Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

David tog sitt liv, kritik mot psykiatrin igen

25 september 2010 (11:47) | Cancern, psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Förra året fick jag kontakt med en familj där sonen David 26 år tagit sitt liv någon vecka tidigare. Davids mamma, lillebror och lillasyster kom till LevaVidaregruppen redan 3 veckor efter att David dött.
En fin familj som har nära kontakt med varandra och där man verkligen finns för varandra.

Innan det hade gått ett år efter Davids självmord fick denna familj ytterligare en riktig smäll. Lillebror Jakob fick diagnosen Glioblastom, en mycket allvarlig form av hjärntumör. Jakob får cellgifter och strålbehandling för att förlänga livet, men alla vet att denna typ av cancer inte går att bota. Det är en tidsfråga hur länge han kommer att få leva. Läs syster Isabells blogg här…

Det är helt omänskligt vad denna familj ska behöva stå ut med. Jag känner djupt med dem alla tre.

Nu åter till vad som hände David:

David hade haft många års kamp mot ångest och hade bollats fram och tillbaka inom psykiatrin. Han hade gjort allvarliga självmordsförsök. Diagnoserna avlöste varandra. Medicineringen ändrades gång på gång. Som i så många andra fall fanns ingen kontinuitet av läkare (för få läkare inom psykiatrin), ingen vårdplan och dålig samordning mellan olika instanser. David hamnade mellan stolarna många gånger. Bland annat trodde han att han stod i kö för en specifik behandling, vilket det visade sig att han inte gjorde.

Under förra sommaren var bemanningen på psyk mycket låg och David lämnades utan någon kontakt. Ett nummer till mobila teamet fick han. Men det är självklart svårt att ringa när man inte känner dem. Han väntade till dess att den ordinarie kontakten kom tillbaka och gav all tilltro och hopp till detta. Han önskade då bland annat påfyllning av en medicin, men när han kom till apoteket fanns inte den medicinen. Då brast det för David.

Nu har Socialstyrelsens Lex Maria-utredning konstaterat:
-Bristande uppföljning.
-Bristande läkarkontinuitet.
-Man tog inte hänsyn till tidigare behandlares erfarenheter beträffande behandling och läkemedel.
-Man lyckades inte komma tillätta med patientens affektiva svängningar och ångestproblematik.
-Bristande samverkan i samband med överföringar mellan mottagningar, sluten- och öppenvård.
-Bristande planering och avsaknad av vårdplan, vilket enligt verksamhetens egna rutiner ska finnas. Orsaken till detta är delvis bemanningsproblem med specialistkompetenta läkare, bristande kontinuitet och hyrläkarsystem.

Det är så tragiskt att återigen konstatera de stora bristerna inom psykiatrin. Hur många ska behöva ta sitt liv innan man ändrar systemet?

Det behövs mer resurser till psykiatrin!!!
Det behövs fler behandlare som kan ha kontinuerlig kontakt med patienten och det behövs fler läkare för att det ska kunna vara rimligt att sätta sig in i varje enskild patient och följa upp den.
Villkoren för att arbeta inom psykiatrin måste bli bättre så att personalen blir kvar.

Läs även andra , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från marina
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (12:08)

de är så hemskt… jag finner inte ord för det! Tårarna rinner bara när jag får läsa detta. Och om det ni i er familj har genom gått :s varför ska dessa hemskheter hända dom som bara vill vara lyckliga? Jag förstår inte…
sänder en tanke till er familj och davids familj..
MVH/Marina

Kommentar från Jakob
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (12:12)

Tack Ludmilla för att du uppmärksammar våran situation, ditt stöd och ditt egegemang. Kram från oss.

Kommentar från Hemulen
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (16:36)

Min dotter ringde till akutenheten psyk där vi bor, hon var i fullkomligt upplösningstillstånd och var utåtagerande.
Hon har blivit utskriven från BUP, men har trots att ett halvår gått inte fått någon kontakt på vuxenpsyk.
Personen på akutenheten sa att hon skulle gå på ett möte och bad att få ringa upp.
Hon ringde upp men två timmar senare.
Min dotter som hunnit säga att hon slagit mig, fick alltså vänta, utan att den med s.k utbildning ens gör en första bedömning. Är personen som ringer självmordsbenägen, är mamman hon slagit vid liv?
Jag tycker att det är så låg kvalité på kompetensen hos de ansvariga jag har råkat på. Man tror inte det är sant.

