Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Mina fem barn

9 november 2010 (20:59) | barn, Linnéa | av: Ludmilla

Ibland stannar jag upp och tänker på att jag har fött fem barn.
Det är ju egentligen inte många gånger, men om man jämför med vad de flesta har så är det ganska många…
Härom veckan så kom skolfotona för i år. Vi har som tradition att då ta fram alla de senaste årens foton och jämföra. Linnéa har ju stannat på 14 år trots att hon skulle varit 17 år nu. I hennes ram kommer inga fler foton att komma. Emelies har också stannat eftersom hon har gått ur skolan för länge sedan.

Emelie föddes 1987. Hon fyller 24 i mars. Innan hon fyller 24 år kommer hon att vara mamma, och jag mormor. Du ser en nedräknare här på sidan. Emelie väntar en flicka som heter Melinda.

Emelies pappa och jag levde bara ihop ett år efter att hon föddes. Han var 9 år äldre än jag och jag hade inte gått ut gymnasiet. Jag blev ensam med henne. Emelie har alltid varit ett yrväder med starkt temperament. Hon är väldigt kreativ, duktig på att måla och sjunga. Hennes tonår var jobbiga och hon flyttade hemifrån när hon var 18 år.

Emelie (född 1987)

Linnéa kom 1993. Jag var gift med hennes pappa och vi levde tillsammans under 7 år. När Linnéa var 2,5 år träffade jag Johan och skiljde mig från hennes pappa. Linnéa var blyg som litet barn och vi hade en barnflicka åt henne i vårt hem för att hon inte skulle behöva börja dagis innan hon blev 2 år. Linnéa skrek nästan aldrig. Jag minns att hon blev arg när jag var tvungen att tvätta hennes ”gosis”. Då var hon nog 2,5 år. När hon var missnöjd som baby så gav hon missnöjda ljud ifrån sig men skrek aldrig egentligen.

Hon var alltid väldigt nyfiken och hjälpsam. Hon var lite lillgammal och tyckte om att vara med vuxna. Samtidigt tyckte hon om att vara med små barn och hon blev snabbt alla barns favorit! Linnéa var glad och positiv och aldrig något ”problem”. Det var väldigt sällan någon konflikt om något. När hon kom upp i tonåren var hon ibland lite avståndstagande och ville inte vara med oss vuxna lika mycket längre. Det såg jag som något positivt och ett sätt att frigöra sig och bli vuxen.

Linnéa tog livet av sig den 30 maj 2008. Och det är ju det som den här bloggen framför allt har handlat om. Man kan läsa om vad som hände Linnéa. Dag för dag. Särskilt året efter 2009, gick jag igenom varje dag igen från mitten av april och framåt.

Linnéa (1993-2008)

Jonas är nu 12 år. Min första son. Jag hade varit flickmamma i 11 år när han föddes. Jag upplevde det som stor skillnad med en pojke trots att jag inte förväntat mig det. Allt handlade om hjul, ljud, mekanismer, byggande och han visade ett mycket mindre intresse för relationer och djur. Jonas har dock alltid varit väldigt barnkär. Jag minns särskilt något tillfälle när vi var hemma hos några vänner på middag. Plötsligt var Jonas borta. När vi hittade honom satt han i barnkammaren och lekte med vännernas baby. Att han har fått en egen lillasyster är fantastiskt för honom. Jonas var 7 år när Emelie flyttade hemifrån (6 år när hon åkte ett år till USA) och han var 10 år när Linnéa dog. Jonas och Linnéa hade en fin kontakt och saknaden var enorm förstås. Idag har han kommit vidare och saknaden gör inte lika ont längre. Jonas spelar gitarr och spelar tennis. Han är väldigt plikttrogen och ordentlig.

