Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Livet, så bra som det kan bli

24 juni 2010 (8:50) | Mindfulness, sorg&saknad | av: Ludmilla

Vad är det som gör att man njuter av livet?
Särskilt om man har eller har haft det svårt. Då kan det vara svårt att njuta även om allt är så bra som det bara går att få det. Det är lätt att känna sig otacksam om man inte kan njuta.

Men, vad är det som gör att man njuter?

På något sätt måste det ju vara skillnaden mellan det man förväntar sig och det man får. Eller vad tror du?

Om man är deprimerad är verkligheten filtrerad med ett mörkt glas som man ser ut igenom. Man ser det som är mörkt. Man ser alla sina egna brister och bara dem. Man ser allt det som går fel. Man ser de omkring en som inte verkar uppskatta en. De positiva saker som händer eller som andra säger går liksom förbi eller ursäktas med att det bara var ett undantag eller att den personen egentligen inte menade det eller något liknande.

Vi kan styra vår uppmärksamhet. Precis som den deprimerade styr sin uppmärksamhet mot det negativa kan man träna sig att styra sin uppmärksamhet mot det positiva. Om man inte är van så måste man öva. Kanske måste man skriva upp alla de små positiva sakerna som faktiskt händer under en dag, trots att man har det jättejobbigt. Sedan tittar man på den här lappen när det känns som att ”ingen” ljuspunkt finns någonstans.

När Linnéa mådde dåligt samtidigt som Emelie var inlagd på sjuhuset för sin tarmsjukdom, när Linnéa tog sitt liv, tiden efter av skärande sorg och sedan ett cancerbesked med en tuff behandling… När alla dessa saker har hänt mig så har jag varit tvungen att tvinga mig att se det positiva. För vad hade alternativet varit?

Jag skulle kunna sätta mig ned och tycka att all världens olyckor bara händer mig och min familj och ”vad kommer att hända härnäst”… Men jag väljer, VÄLJER, att försöka hitta det som kan berika, göra mig nyfiken, utveckla mig och glädja mig. Det kan vara små ting som att det doftar av sommar i Sophies hår, att njuta fullständigt av smaken av en jordgubbe eller att låta mig uppfyllas av känslan av rikedom för den familj jag har.

När de mörka stunderna kommer, så vet jag att de kommer att försvinna – om jag låter dem försvinna. Men om jag ger de jobbiga känslorna för stor uppmärksamhet kommer de att etsa sig fast än mer. Jag accepterar mina tunga stunder och respekterar dem. För det är inte så konstigt att det kan kännas tungt ibland. Men, de får inte ta överhanden. Livet är för kort för det, och det är på mitt ansvar att se till att mitt liv blir så bra som det kan bli.

Jag har ett bra liv. Trots att saknaden efter Linnéa är omänskligt tung emellanåt så är huvuddelen av tiden väldigt bra.

Igår kväll var en sådan stund då det var lätt att njuta av livet.

Jag hade tunga tankar och gick ned till bryggan för att samla mina tankar. Oscar kom springandes efter och undrade vad jag gjorde. Han sprang sedan och hämtade lite mask och vi satte oss och metade. Jonas kom strax efter. Så fridfullt och njutbart med fåglarnas kvitter och solen över den blanka sjön. Det passade mitt sinne bra.

Plötsligt nappade det och jag drog upp en stor abborre.

I ett enda nafs ändrades mitt humör. Jag blev både förvånad, glad och tacksam och jag blev ju upptagen med att ta hand om min fisk och mörka tankar försvann snabbt. Jonas sprang upp och hämtade håven, för det var en stor abborre. I vår familj har vi oskrivna regler att man både får sätta på mask själv och ta hand om fisken själv. Nu var det ju jag som skulle göra det. Pojkarna fortsatte fiska.

Kvällen avslutades med nystekt abborre och skirat smör. Mmmm…

Det gäller att ta vara på livet och dess goda stunder, njuta av dem, spara dem i sitt minne och plocka fram dem när det behövs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Susanne
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (9:51)

Låter som en härlig kväll!! Nu gillar jag inte fisk iofs men,men… 😉
Passa på att njuta ordentligt av sådana stunder det är du väl värd!!!
Kram och ha en trevlig midsommar!

Kommentar från Anna-Maria
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (10:06)

Vilken fin kväll du verkar ha haft och grattis till fångsten! Tack för att du delar med dig av den och din positiva syn på livet. Jag är inte alls i samma situation som dig och har förskonats från såna problem som du har fått gå igenom. Men jag vill ändå lära av dig och bli bättre på att se saker positivt och njuta av nuet! Jag har länge försökt att göra så och blir bättre på det, men nu ska jag verkligen se till att göra det i större skala!

