

Skriv någonting