Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Starkare

14 september 2010 (15:01) | acceptans, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag blir starkare.
Jag jämför mig nu och ett par veckor tillbaka.
Jag är mycket starkare, piggare och gladare nu.
För två veckor sedan hade jag inte lust till något alls och det kändes väldigt hopplöst. Inget kändes särskilt meningsfullt. Motsägelsefullt nog. Jag har fått livet tillbaka och kunde inte glädja mig.

När jag noterade att jag var så där låg och jag hade varit det i flera veckor bestämde jag mig för att ta tag i det. Jag tog kontakt med den terapeut som jag hade både i egenterapin under KBT-utbildningen och sedan efter Linnéas död. Hon är otroligt duktig och får mig att se på saker på ett annat sätt, igen.

Det viktigaste för mig nu är att acceptera att det tar längre tid för mig att bli starkare än vad jag vill. Jag kan inte förvänta mig av min kropp att den ska vara återställd så snart efter allt som hänt och allt den behövt utstå (ett barns dödsfall, graviditet, blödningar, cancer, cellgiftsbehandlingar, operation).

Acceptans.
Ett kort litet ord men så viktigt.
Jag har skrivit om detta i bloggen flera gånger tidigare… (Läs här) Acceptans är ett sådant viktigt verktyg att vi alla borde lära oss det i tidig ålder. För dig som vill läsa mer kan jag rekommendera Anna Kåvers bok: Leva ett liv, inte vinna ett krig – om acceptans. Den finns att köpa här…

Att ”gilla läget” utan att lägga in en värdering om det är bra eller dåligt.
Linnéa är död.
Jag måste acceptera att hon är död. För hon är ju det, vad jag än tycker och hur mycket jag än stretar emot.
Linnéa är död.

Jag måste också acceptera att jag blev sjuk.
Jag hade en dödlig sjukdom, men jag blev frisk.
Sjukdomen tog mycket tid från mitt liv just när jag ville njuta extra mycket. Jag hade fått ett barn. Jag hade fått möjligheten att bli mamma till en underbar dotter. Igen.
En ny chans…
Jag måste acceptera att det inte blev som jag hade tänkt mig. För det är så.

Först när jag accepterar verkligheten som den är, först då, kan jag gå vidare på ett konstruktivt sätt.

Det andra verktyget som också är så viktigt är: Medveten Närvaro/Mindfulness. Det betyder att vara här och nu. Att inte älta det som varit eller planera och oroa sig för framtiden utan att vara här och nu i livet. Det innebär för mig att jag inte ska fokusera på det som hänt med Linnéa hela tiden. Självklart ska jag sörja henne och göra det ordentligt, men inte fastna i sorgen. Jag ska inte heller tänka på framtiden för mycket. Framför allt så ska jag inte planera framtiden när jag lever nu – när jag gör något som är livet just nu. För då går ju livet förbi utan att jag märker det. Jag ska inte tänka på hur det skulle ha varit utan njuta av de små saker som går att njuta av varje dag. Just nu. För nuet är ju det enda vi är säkra på att vi har. Det som har hänt kan vi ju inte påverka längre och det som ska hända kan vi inte kontrollera eller planera i detalj. Det blir ofta inte som man tänkt sig i alla fall. Men nuet det har vi – och det kan vi påverka. Det är det som är livet.

Vill du läsa mer om mindfulness så rekommenderar jag Åsa Nilsonnes bok Vem är det som bestämmer i ditt liv – om medveten närvaro.

Besöken hos min terapeut gör att jag lättare kan ta till mig verkligheten. Jag blir snällare mot mig själv och mina tankar om mig själv och min kropp. Det är fullt förståeligt att jag är trött. Jag måste vila och inte boka in för mycket.

Det är ju så att jag blir starkare snabbare om jag tar det lugnare och mer försiktigt, paradoxalt nog. Så – jag har givit mig mycket omtanke och vila under dessa veckor och det har givit resultat. Jag är starkare.

Förutom kontakten med min terapeut så har jag även gjort andra saker för att återhämta mig snabbare. Jag har varit på Hasseluddens Yasuragi med min mamma, gått på kinesisk massage, gjort yoga regelbundet, gått på akupunktur och vilat på sängen. Jag har varit noga med att inte arbeta för många timmar i sträck utan vilat och återhämtat mig. Jag har också tackat nej till många spännande möten och intervjuer.

Jag får inte boka in mer än en sak per dag säger min kloke make som ju också är rehabiliteringsspecialist…

Och trots att jag höll instruktörsutbildning i slutet av förra veckan så har jag fortfarande kvar krafter.
Jag börjar skymta vanliga jag. Det jag som varit borta så länge.
Nu ser jag tendenser till kraft och åsikter igen.

Det är bra.

Det går framåt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Linda
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (17:27)

Du ser riktigt pigg och frisk ut nu tycker jag!! Och härligt att höra att du känner dig både starkare, piggare och gladare!! 🙂

Kramar i massor!