Kommentar från Anne
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (17:08)

Hej Ludmilla,
Du skulle nog må väldigt bra av att åka dit. Gå in på Stigs hemsida och läs, så får du all info. Det kostar dig bara 250Kr. Resten betalar fonden som finns på hemsidan. Du får hjälp med ansökan också. Resan ToR får du bekosta själv. Stig bedömer varje enskilt fall, så skriv ett mail till honom eller ring. Det gjorde jag.
Lycka till…och meddela gärna mig om du åker dit.
Håller tummarna!
Kram Anne

Kommentar från Pär
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (18:57)

Att psykiatrin är i skriande behov av mer resurser är ganska tydligt.

Men att det allt som oftast saknas vårdplan (så var det också i vårt fall), trots att alla vet att en sådan skall finnas och att Socialstyrelsen gång på gång kommer med påpekanden när det gäller detta, det är för mig obegripligt.

Socialstyrelsen borde kanske utreda varför psykiatrin så högaktningsfullt skiter i vad Socialstyrelsen säger. Är det så kanske att det krävs något mer än bara milt inlindade förslag på att man kanske borde finnas en vårdplan? Är böter för kliniken det som måste till för att det skall till en förändring?

Och hur många fler måste dö innan något händer.

Kommentar från Susanne ohlsson
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (19:15)

Så tragiskt att läsa om detta igen.
Var är vi på väg? Kan inte de som är sjuka få den vård de behöver utan att behöva ta sitt liv för all ångest.
Så detta med Jacob också
Berörs djupt
kram

Kommentar från Ludmilla
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (19:50)

Hemulen: det är under all kritik. Kontakta patientnämnden och berätta detta!
Anne: Vilken hemsida är det?
Pär: Jag håller med dig.
Susanne: Ja en förändring måste till NU!

Kommentar från Jakob
25 september, 2010 kl 25 september 2010 (20:12)

mycket träffande inlägg Pär! jag har inte tänkt på det viset, men det är precis så det ligger till ju

Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
28 september, 2010 kl 28 september 2010 (15:19)

Jag blir så upprörd när jag läser om detta!! Hur kan det få fortgå? Varför blev inte det här en politisk fråga inför valet? Bryr sig våra politiker verkligen inte mer om hur invånarna i vårt land mår?

Kommentar från Annica
2 oktober, 2010 kl 2 oktober 2010 (16:27)

Vad du är stark som orkar berätta din historia.Bor i Finland men mitt modersmål är svenska så det är naturligt för mej att läsa svenska också på nätet.Tyvärr är psykvården i Finland inte bra eller långt ifrån bra.Så hemskt att det ska vara såhär att självmord både bland unga och gamla är en alltför vanlig dödsorsak.
Är 32 år och har mått psykiskt dåligt i stort sett hela mitt liv.Hjälpen från psykvården är också dålig.Mesta hjälpen får jag från familjen föräldrar,två systrar tre underbara syskonbarn som jag älskar.Trots att min familj är de som stöttar och finns till hands heter de från psyk jag är vuxen de är jag som är sjuk.Så mina föräldrar har inte med min vård att göra.Vem finns när man mår dåligt har inte vänner så min familj finns för mej.Ser de också på psyk de anhöriga fruar,män föräldrat till vuxna barn är de som finns för den som är sjuk.Så borde det inte vara anhöriga mår också dåligt man orkar inte i en familj med hur mycket som helst.
Hoppas du orkar fortsätta kämpa!År 2010 iett sk.välfärdsland är det ofattbart att självmord är en av de största dödsorsakerna.

Kommentar från Lillemor
20 oktober, 2010 kl 20 oktober 2010 (16:40)

Ja håller med hur kan det fortfarande få hända så inom psy min dotter gick bort 07 på grund av brister inom psy i Södertälje man blir ju så Lessen när man läser att det fortfarande händer man blir ju så lessen vi måste gå i hop oss o göra nått fler som gör det är det ju bättre kram Ehliens mamma

Pingback från Ludmillas Blogg » Brev till psykchefen
24 november, 2010 kl 24 november 2010 (11:22)

[…] Kommer du ihåg Jakob, som förlorade sin bror David i självmord förra året och sedan drabbades av en allvarlig hjärntumör? Han har kämparglöden ska du veta! Han har varit på sin utlandsresa och har nu påbörjat en ny behandlingsperiod. Han har bestämt sig för att fortsätta sina studier. […]

Skriv någonting