Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

”Jag hade inte levt utan er”

20 juni 2010 (13:00) | att hjälpa andra, självmord | av: Ludmilla

Jag fick ett meddelande för någon vecka sedan från en person som mått väldigt dåligt, men som ”kommit ut på andra sidan”. Det känns så viktigt och betydelsefullt för mig att få så fin feed-back. Och återigen… känna att Linnéas död har gjort skillnad för så många. Hon har inte dött helt förgäves…

Jag tycker också att nedanstående inlägg är illustrativt för att det faktiskt går att komma ur de destruktiva tankarna även om man har svårt att tro det när man mår dåligt!

Läste ditt inlägg idag…och din blogg förändrar. Jag går fortfarande in och läser gamla inlägg när jag känner att livsviljan börjar svikta lite.
Du har gjort skillnad, Linneás död med.
Jag hade inte levt utan er.

Kanske för att med din blogg så har jag insett hur illa jag skulle göra alla de som älskar mig om jag valde att avsluta mitt liv. Du belyser en sida som man inte alltid ser, eller vill se när man mår dåligt. Hur ens val och agerande faktiskt påverkar andra.

Så jag läser din blogg när jag börjar svikta lite grann för att påminna mig om hur många som älskar just mig, och som skulle ta det så hårt om något hände mig.

Att ta sitt liv är själviskt, jag kan se det idag. För aven om det sker i en stund där man mår väldigt dåligt, så ser man just enbart till sig själv. Det är lite lika med extremsportare….om du förstår min liknelse. Man ser inget annat än sig själv.

Och det är väl just det som går lite hand i hand med att må dåligt, hur egocentrerad man är…hur man enbart pratar om sitt…

Det är skönt kan jag känna att ha kommit ur den bubblan. Och faktum är att jag sedan jag har börjat må bättre, har brutit med många männisiskor som är kvar i det, människor som inte vill må bättre el som får mig att må sämre. Jag kände först att det var egoistiskt, men man påverkas lika mycket av personer som må dåligt, när man mått dåligt själv, som en alkoholist gör som försöker sluta. Alltså som en alkoholist gör av sina gamla suparvänner…man måste bryta helt i många fall och våga välja glädjen.

Tack för att du delar med dig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Elli
20 juni, 2010 kl 20 juni 2010 (15:12)

Härligt att läsa om någon som mår bättre! Och jag håller med henne, din blogg gör skillnad!

Kommentar från J
20 juni, 2010 kl 20 juni 2010 (19:49)

Det finns alltid en väg ut på andra sidan, utan att ta sitt liv! Till dem som har självmordstankar vill jag säga: Gör det inte. Vi som ”blir kvar” här på jorden mår så fruktansvärt dåligt. Varje dag. Alltid. Visst känns det lite lättare med tiden, men sorgen finns alltid kvar. Alla tankar som driver en till vansinne ibland… Jag tror inte att ni inser hur illa ni gör oss som älskar er! Läs bloggar, böcker och artiklar om och med dem som ”kom ut på andra sidan”. Prata med oss som har erfarenhet av självmord inom familjen, så kanske ni tänker om! (Hoppas jag) Vi finns här för er! Kramar/ J

Kommentar från Catarina H
20 juni, 2010 kl 20 juni 2010 (21:23)

Det är verkligen kluvet det där med att ha självmordstankar o inte orka leva längre.. å andra sidan är man egoist med tanke på hur otroligt dåligt de som blir lämnade kvar mår å andra sidan kan man ju må så otroligt dåligt att man inte ser någon annan utväg än att fly bort.. Jag vill varken ta ställning för eller emot, för det är verkligen inte enkelt.. Tror dock som vi varit inne på tidigare att depression (som många har när de begår självmord) har som ett symtom att man tänker att folket har det bättre utan en, sen tror jag att vi människor över lag på skolor o jobb o bland vänner etc är lite dåliga på att berätta för varandra vad vi gillar hos varann o ge positiv bekräftelse! Blev lite långt.. ville bara berätta lite 😉

Kommentar från tejoka
21 juni, 2010 kl 21 juni 2010 (11:20)

Det gör skillnad att läsa. Visst är jag en stor egoist som bara tänker på mig själv. Men när inte orken räcker till finns bara en tanke kvar. Då finns inga andra. Smärtan är för stor.

Kommentar från Kalmardamen
22 juni, 2010 kl 22 juni 2010 (15:28)

Hej,
Tittar in här med jämna mellanrum och läser alla inlägg sen sist.
Försökte lämna en kommentar till ”14 år och till salu” men det funkade inte.
Har inte läst den boken, men många andra om sexuella övergrepp. Blev själv utsatt som liten. Skam och skuld. Detta tog jag på mig! Berättade aldrig för mina föräldrar! Skämdes för mycket!

Mailet du fick här visar att du når ut med din blogg! Det var väldigt fint.

Linneastipendiumet har också en viktig funktion att fylla.

Här i Kalmar delas ett liknande stipendium ut, en minnesfond som föräldrarna skapade efter deras dotters självmord!

Krya på dig efter operationen!

Skriv någonting