Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

En egen måne

20 september 2010 (16:02) | musik, självmord | av: Ludmilla

I förra veckan tog jag med Jonas (12) och Oscar (10) för att lyssna till Kenneth Gärdestad som skulle föreläsa här i Uppsala.

Ted Gärdestads öde har korsat mitt liv på flera sätt under åren. Jag var egentligen inte någon fan av hans musik när jag var tonåring. Det var när Satellit, Låt kärleken slå rot med flera låtar var populära. När jag senare träffade Emelies pappa som var 9 år äldre fick jag lyssna på tidigare skivor och musik som Sol, Vind och Vatten, Himlen är oskyldigt blå m fl och tyckte väldigt mycket om den skivan.

Linnéa tyckte väldigt mycket om Teds musik. Hon spelade den på piano och fortfarande står den sångboken på flygeln. På Linnéas begravning spelades och sjöngs Sol, Vind och Vatten.

Oscar och Jonas har under sina gitarrlektioner också fått spela flera av Teds och Kenneths låtar.

I mitt arbete med suicidprevention har jag träffat Ann Zacharias som ju var gift med Ted och som även är mamma till hans barn. Och så nu så fick jag möjlighet att lyssna till Kenneth, Teds bror.

Temat för kvällen var psykisk ohälsa och självmord och ramades in av en kör som sjöng bröderna Gärdestads musik. Kenneth började med att berätta varför han valde att föreläsa om sin lillebror Ted och vad som hänt honom.

Kenneth tycker dels att det är viktigt att man vågar att prata om psykisk ohälsa och självmord för att minska okunnigheten och tabun. Och det andra är att så länge som han får prata om Ted, så finns han.

Dessa båda saker känner jag så väl igen. Det är även mina främsta drivkrafter till varför jag ställer upp i intervjuer i tidningen, TV och skriver om det här och på andra ställen.

Öka kunskapen. Minska tabun.
Låta Linnéas minne leva vidare.

Kenneth som var 7 år äldre än sin lillebror berättade om Teds liv från första dagen när deras mamma kom hem från BB denna februaridag i 1956. ”Det var som ett skimmer kring mamma och Ted när de kom in i hallen”.

Ted visade sig tidigt vara mycket musikaliskt begåvad och han fick låna sin brors gitarr. Eftersom Ted var vänsterhänt vände han gitarren åt höger och spelade upp och ned på den. Som 6-åring komponerade han sin första melodi, och många melodier kom efteråt. Kenneth blev den som fick sätta texterna.

Ted växte och blev mycket duktig på tennis. Faktiskt så var han Sverigetvåa efter Björn Borg som 14-åring.

Som 15-åring slog Ted och Kenneth igenom med sin musik. De hade då kommit i kontakt med Stickan Andersson på musikförlaget Polar och två av hans medarbetare: Björn och Benny. Deras flickvänner (Agneta och Frida) körade på Teds första skiva. Senare bildades ABBA. Kenneth berättade vidare om hur karriären utvecklades och hur de åkte till USA och samarbetade med t ex Totos frontfigurer.

Ted var den som kom på musiken. Sedan var det upp till Kenneth att försöka tolka sin brors känslor och tankar och klä musiken i ord. Ted var perfektionist. Han sjöng aldrig något som han inte ansåg var perfekt.

När Kenneth åkte till USA för att studera och arbeta i början på 80-talet kom Ted i kontakt med meditation. Han var i en fas av sökande av sin egen identitet. Han gick sedan med i Baghwan-sekten, klädde sig i rött och bytte namn. Kenneth berättar att han vid ett möte med Ted under denna tid upptäckte att Ted var förändrad. Han var livrädd för smittor och hade handskar på sig bl a.

