Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Så lite du vill…

11 juli 2010 (21:36) | vikt | av: Ludmilla

När det gäller motionsbiten så skulle jag vilja att du går en promenad varje dag. Det spelar inte någon roll hur kort den är. Den kan vara 5 minuter. Bara du tar en promenad.

Låter det rimligt?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Dottern
11 juli, 2010 kl 11 juli 2010 (22:33)

Jag brukar säga att den bästa motionen är den som blir av – 5 minuter är bättre än inga alls!
Kramar

Kommentar från Annika S
11 juli, 2010 kl 11 juli 2010 (22:50)

Jag simmar i havet varje dag, c.a 500 meter, idag lockades jag med på en längre simtur, ledd av dam 70 + som simmade som en delfin.trots krånglande höft. Hon simmade ömsom ryggsim och crawlade, snabbt gick det! Hon klarar inte vanliga bentag, jag som simmade ” normalt” hann knappt med….
Kan man vara så pigg och aktiv i högt ålder ser jag fram emot ett långt liv!
En av damerna på badet är 92, badar varje dag. Hon trampade på skateboard som slog upp svårläkt sår på underben förra sommaren ( en kille som köpte glass och bara ställt brädan bredvid sig. Han var olycklig, stackarn.)

Annika

Kommentar från Soulsister
11 juli, 2010 kl 11 juli 2010 (23:19)

Går en mil om dagen med hunden…..

kram

Kommentar från P
13 juli, 2010 kl 13 juli 2010 (7:07)

hej hej.. Jag försöker verkligen promenera varje dag men det blir inte av exakt varje dag. Dock har jag promenerat kortare promenader runt cirka 15-20 minuter som jag hoppas har någon som helst effekt. Snart ska jag väga mig och se resultatet..
Hoppas det har gått bra för dig Ludmilla!! Håller tummarna!!

Kommentar från Anne
14 juli, 2010 kl 14 juli 2010 (23:30)

Jag bara längtar efter att kunna träna på riktigt! Har gått upp ett antal kilon av cellgifterna och Cortison, men jag cyklar och rör mig varje dag…men inte hjälper det. I Torsdags gjorde jag min sista cellgiftsbehandling, så nu är det ”bara” strålningen kvar. Magen är uppsvullen som om jag vore gravid i 7:e månaden….
Jag tror att vi vill mer än kroppen orkar så tålamod och långsiktighet får det bli…nästa år blir det beach 2011…för denna sommaren har jag inte ens visat mig på en strand…skuggan och hatt och parasoll gäller…
Skönt att läsa att du är igång och att du badat!
Njut av sommaren, och motionera i den takt du orkar, kroppen har gått igenom en helveteskur, glöm inte det!
Kram på dig och jag önskar dig en fortsatt ljuvlig sommar!

Kommentar från Ludmilla
15 juli, 2010 kl 15 juli 2010 (8:58)

Anne: Ja, var sak får ha sin tid. Fira nu att du är färdig med cellgifterna!

Skriv någonting