Kommentar från Hanna från Uppsala
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (10:58)

Önskar dej en härlig midsommar med familjen. Härligt att du blev gladare. Kram på dej

Kommentar från Erika
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (11:50)

Tack för underbar inspiration.
Kan du så kan jag.
Ha en underbar midsommar och njut av din familj. Det är du så väl värd!
Kram Erika

Kommentar från Kristina
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (17:33)

Känner igen mig i ditt sätt att tänka och jag brukar säga att man måste ta vara på guldkornen mitt i det svåra. Jag försöker att se på det som jag kan istället för allt jag inte kan, Ser jag på allt jag inte kan och får avstå så blir jag deppad,men som min 14 åring sa en dag när han tänkte, mamma visst har du haft ett bra liv. Han kunde se bortom alla olyckor jag drabbats av o alla sjukdomar och se det positiva vi har tillsammans.
Önskar att du ska få många guldkorn i din vardag. Midsommar kram Kristina i Umeå

Kommentar från maria
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (18:25)

Tack för ett tänkvärt inlägg…ska försöka ta till mig det…ska verkligen försöka….

Kommentar från Jerry
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (20:58)

Du är klok du… en fin midsommar vill jag önska dig och de dina!

Kommentar från Pär
24 juni, 2010 kl 24 juni 2010 (22:10)

Hej
Tyvärr saknar jag din mobiliseringsförmåga när det gäller positivt tänkande men försöker hanka mig fram ändå. Jag läste din babysimbok i veckan, och jag är imponerad. Det är en bra bok. Och efter allt som hänt Linnéa har du har visst också lyckats prestera en reviderad upplaga!

Vi testade babysim i helgen, men vår Hanna verkade tyvärr mest vettskrämd. Förhoppningsvis kommer badsuget så småningom.

//Pär

Kommentar från Marie-Anne
25 juni, 2010 kl 25 juni 2010 (7:36)

TACK för ditt inlägg och de kloka orden. Jag har skrivit ut det du skrivit och skall lägga det i min almanacka så att jag kan läsa och bli påmind varje gång jag behöver det.

kram till dig från mig

Kommentar från Catarina
25 juni, 2010 kl 25 juni 2010 (10:09)

När det ständigt händer saker blir man givetvis i ett första skede helt förkrossad men för att ”gilla läget” som jag börjat ta till efter alla våra händelser så är man tvungen att i det svartaste försöka se det där lilla lilla ljuset. för vad är alternativet annars? Det finns ju inte. Hela kroppen är magisk brukar jag säga för mit ti allt det jobbiga brukar man ändå hitta en strimma positivitet om det så bara är det där lilla lilla som ett blad med vattendroppar efter det har regnat typ. Jag tror men vet ju inte om det är sant. Men drabbas man av det ena efter det andra så får man denna gåva att se det där lilla i tillvaron för att i princip överleva.Utan motgång tror inte jag man får det erbjudandet utan då rullar livet bara på. Inte för att man ska vara tacksam för att man fått gå igenom skärseldarna eller så men absolut tacksam att jag fått chansen att se på livet på ett annat sätt tack vara mina eländen om man säger så. Att kunna ta vara på saker man förr inte ens reflekterade över eller man visste inte att det fanns rätt och slätt. när allt bara rullade på inte sjutton gick jag och tittade på hur regnvattnet sipprade på gatan och hur vacker det såg ut, eller hur rogivande det är att bara sitta på en brygga i timmar och lyssna till vattnets skvalp osv osv. Livet är så mycket egentligen och tror inte alla verkligen stannar upp och ser och känner..inte förens det händer nått då man får tiden eller man är tvungen att stanna upp och känna.

En underbar midsommar önskar jag hela er familj i allafall!!!!
Kramisar!

Kommentar från Ludmilla
26 juni, 2010 kl 26 juni 2010 (18:28)

Pär: Bli inte arg på dig själv för att du inte orkar. Jag ligger före dig i sorgen. Tid!
Jag tror inte att det finns något barn som är vettskrämt för vatten utan jag tror att det är omständigheterna som avgör hur simstunden blir just den gången.
Nästa gång blir en bättre gång!

Kommentar från Jag
1 december, 2010 kl 1 december 2010 (15:36)

Du är otroligt stark, kämpa på! Jag vet hur det är att leva med saknaden av någon..
KRAM

Skriv någonting