Teds sjukdom utvecklade sig under flera år. Men, familjen som visste att något var fel och att Ted inte mådde bra, fick inte någon information om vad det handlade om. I och med att Ted själv inte ville prata om det och inte hade någon sjukdomsinsikt så anpassade sig familjen. Kenneth var Teds stora stöd och försökte finnas där hela tiden. Ted mådde tidvis mycket dåligt och en gång såg Kenneth att Ted hade riggat en snara. Men, man pratade inte öppet om hur han mådde. Vid ett annat tillfälle blev Ted väldigt aggressiv och tog struptag om sin bror när Ted inte kände att Kenneth kunde förstå hur jobbigt det var med dessa envetna röster inom Teds huvud som tog överhanden och störde honom i sin skapandeprocess inom musiken.

En dag 1997 skulle Ted gå en promenad. Men, han kom inte tillbaka. Familjen blev väldigt orolig och man ringde efter polis. Först morgonen efter fick man besked om att Ted hade tagit sitt liv.

Först efteråt uttalades ordet Schizofreni.

Kenneth Gärdestad berättade med en stor kärlek och djup insikt om sin älskade bror. Han visade bilder på Ted under sin föreläsning. I pausen kunde man köpa ett samlingsalbum med 91 låtar samt en notbok med musiken. Jag och killarna gick fram till Kenneth och fick dem signerade. ”Oscar och Jonas, för Kärlekens skull” skrev han. Jag berättade att de också hade förlorat en syster, på samma sätt som han förlorat sin bror. Kenneth gav dem då var sin stor kram.

Jonas och Oscar uppskattade kvällen mycket och det hela gav upphov till många fina diskussioner om liv och död!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Tizzel
20 september, 2010 kl 20 september 2010 (16:43)

Jag var och lyssnade på Kenneth och just detta föredrag den 10 september förra året. Med mig hade jag mina två ungdomar, min syster och hennes två barn 13 och 9 år. Vi var väldigt gripna allihopa när föreläsningen var slut.

Kommentar från Monica
20 september, 2010 kl 20 september 2010 (20:15)

Mycket bra att föra ut kunskap så mycket som möjligt. När det gäller Ted sedan, det var så tragiskt alltsammans och kunskapen om hans sjukdom sämre då än nu även om mycket kvarstår. Men jag undrade mycket när jag förut hörde Kennet berätta om Ted om Teds medicinering som var väldigt ”tung” vad jag förstår, om biverkningar mm där och om det var rätt. Han fick väldigt mycket mediciner i en blandning och kunskapen hos läkare som förskriver är ju inte lysande och kanske inte så ansvarsfull heller?

Kommentar från V
20 september, 2010 kl 20 september 2010 (21:53)

Åh.. det här gjorde mig verkligen rörd.. Ted Gärdestad och hans musik och öde har betytt mycket under mitt liv och att höra att hans bror kramade om dina pojkar på det sättet fick mina ögon att tåras.

Kommentar från NN
21 september, 2010 kl 21 september 2010 (4:50)

Hej Lumilla, finns det någon möjlighet att nå dig via mail mer privat?

Kommentar från Ludmilla
21 september, 2010 kl 21 september 2010 (6:58)

NN: Du kan nå mig på ludmillarosengren@gmail.com

Kommentar från Lillemor
24 september, 2010 kl 24 september 2010 (6:25)

Ted Gärdestad Är min stora favorit älskar alla låtar med honom mest.Jag vill ha en egen måne

Kommentar från carola
7 december, 2010 kl 7 december 2010 (16:28)

åh det hade jag velat gå på, hoppas han kommer till Gävle.
Jag hade förmånen att träffa Ted på hans sista konsert här i Gävle, ett möte jag bär med mig i mitthjärta.
Stor kram

Kommentar från Kenneth
14 oktober, 2011 kl 14 oktober 2011 (7:05)

Att jag sitter tårögd efter läst igenom bloggen. Undrar hur du mår idag?

Kommentar från Ludmilla
14 oktober, 2011 kl 14 oktober 2011 (13:33)

Kenneth: Tack för frågan. Jag mår faktiskt riktigt bra. Märkligt nog… Men kommer självklart vara märkt av allt som hänt för all framtid.

Skriv någonting