Jonas (född 1998)

Oscar är 10 år. Han var länge min ”bebis” eftersom vi inte skulle ha fler barn. Oscar är en mycket känslomässig person och har ärvt mammas temperament. Man ser alltid på honom om han är glad, arg eller ledsen. Han är ofta väldigt hård mot sig själv. Trots att Linnéa och Oscar inte stod varandra närmast så har Oscar tagit Linnéas död mycket hårt. Han såg Linnéa som sin stora idol förstås och att hon kunde ”svika” oss på det här sättet är svårt för honom att förstå. Han tog också min cancer hårt. Han upplever världen som osäker och oförutsägbar. Allt kan ju hända! Oscar är en mycket kreativ och uppfinningsrik person. Han spelar också gitarr och tennis.

Oscar (född 2000)

Och så har vi lilla Sophie… Hon fyller snart 1 år. Hon är också en temperamentsfull och känslomässig person. Hon tar för sig och är inte rädd för någonting. Hon är nästan alltid glad och sprider glädje i vår familj!

Jag köpte en ny ram och satte in dem alla fem i den istället för de enskilda ramarna.
Så här fint blev det!

Mina fina barn

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Pamela
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (21:51)

Åh, vilket fint inlägg!

Kommentar från Annika S
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (22:05)

Kan intyga att du/ni har fina och lekfulla barn, fulla av liv!
Det är ju så enligt utvecklingspsykologin att barn i 4-årsåldern börjar förstå att föräldrarna inte är omnipotenta, dvs att vi inte kan skydda dem mot alla faror i livet. Det goda och det onda är ju en bas i många sagor, det goda brukar segra och rättvisa skipas.
Nu är det ju inte alltid så i det verkliga livet om man ser till enskilda händelser men om man visar barn att man bör och skall respektera varandra och sig själv så har man lagt några viktiga grundstenar och förmedlat en tro på det goda i människan och livet.Vad mer kan man göra än att älska dem ” lagom”, inte överbeskydda?

Kram/ Annika

Kommentar från Becka
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (22:25)

Vilket underbart inlägg. Och jag måste hålla med om att dina barn är jätte fina. Jag måste få fråga vart du har köpt den där ramen. Jätte snygg är den, vill ha en sån 😉
Många kramar /Rebecka

Kommentar från Anne
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (22:26)

Härliga bilder på dina barn. Ingen dum ide det där att titta på bilderna från skoltiden. Då ser man verkligen hur de förändras. Ska nog ta fram tjejernas bilder och sortera upp dom lite. Jag fick ju ändå förmånen att ha kvar Madde tills hon gick ut gymnasiet.
Spännande att du ska bli mormor också!
Min äldsta dotter är född -86 så jag hoppas att en dag få bli mormor för hennes barn.
Kram!

Kommentar från Gunilla
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (23:05)

Kärlek….
Kram

Kommentar från Ingrid
9 november, 2010 kl 9 november 2010 (23:17)

Kul att se bilderna på barnen. Grabbarna har blivit stora. Fin samlingsram du hittat.
Kram

Kommentar från Susanne
10 november, 2010 kl 10 november 2010 (8:54)

Det är underbart att stanna upp ibland och se på sina barn på ett speciellt sätt och samtidigt se vilken rikedom de verkligen är.
Trots tråkigheter som att förlora ett barn har man ju ändå fött det barnet och de är i alla fall ett betydelsefullt barn i barnaskaran.
kramar

Kommentar från Ludmilla
10 november, 2010 kl 10 november 2010 (9:24)

Rebecka: Ramen är köpt på IKEA och bokstäverna på Åhléns.
Susanne: Det är verkligen sant det du skriver. Trots att Linnéa är död så är hon mitt barn och de nästan 15 åren jag fick har givit väldigt mycket, påverkat oss mycket och finns ju som minnen i allra högsta grad.

Kommentar från Kristina
10 november, 2010 kl 10 november 2010 (18:21)

Så fina barn och så fint du beskriver dem, så ömt och så målande. Vilken rikedom Kram Kristina i Umeå

Kommentar från Helene
12 november, 2010 kl 12 november 2010 (10:20)

Vilka underbara och fina barn du har…ALLA 5…
KRAM till dig.

Kommentar från Camilla
14 november, 2010 kl 14 november 2010 (22:17)

Du har väldigt vackra barn!

Skriv någonting