Kommentar från Susanne
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (17:29)

Härligt att höra att det går framåt! 🙂 Tycker också du ser pigg o glad ut.

Kramar!!

Kommentar från Susanne
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (17:40)

Härligt inlägg! Håller verkligen med dig när det kommer till acceptansen, sååå viktigt och samtidigt svårt. Jag jobbar också med den biten och den sitter onekligen väldigt långt inne. Märkligt egentligen, att det kan vara så svårt.

Kommentar från Monica
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (20:14)

Skönt att höra att du orkar mer och allt är ju som du säger så inget att tillägga:-).
Efter insidans omhändertagande skulle jag vilja ge ett råd. Och inget negativt menar jag för du ser så fin ut och på fotot utstrålar du värme i dina ögon, tänkte lite sorgset, ja inget om framtiden vet eller styr vi, när jag ser er båda på det andra fotot där ni är lite ”stylade”. Men det är som insikt och kompetens och själva livet syns på dig nu. Och jag skulle då ändå:-) ta hand om utsidan än mer. Göra det allra bästa, fixa hår i nån ny frisyr, naglar, ögonbryn, ja allt, det kostar så lite men du kommer känna dig ännu piggare och utstråla det mer. Menar inte att utsidan är det viktigaste men nog så viktigt, för din egen skull. Sätt på dig färg i härliga kläder m m. Unna dig! Kram

Kommentar från Soulsister
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (20:42)

Oh va glad jag blir av detta inlägget. Du har verkligen kommit långt. Jobbar ju själv med acceptans dagligen både gällande min sjukdom, min viktnedgång och att försöka hitta mitt nya jag….som i nuläget inte överensstämmer med den jag identifierar mig med….

kram

Kommentar från Maggan
14 september, 2010 kl 14 september 2010 (20:45)

Hej,
Jag beundrar alla som klarar av att tänka i Mindfulness banor! Det känns som de är bara jag som inte klarar av det:-( Går på en kurs vid en smärtmottagning men det vill inte fastna i mig, det är tom som man bli mer besviken på sig själv att man inte reder ut det och bli tokig på att försöka att tänka annorlunda hela tiden. Har du några tips som kan underlätta under tiden? Stannar du upp flera gånger per timme för att rikta dina tankar i rätt riktning?
Hälsningar
Maggan

Kommentar från Lillemor
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (1:43)

Du ser pigg ut hoppas du kommer o få det bra Allt går upp o ner i en sorg.Allt får ta tid den kommer aldrig o gå över men man lär säg leva med det kram Ehliens mamma

Kommentar från Misan
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (7:47)

Åh – hasseluddens yasuragi är underbart. var där på konferens i våras och trots att vi jobbade mycket gjorde den lugnande miljön att jag gick ner i varv. Jag ska ta dit min syster, som har det jobbigt just nu, snart.

Kommentar från Elin
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (8:03)

Jag blir så glad när jag ser din bild!!. Du ser så fräsch och hälsosam ut. Dina ögon speglar glädje, förtsätt så Ludmilla, och titta inte bakåt. Livet tvingar människor att leva ut tider som är svåra, men du är inte den enda och man måste förstå att det är sådana saker man kan råka för. Vem som helst!.
KRAM,

Kommentar från P
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (9:48)

hej Ludmilla.. Vad roligt att höra att det börjar bli ljusare i vardagen. 🙂 Jag följer din blogg regelbundet och gillar verkligen att du rekomenderar böker att läsa, det är så inpírerande. Fortsätt gärna!!
Kämpa på!! Du är stark!!

Kommentar från Helene
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (10:02)

Va härligt att du har fått tillbaka den känslan igen !!
Hoppas det får hålla i sig nu…
Ha en fin dag.
Kram Helene.

Kommentar från Jerry
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (10:30)

Härlig läsning!
Kramar om!

Kommentar från Marie-Anne
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (13:10)

Det är så fantasktiskt att du delar med dig av ditt liv och dina tankar, för det du skriver gör att jag reflekterar över mig själv och hur jag väljer att leva mitt liv. Just det du skriver om acceptans och att vara närvarande i nuet, det är precis det jag behöver träna mig på.

Kram från mig till dig

Kommentar från Elin
15 september, 2010 kl 15 september 2010 (13:34)

Jag glömde att säga att förutom fräsch och hälsosamt , ser du MYCKET smalare ut!!!… Det måste vara härligt för dig att se resultatet!.

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
18 september, 2010 kl 18 september 2010 (12:37)

Härligt låter det. Det lilla ordet acceptans låter så enkelt med kan vara så oerhört svårt ibland! Skönt att ”se” och höra att du mår bättre och känner dig piggare!

Kommentar från Lisa
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (12:04)

Verkligen tänkvärda ord i ditt blogginlägg. Träffade mig rätt i själen och jag fick en hel del att fundera över i mitt eget liv. Tusen tack för det!
Kram Lisa

Skriv någonting