Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Märkligt

16 juli 2010 (23:03) | livet | av: Ludmilla

Ja, det är vad det är.
Livet alltså.

Livet är märkligt..

Jag är tacksam för hur mycket livet ger.
Jag känner skuldkänslor för att jag inte varit tillräckligt tacksam tidigare.

Jag har många gånger inte tyckt att livet har varit tillräckligt bra.
Jag har FÖR många gånger varit irriterad för att jag inte fått tillräckligt mycket av livet.
Frustrerad.
Saker har inte gått min väg.
Personer har inte gjort det de skulle.

Det är lätt att skylla på något annat eller någon annan för att man inte har det perfekta livet.

Eller hur?
Jag vet att du håller med mig…

Men, om du fokuserade på allt det som faktiskt fungerar som det ska eller de relationer som du faktiskt är nöjd med… så skulle livet kännas mycket lättare för dig.

Tänk på det.

För livet är bra märkligt.
Mycket, mycket märkligt.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Maydotter
17 juli, 2010 kl 17 juli 2010 (5:43)

Här har jag en bra sak som passar in.
En i min hembygd förlorade sin då 15 årige son i en skoterolycka. Han körde ned i en vak och hittades inte fören flera månader senare.

Pappan till pojken, ja resten av familjen är troende. Folk har ju så klart ifrågasatt hur han fortfarande kan tro.

Ett av hans svar var:

”Varje morgon när jag kliver utanför dörren så tackar jag Gud för familjen jag har kvar…
Och så förbannar jag honom för det han tog.”

Så är väl livet.
Livet är inte bara svart eller vitt.
Det är gråzoner överallt.

Kommentar från Gunilla
17 juli, 2010 kl 17 juli 2010 (9:21)

Jag säger ofta just den meningen: Livet är märkligt.
För det är just vad det är. Sorgen och glädjen går verkligen hand i hand…
Kram

Kommentar från Catarina
17 juli, 2010 kl 17 juli 2010 (10:44)

Oja! Innan något händer i ens liv som påverkar ordentligt så tar man livet förgivet. Jag gjorde det i allafall tills min olycka och annat dök upp. Det löper liksom bara på och man har inte det synsättet att stanna upp i det självklara och se. Man gnäller att egentligen små saker är trista osv.Men väl där i en drastisk förändring är man tvungen att just SE!och stanna upp i nuet. För när nått händer är det nuet, timmarna inpå som gäller för att man ska orka gå vidare. Man måste helt enkelt hitta just dessa små små saker för att gå vidare som kan vara allt från att regnet faktiskt luktar gott, en vy man ser som faktiskt är helt underbar och som kan förgylla resten av dagen och massa massa små saker. Man förändras på både gott och ont men mest tacksam är jag att jag njuter av livet i varje centimeter om än det är en dålig dag så hittar jag sakerna som gör att även den dagen blir bra. Innan var det helt andra saker som man skulle göra för att det skulle bli en bra dag. Dessa är idag helt meningslösa egentligen om man tänker . Så allt ont har faktiskt nått gott också med sig =) Livet är mycket märkligt och vi ska vara rädda om det!!

Kommentar från Soulsister
17 juli, 2010 kl 17 juli 2010 (11:10)

Skriver under på varje ord Lumdilla. Amen för det!

Kommentar från Sandra
17 juli, 2010 kl 17 juli 2010 (19:22)

Tack för dina ord, så sanna och så bra! 🙂

Kommentar från CH
25 juli, 2010 kl 25 juli 2010 (21:50)

Hur ofta känner man det inte så, precis som du beskriver det! Tills det en dag händer något som ställer hela tillvaron på sin spets o lalt blir upp o ner. Då kommer tankarna, varför var jag inte mer tacksam? Jag hade det ju trots allt ganska bra. osv Jag tror att man kan gå ur det starkare eftersom man kan använda sin nya insikt till att uppskatta livet mer o det som faktiskt funkar o är fint, snällt o bra trots allt det andra om du förstår hur jag menar? Att känna en djup tacksamhet o ödmjukhet inför livet, det är stort!

Skriv någonting